När känslorna tar överhanden, då går jag ut i naturen.
Oavsett om det är i dur, eller moll.
Det är så lätt att bli överilad. Jag höll på att bli det idag.
Jag var överilad ett tag.
Då finns det inget bättre än att naturen rister tag i dig.
En nordanvind som griper tag, en västlig vind som får mig att kippa efter andan eller en smekning som kommer från ingenstans och tar mig i sin famn.
Här ute lever jag. Oavsett om det är njutning, sorg eller hänryckning.
Här ute är jag allt med det som är runt mig.
Samtidigt som jag är ingenting i det stora hela.
Det passar mig alldeles utmärkt!

Inte mycket för världen - än

Det finns ingen snö kvar på Stocken.

Förra året i påsktid blommade det i min lilla rabatt.

I år har blommorna precis bara tagit sig igenom jorden.

Men jag har gott hopp.

Det kommer att blomma fint i år också.

Kan man ha röda fjädrar?

Det spöregnar ute. Maken gick ut med hunden i alla fall.
Jag stannar inne.
Passar alltså bra att fixa med påskpyntet, så det är fint när barnen och släkten kommer farandes i morgon.
Kan man ha röda fjädrar i påskriset som står och välkomnar på yttertrappan? Jag har haft det i några år nu, men varje gång jag satt fram det så tänker jag:
- Nej, det här går inte. Rött hör julen till och inte påsken.
Men så har det illa fall inte blivit att jag bytt till någon annan färg. Riset, som står i en gammal sliten mjölkkanna, har åkt ned i källaren med fjädrar och allt. Inga problem att återanvända igen!
Ska det vara dags i år att byta till en annan färg?

Det är fortfarande ljust när vi kommer fram till Stocken. Ett behagligt ljus.
Efter att ha plockat in alla kassar (påskmat, dryck, kläder till gudbarnet som sonen vuxit ur, bärar dator, och en del annat) tar vi en promenad genom ett tyst samhälle.

Dagarna innan påsk är det precis lika stilla och tyst som en kulen oktoberdag.
På torsdag kommer alla.
Då är det högtid, en av de två högtider så det är som mest folk här ute.
I alla fall sådana som räknas mest för mig.
Årets bästa helg vankas och jag är yster som en kalv i sommarfager hage.

Fin blå boll visade upp sig

- Du behöver träna lite mer, sa min sjukgymnast Tord. Har du köpt bollen än som jag sa till dig att göra?

- Nej, var jag tvungen att erkänna.

- Då går du och gör det!

Och så fick det bli. Jag gick till Clas Ohlson och köpte en fin ljusblå boll. Tord hade rätt i att bollarna är hundralappen billigare hos Ohlsons än på andra ställen. Och de blåste upp den för mig också, så jag kunde gå genom centrala Västerås med en uppblåsbar boll.

På vägen hem gick jag in i Triumph i Sigma för att köpa världens finaste pyjamas som jag spanat in. Den ska jag ha med mig och fira påsk i på Stocken.

- Vad är det för boll du har, frågade butiksinnehavaren.

- En ny träningsboll, svarade jag.

- Vad ska du ha den till?

- Träna mitt diskbråck. Min sjukgymnast tycker att jag måste börja träna mer hemma.

- Hur gör du då, undrade kvinnan.

- Vill du att jag ska visa dig?

Sagt och gjort. Där låg jag på golvet utanför provhytterna och visade min ryggövning.

Vi pratade en lång stund, den trevliga kvinnan och jag. Om våra diskbråck, om träning, om att sköta sig, hur det blir när man inte kan röra sig som tidigare. Ja, om en massa. Vi hade riktigt trevligt.

Tack vare en ljusblå fin boll.

Påskelden på Stocken 2009

Så här såg det ut när "påskefyren" tändes förra året på Stocken.

Undrar om det blir en lika fin brasa i år?

Det går framåt med min blogg - även om det inte går så fort!

Någon teknisk begåvning är jag inte.
Däremot envis som 17.
Det jag gör, gör jag fullt ut och mer därtill.
Nu är jag besatt av att starta en blogg som utgår från Stocken i mitt hjärta, men som kommer att handla om en hel del annat också, tror jag.
Välkommen att följa med mig på resan!

En lååååååång vinter är snart slut!

Det är dags att välkomna våren!

Oh, vad jag längtar!