Den allra vackraste berget!

Dags att sova nu?

Det blommor fortfarande.
I november.
Skönt att slippa snön, eller hur?

I väntan på blommor

Blåst och regn

Det har knäppt i spiskupan hela natten.
Ni som brukar läsa min blogg vet att det innebär att det blåser minst 10 m/sek.
Det har regnat också.
Så vi väntade med att gå ut på morgonpromenaden, hunden och jag.
När vi väl kom ut blåste det fortfarande, men inte så farligt, och det duggregnade bara.

Kallt är det inte. +10,7 just nu.

Vilken fin morgon!

Efter tio(!) timmars sömn möter jag en underbar förmiddag på promenaden med Thelma.


Thelma och jag går som vanligt ned till campingens badplats. Längst där borta i horisonten skymtar Käringön

Jag möter Ingrid Lernstedt, som bor i Hur nr 27 på Stockenvägen 4.
Huset som fortfarande går under benämningen "Henrikes", efter Henrik Samuelsson som byggde huset 1880.
1953 köpte Anders och Margret Jonsson huset och så långt in som på 1960-talet fanns "Margrets stuvbod" som både sålde tyg och leksaker.
1967 köpte Ragnar och Ingrid Lernstedt huset.

- Vilket underbart väder, säger Ingrid, och jag kan inte annat än hålla med.

Vi ser att den "grå" kommer en bit bort, utan koppel, så jag och Thelma går en liten omväg.
"Den grå" heter Snurra, och bor granne med "Henrikes" på Stockenvägen 6, och Thelma är inte bästa vänner.

Vem är det som smyger omkring?

Jag ser en skugga i backen i Holta.
Vem är det?
Vad vill han?

Kan det vara Otto?

Stjärnorna lyser från en klarblå himmel och det kommer nog att bli kallt i natt.
Betydligt kallare än de +8 som det är nu.

Det är lite märkligt i kväll. Det är tänt i hus där det inte är tänt så ofta.
Jag säger till Lennart när vi tar kvällspromenaden med Thelma:
- Jag tror de har möte i kväll, de som inte brukar vara här så ofta.

Båt i vattnet

Dramatiskt var det på Stocken nyligen.
En bil hamnade i vattnet och fick dras upp av räddningstjänsten.
Kolla här på Radio Västs hemsida, så får ni se.
http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=125&artikel=4763749

Om ni har några bilder som ni vill att jag publicerar här på Stockenbloggen, så skulle jag bara bli glad.
Maila dem till mig:
elisabet.back@hotmail.com

Så blir det lättare för mig att uppdatera bloggen. Kan nämligen vara lite svårt när man inte är på plats.
Till helgen kommer jag till Stocken. Det ska bli så skönt att få lite avkoppling.

Stockenboken på väg till forskare!

Min älskade Stockenbok tar sig nya vägar ut i Sverige.
Häromdagen fick jag följande mail som gjorde mig väldigt glad.

Hej Elisabet
Läste en intressant blänkare i LaholmsTidning om din kartläggning av historier och livsöden i Stocken på Orust. Jag arbetar som doktorand i ett forskningsprojekt om kustkultur och är intresserad av att få läsa din bok.
Den finns (ännu) inte att få tag i på universitetsbiblioteket här i Lund, men du vet kanske var den säljs? Eller har du rent av själv exemplar till försäljning?
Bästa hälsningar,
Ida de Wit Sandström
Doktorand och koordinator för projektet Framtidskuster som delfinansieras av Interreg IV A, EU:s regionala utvecklingsfond.


Nu är boken på väg till Ida!

Från det ena till det andra

Det är en stor förmån att få njuta av det vackra Sverige.
Igår västkusten, idag Mälardalen.

Karga klippor, vatten och magiskt ljus när solen går ned i väster.
Öppna fält, bördiga åkrar, en horisont där trädet stoltserar mot klarblå hösthimmel.

Bohuslän och Södermanland. Mina hem.

Men det hjälps inte.
Det är på de kala klipporna jag vill att mina fotavtryck ska göra spår.
Det är på det spegelblanka havet som tankarna leker över ytan.

Vackert röd och väldigt god!

Lena, en trogen läsare av min blogg, hör av sig och konstaterar helt rätt att det är när hummern är röd som den smakar ljuvligt.

Jag har en bild på hur hummern såg ut när den var kokt, så här kan du låta dina smaklökar vattnas!
Underbart god var den!

750 gram vägde den här läckerbiten!
Kolla in högerklon!

Kyrkan köper också böcker

Idag var jag och lämnade böcker i församlingshemmet i Tegneby.

Ingemar Ekström, kyrkoherden, hörde av sig och det är klart att jag gärna levererar Stockenboken.

I helgen sålde jag också ytterligare två böcker på plats hemma i huset.

Nu finns det inte så många böcker kvar!
Jag har ett 70-tal själv och så finns det väl några ute på olika ställen.
Det här kommer förmodligen innebära att boken tar slut under våren/försommaren skulle jag tro.

Kan det bli vackrare än så här?

Blommar ni inte lite sent?

Ni var så goda så...

De här två rackarna finns inte längre till.
Istället ligger de i våra magar.

Efter en på gränsen till det omöjliga stressig vecka, så kom jag till friden på underbara Stocken.

Jag gick ut med hunden och Lennart gick och köpte två fina humrar.

Kan livet bli mer underbart än så?

Stockenboken har stöd från ovan...

Stockenboken har nu välsingnelse ovan ifrån.
Eller rättare sagt i alla fall av Hans-Erik Nordin, biskop i Strängnäs.

Jag träffade honom i mitt arbete som chefredaktör i Katrineholm och passade då på att sätta Stockenboken i hans hand.
Passar bra eftersom biskopen också är fritidsboende på Orust, närmare bestämt i Kungsviken.

Ska bli spännande att höra vad han tycker om boken.


Foto: Torgun Frisk
Här bläddrar biskop Hans-Erik Nordin i Stockenboken.

Vill sitta på den här bänken och bara vara...

Jag kan inte se mig mätt på denna fantastiska bänk!
Jag stannar alltid till när jag kilar förbi.

Det är det som är så bra med hur det är på Stocken till skillnad från en del andra orter i Bohuslän.
Här stänger inte människor in sina tomter med staket och annat som skiljer oss åt.
(Ja, några kanske gör det men tack och lov är de få!)

Här fortsätter de flesta av oss i den andra som Anders Falk satte förutsättningarna för. I ett samhället som Stocken måste man kunna gå över varandras tomter för att komma fram.

Ser ni så läckert bänken är anpassad efter nivåskillnaden? Med travade stenar ovanpå varandra.
Bänken tillhör familjen Tullberg på Stockeberget 1.
Grunden som ni ser bakom bänken är precis som den var när huset byggdes av min morfar Stefanus och min mormar Maria.

Är det inte höst nu?

Mörkt tidigt.
Dimman ligger tätt.
Visst, det är varmt, men ändå.
Borde det inte vara en höst nu som sätter spår i växterna?

Inte om man tittar till svåger Sven-Åkes blommor på Stockeberget.
För de tror att det fortfarande är juli.

Frank minns Amandus Pettersson

Jag har fått kontakt med en man som heter Frank Johansson och som bor i Bålsta bor utanför Stockholm.
Frank hade sökt på Stocken och hittat min blogg. Han blev intresserad av Stockenboken och ville köpa ett exemplar.

Så här skrev Frank till mig:

"Jag sökte på Stocken och kom till din blogg. Anledningen till min sökning är att jag släktforskat kring familjerna Årman och Pettersson från Stocken.
Min mamma hette Nancy Årman f.1918. Hennes föräldrar var Alma Carlsson (Årman) och Ludvig Severin Årman. Min mammas morfar var Amandus Pettersson, 1858-1951, fiskare, kommunalpolitiker, mm. (han finns fotograferad på ett vykort där han står och betraktar sin fiskebod).



Mammas moster hette Berta Porsland och var sjuksköterska. Bodde på Stocken. En av mina morbröder, Mats Årman bodde som pensionär på Stocken (i moster Bertas hus tror jag) en annan morbror, Nils Årman flyttade tillbaks till Stocken när han blev pensionär.
Du efterlyste gamla foton. Jag har en del och även material kring "vardagsöden" som jag kan dela med mig av om du är intresserad."

Jag skickade naturligtvis boken till Frank och fick följande mail tillbaka:

"Tack för boken, den kom med posten idag och jag har sträckläst den.
Jag besökte Stocken vid ett antal tillfällen, som barn, tillsammans med min mamma och kommer bl.a ihåg möte med min mammas morfar, Amandus Pettersson, han var då c:a 90 år och jag kanske nio år.
När jag läste din bok fick jag ett antal "flashbacks" och minnen som jag totalt glömt bort kom plötsligt tillbaks som en svallvåg.
Jag ska nu läsa boken en gång till i kväll!"