Det finns vissa ögonblick som man aldrig kommer att glömma.
Idag har jag varit med om ett sådant.
När jag gick över tröskeln till mormor Marias hus idag vid lunchtid var det som om tiden stannade till. Hämtade tillbaka årtionden av det som passerat, tog ett djupt andetag och slöt sig i min famn.
Jag tror inte Jan och Aina Tullberg förstod hur mycket det betydde för mig. Men jag blev yr, varm och kall om vartannat och kunde på ett väldigt enkelt men också mycket högtidligt sätt bli ett med min historia här på Stocken.
För första gången har jag varit inne i min mormors hus. Huset där min mamma Elvira föddes, dit dödsbeskedet lämnades att morfar Stefanus spolats överbord utanför Jyllands kust, huset där moster Gunhild vårdade mormor som tärd av fattigdom, hårt änkeliv, astma och stroke dog här i huset i slutet av 1940-talet.
Huset där morbor Helge i liten skala startade sitt café.
På avstånd har jag ofta tittat i smyg på mormors hus. Sett det enkla vita huset med mörkblå färg runt fönstren och undrat hur det ser ut inuti. Här föddes, fostrades och präglades mamma och hennes tre syskon, under knappa förhållanden, med Gud som ledstjärna, i sann syskonkärlek och i den alldeles självklara föresatsen att man ska helga sin fader och moder, fosterlandet och den stränga religiösa tron. Så blir det nog bra, ska vi se.
- Huset är byggt 1908. I alla fall är det det årtal som står inristat i grunden. Vi köpte det 1951, jag var elva år då, berättar Jan Tullberg. Pappa satte in en annons i Göteborgs-Posten att han ville köpa ett hus här i Bohuslän. Han fick två svar och ett var från Helge.
Sedan dess har familjen Tullberg vårdat mormors hus med varm hand och stort hjärta. Och jag har sett det på avstånd. Jag har liksom inte kunnat med att fråga om jag fått komma in. Idag hade jag ett ärende och det gav mig tillträde till inte "bara" ett hus, utan också till en del av mitt hjärta, till ett släktarv och till en känsla som mår gott av att släppas fram.
Jan och Aina Tullberg.
- Det här skåpet fanns här när mina föräldrar köpte huset 1951, berättar Jan Tullberg.
Han tror att det funnits i huset sedan lång tid. Då skulle det ju i så fall innebära att min mormor och min mamma öppnat dörren i skåpet och plockat ut och in porslin!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar