Dags att vårstäda stugan!

Nu är det snart dags att åka till Stocken och vårstäda fiskarstugan. Ska bara fylla år först och fira den med maken, syster och svåger i underbara Prag. Syster har gått i pension och har semester hela tiden och bara det är ju värt att fira. Dessutom fyller vi dagarna efter varandra (7:e och 8:e maj) och tycker att det ska bli trevligt att få vara i en av Europas vackraste städer när vi gör det.

På promenaden i morse var jag med om två händelser värda att ta ett kort på. Dels sattes den nya gång- och cykelbron vid Mälaren på plats, dels vårstädades Hotell Hackspett i Vasaparken. Det är huset du ser på min bild här ovan.

Hotell Hackspett är en en kul grej i Västerås. Ett litet hotell uppe i ett träd i Vasaparken där man kan hyra in sig för en natt. Många har gjort det, till och med långväga gäster som hört ryktet om trädhuset långt bort till Japan kommer hit.

Konstnären och byggherren Michael Genberg är spännande person och en välkänd profil i staden. Förutom Hotell Hackspett har han också ett undervattenshotell nere i Mälaren som kallas Utter Inn. Jag fick en övernattning där när jag fyllde 50 år som jag ännu inte nyttjat. Hur skulle jag som är rädd för att bli instängd kunna sova tillsammans med gäddorna?

Michael (som äger stugan på bilden) och jag har en "affär" ihop på Valborgsmässoafton. Vi ska hålla vårtalet på Stora torget, hur nu det ska gå. Ingen av oss har förberett sig speciellt väl och tillsammans har vi alls inte gjort det. Modigt av Citysamverkans vd Maria Fors natt anlita oss!

PS.

Nästa projekt som Michael har på gång är ett hus på månen. Säkert, jag lovar! Läs mer om det på http://www.themoonhouse.com/

Den här vill jag inte träffa på i sommar!

Den amerikanska kammaneten har spridit sig väldigt fort i de svenska vattnen, inte minst på västkusten.

Det lär leva en parasit på maneten också. En liten rödaktig historia. Och den är tydligen både bra och mindre bra. Det mindre bra är att den ser till att det svider på våra kroppar i dagar, det som är bättre är att den förhoppningsvis "snyltar" på kammaneten så att den inte förökar sig lika mycket.

Värst är det för maken. Han älskar att bada långt in på hösten och just i september är kammaneten som mest intensiv.

Här vill jag sitta. NU!

Just nu skulle jag vilja sitta här uppe på berget och titta ut över västerhavet och det fina karga landskapet.

Jag skulle fylla lungorna med all den friska och välgörande luft som finns där ute i havsbandet.

Jag skulle behöva det också. För att stilla mig ett ögonblick och inse att en del av det som man går igång på bara är en liten skitgrej som inte ens en gång är värd att mer än gå in i huvudet, ställa till det två sekunder och sedan rusa ut i det icke viktiga igen.

Undrar vad det är som gör att jag tycker så genuint illa om överenskommelser som negligeras och inget betyder. Är man överens om något så håller man det. Eller? Även om det är en liten och till synes mindre viktig grej.

Jag är övertygad om att det lönar sig i längden också. Att vara en människa som man kan lita på.

Min bestämda uppfattning om det här tror jag kommer från mina föräldrar och de förhållanden som de växte upp under. Man måste kunna lita på folk, helt enkelt. Aldrig hörde jag någonsin att pappa bröt ett löfte. När han dog, nyss fyllda 80 år, så hade han levt hela sitt liv efter att om man kommit överens om något så höll man det.

Jag ska hedra hans minne med att fortsätta vara sådan jag också!

Nu tar alla (nästan) en eftermiddagslur

Det är så tyst i familjen Bäcks hem. Alla, i alla fall nästan alla, tar sig en skön eftermiddagslur.

Thelma hund också. Hon har klivit upp i soffan (utan skydd!) och lagt sig tillrätta på en kudde.

Gör alls ingenting! Thelma är världens finaste hund.

Själv sovar jag inte. Blev så intresserad av sonens naturkunskapsbok att jag vill läsa mer.

Om växthuseffekt, nedsurning, övergödning, mangroveskog och jätteräkor. + en del annat nyttigt och viktigt.

Jag vill flyga med fåglarna till dig!

Nu längtar jag till Stocken!

Skulle egentligen flugit till London imorgon, men det går nog inte med tanke på askmolnet.

Oh, vad jag längtar till Stocken nu!

Jag vill dit, känna lukten från havet, få frid i mitt sinne och lycka i hela mig.

Underbara Stocken!

Allting är inte frid och fröjd

Den som tror att allt på Stocken är frid och fröjd tror naturligtvis fel.
I vilka städer, eller samhällen, finns den optimala grannsämjan till exempel?
I dagens lokala TV4 från Västredaktionen är det ett riktigt infekterat inslag. Två grannar på Stocken (såväl vid boningshusen som nere vid sjöbodarna) har varit i luven på varandra under lång tid. Många människor på Stocken har förfasas över nedskräpningen, den saken är helt klar! Nu skärps läget och Orust kommun får ta sitt ansvar.

Kolla nyhetskanalen.se/lokalt/vast
så förstår du vad jag menar.

Väldigt lågt vatten

Hovfotografen, kusin Ulf-Görans, bild idag visar extremt lågt vattenstånd vid sjöbodarna på Stocken, strax nedanför där jag bor.

Fick ni någon fisk?

Martin till höger håller koll på goda
vännen Kalle när han gör iordning fiskredskapen.


Min käre kusin Ulf-Göran fortsätter att skicka bilder till mig. Det gillar jag!
Denna gång är det en bild från häromdagen då några "goa gubbar" prövade ficklyckan ute på Stocken, närmare bestämt de skulle fiska lax.
Nu blev det inte någon fick, men jag är övertygad om att de hade det bra i alla fall. Frisk luft, vacker miljö och glatt sällskap, vad mer kan man begärna?

PS. Har du någon fin bild från Stocken eller omgivningarna däromkring?
Då tycker jag du ska MMS:a den till mig på 0705-59 99 06,
eller e-posten till elisabet.back@hotmail.com

Underbart!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!

Än är det inte säsong för makrillen i västerhavet. Bilden du ser här ovan tog jag sommaren 2009. Det är Emery som rensar makrill vid sin sjöbod medan Veronica tar sig en funderare.

Men det är högsäsong för de grön-svarta fotbollsspelarna.
Seger mot GAIS ikväll mot Örebro gör att vi somnar mycket glada och nöjda.
På Stocken finns det många GAIS:are!
Härligt!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!

Stöveln lever än!

Får precis ett MMS från käre kusin Ulf-Göran (han sitter med i styrelsen för Föreningen Stocken!). Han är ute och promenerar i det vårfagra Bohuslän och är på min älsklingsplats nere vid badplatsen utmot Käringön.

Oh, vad jag blir avundsjuk!

Jag vill också vara där!

- Hej kära kusin. Vill bara tala om att stöveln lever ännu. Jag är där nu, skriver Ulf-Göran till mig.

Det behövs "städas" här på bloggen

Och det ska jag göra snart.
Städa bloggen alltså.
Så att det blir lite mer vårkänsla här.
Det är för vintrigt här.
Nu när våren är kommen. Vackra blommor!

Här vill jag stå mycket snart!

Jag längtar till havet nu.

Till att stå alldeles stilla i vårvinden och bara låta blicken vila ut mot horisonten.

Jag tänker vara på Stocken så mycket jag bara kan under maj. Ta Thelma med mig och åka ned till fiskestugan. Jag har en plan. Att skriva av mig lite.

Och vem är Nicklas Hocker?

På Stocken skiner solen och det är vårvarmt.

Här i Västerås är det just nu i denna stund +5,2 och regn i luften utanför sovrumsfönstret. När vi var ute nyss kändes det som -20. Hur i Herrans namn kan det kännas så kallt?

Maken och jag tar en sväng på stan och går på Systrarna Ericssons, ett av Västerås mest omtycka caféer som startades av just två systrar 1930.

Utanför caféet i Gallerian ska det bli uppträdande. Killen som presenteras heter Nicklas Hocker.

Maken och jag tittar på varandra.

- Vem är han ?????

Jo, killen kom visst sexa i Idol och tjejerna som fotograferar och skriker verkar gilla honom skarpt. Vi känner visserligen inte till Idolkillen, men vi uppskattar att det händer grejer i Västerås, att det är puls i den här stan. Just nu pågår Irstablixten (en av Sveriges största handbollsturneringar) och där ska Nicklas också uppträda ikväll.

Vi sitter och lyssnar lite och det är detta jag tror vi gillar så mycket, maken och jag. Att vi har tillgång till två världar; Stocken och Västerås. En ynnest!

Så kan det gå med din brygga...

Nu ger isen med sig.

Och det blir väldigt tydligt hur det kan gå.

I vintras träffade jag Christer, född på Stocken. Christer är en av Walters pojkar (Emery och Leif heter de andra två).

Christer var genomsvett.

- Har du promenerat snabbt, frågade jag. Christer och hans fru är ivriga promenadmotionärer.

- Nej, jag har varit och huggt upp isen runt bryggorna, svarade Christer.

Tur för de bryggor som han höll ordning på. De som inte skött sina bryggor i vinter hade det visserligen lugnare då, men nu är det dessto värre. För om isen fått fäste runt pållarna så blir det ett sådant tryck när isen ger med sig att risken är stor att bryggorna åker upp. Du ser hur det kan gå på bilden ovan.

Och då är det inte så lätt att få ordning på bryggan igen. Oftast blir det till att anlägga en ny brygga, eller åtminstone delar av den.

Våga passar på mig också!

Nu har jag gjort den fysiska förflyttningen efter påskfirandet till min hemstad Västerås, Sveriges sjätte största stad som precis som Stocken ligger vi vattnet. Västerås har under de senaste åren ( jag kom hit för snart åtta år sedan) växt mycket utmed Mälaren. Det är fint att promenera där nere, rogivande och vackert. Inte så likt det karga landskapet i Stocken och Bohuslän förståss, men fint på sitt "insjösätt", om man kan säga så.

Varje morgon, nu när jag har tid, så promenerar jag innan frukost. Idag blev det tillsammans med hunden Thelma.

Vi gick som vanligt genom Vasaparken, mitt i centrala Västerås, och kollade in hur blommor börjar sticka upp lite här och var. Västerås har inte kommit riktigt lika långt i våren som Stocken, men så är det också en annan klimatzon så här lite längre upp i Sverige.

Här nedan ser ni Mats Åbergs fina bronsskulptur "Våga" som jag kan titta på hur mycket som helst. Så var det även innan mitt stora beslut att lämna fina VLT (lokaltidningen här i Västerås) där jag arbetat i 7½ år och som jag slutade på i december.
Under bilderna ser ni vad Åberg ville med sin skulptur och då passar det rätt bra in på mitt eget beslut i vintras.

Här är den "sista" hästen i Våga uppe i vattnet igen med gott om frost på huvud och hals. Bilden tog jag i vintas när det fortfarande var mycket snö kvar i Vasaparken.



Så här såg det ut i parken idag, 8 april. Ingen snö mer än en liten hög framför Konstmuséet. Här ser ni tydligt också hur hästen nosar på nattnet längst ut i vänsterkant av bilden, hur han sedan går i, nästan försvinner helt och kommer sedan upp igen.

"Vi tvekar inför stora beslut vi måste ta. Riskerna är stora; vi vet vad vi har men vi vet inte vad vi går till mötes. Vi vankar av och an på trygga stranden men ska över till den andra okända sidan. Kan vi ens ta oss över dit? Floden är kanske för strid, och vad väntar oss där?"

Nu är sköna påsken slut, slut, slut...

Efter en underbar påskhelg är det dags att packa och åka hem till Västerås igen.
Det känns lite vemodigt. Nu är det ett helt långt år innan nästa påsk!
Fast nu gäller det att se framåt. Nu väntar vi på den varma och sköna våren. Visst, det är +7 och solen tittar fram lite idag, men det blir snart än bättre.

Bilderna ni ser här tog jag på påskafton. Dels under middagen hemma hos syster och svåger, dels när vi tog en härlig promenad.

Jag tänker fortsätta skriva om Stocken och min längtan hit under veckorna som kommer, fast då på lite distans, innan jag är här igen.
Min underbara pärla Stocken!

Nya generationer kommer efter

Generation efter generation trampar Stockens berg och hällar. Det känns tryggt, tycker jag. Man blir lugn av att veta att man varken är först, eller sist.
Tre unga grabbar som fått Stocken med blodet är min son John (nedan till vänster) och mitt syskonbarn Magnus söner Niclas (nedan till höger) och Marcus (bakar kaka ovan). Vi bor så där 20 meter ifrån varandra, så det är ju inte långt bort precis.
Trevlig och tryggt, det också!

Nu har grabbarna åkt hem till Laholm igen.
Kvar är min syster Monica och hennes man Sven-Åke. Vi tog precis en eftermiddagskopp och mumsade i oss den nybakade rulltårtan.

Monica och jag bor 30 meter ifrån varandra. Inte så långt det heller...

Lunch ute!

Häromdagen åkte vi till Skärhamn på grannön Tjörn för att shoppa lite. Ja, det finns faktiskt några riktigt trevliga butiker där, som precis som Tjörnborna lever upp på våren och sommaren när turisterna och de sommarboende kommer.
Vi, Lennart, Felix, Karin och jag, passade på att äta lunch också. Första ute! Ger mersmak!

Nu ska det bli ordning i häcken

Vi köpte fiskestugan på Stocken 2004.

Sedan dess har vi inte röjt ordentligt i buskar och häckar.

Så man kan säga att det var på tiden. Vi tog hjälp av Anders, som har en firma som fixar det bra.

Anders tyckte att vi skulle spara topparna på syrenerna. Istället kommer han tillbaka efter blomningen och tar resten.

Bra idé!

Nu står den upp...

Första dagen låg stöveln ned.

Andra dagen stod den upp.

Undrar vad som händer härnäst?

Små pojkar blir stora killar...

För 45 år sedan sprang de omkring och smällde smällare hela påskhelgen.

Nu sitter de mest still hela tiden.

Från vänster ser ni storebror Ulf-Göran, lillebror Thomas och deras kompis Leif.

Idag är det bara Leif som bor kvar året runt på Stocken.

En ensam stövel på stranden.
Vad är det som hänt?
Var finns ägaren?
Var finns makan?

Naturen tar oss i famn

Påskafton bjöd på ett makalöst skimmer.
En himmel som revs upp av solens sista strålar för dagen.
Ett landskap som är lika förunderligt och magiskt varenda dag, minut, ja till och med varje sekund.
Här vill jag leva.
Här vill jag dö.

Det blev en påskfyr i år också!

Jodå, det blev en brasa i år också som skrämde alla häxor långt iväg!

Men det tog tid innan det tog sig. Och lika magnefik som förra året blev den inte.

Men god nog ändå.

Nu hämtar våren andan ett tag. Vilar sig i form och så kommer den sprakande och värmande våren.

Och vi med den.

Eller hur?

En händig man!

Tur att det finns händiga släktingar när man inte fixar jobbet själv.

Kusin Ulf-Göran är född på Stocken och en av mina allra bästa och goaste släktingar.

Det skiljer bara drygt ett år på oss, så vi har varit med om ett och annat trevligt tillsammans.

Inte minst i Ellös Folkets Park.

Trevlig påskafton!

Stocken från ovan

Så här ser Stocken ut lite från van, så att säga.

Systersonen Magnus tog bilderna när han och de andra gubbarna släpade upp en massa bråte till påskfyren.

Nu är det snart dags att tända på.

Vid 20.30-tiden brukar det vara dags. Först måste det skymma lite, så att effekten blir större.

Inget annat samhälle ska ha en chans att klå oss!

En riktigt söt påskkäring!

Vi tog en härlig promenad, dottern och jag, i det fina vädret.

Kallt i vinden (fortfarande sydlig) men solen skiner från en klarblå himmel.

Det kommer att bli en fin påskafton!

Nu åker vi och kollar David spela inomhusfotboll i Ellös och sedan tar vi en sväng till Skärhamn!

Ledighetskommittén? Nej, bara en liten rast!

Det behövs lite vila också mellan varven.

På bilden (som Veronica tagit) ser ni Magnus, Ulf-Göran, Martin och Anders.

Är det början till ett Stockenuppror?

Sedan urminnes tider har påskefyren tänts på toppen av Stockens högsta berg. En rätt besvärlig väg upp för berget som kräver sina män. Nåja, kvinnor och barn också.

När mina älskade kusiner, Ulf-Göran och Thomas, var små slet de från februari till påsk tillsammans med sina kompisar för att fylla på till en stor och fin brasa. Allt för att bräda sina jämnåriga på Gullholmen, Käringön, Mollösund, Hälleviksstrand och andra närliggande samhällen. På en given signal tändes alla brasorna och den brasa som brann längst vann och "byggherrarna" kunde glädja sig åt att vara mästare till nästa påsk.
Nu finns det inte så många barn på Stocken, så det blir några intensiva dagar innan påskafton då alla bidrar för att traditionen ska kunna hållas vid liv. Det är just et arbetet som pågåg nu.

Kusin Ulf-Göran sitter i styrelsen för Föreningen Stocken. Vet ni vad han dristade sig till härförleden? Jo, att föreslå att påskefyren skulle flyttas från höga berget tll platsen strax till vänter när man kommit in i samhället. Titta på bilden ovan och du ser dels berget, dels den tomma platsen nedanför.

Något gehör vann inte kusinens förslag. Men känner jag honom rätt ger han sig nog inte och därför kan vi räkna med att han upprepar förslaget nästa år.

Jodå, några husbilar har kommit och två tält!

Jag har fortfarande mössan på. Och tjocka vantar, samt vinterjackan. Vårkläderna får vänta ett tag till.
Varma kläder behöver de som intagit campingen också. I alla fall danskarna som legat i tält i natt! Utanför tälten har de parkerat bilarna och kajakerna. Stocken är ett kajakcentrum (Orust Kajak) och fantasterna är här sent på hösten och tidigt på våren. Normalt sett så är det inte någon is heller, men i år har det inte varit någon normal vinter. Mängder med snö och is också.
I vintras kom det till och med bussar med långfärdskridskoåkare som tog sig hela vägen ut till Käringön.
Men det har vi glömt nu.

Maken och jag stöter ihop med Anita som äger Stocken camping tillsammans med sin man. Hon berättar att de fick skjuta på öppningen på grund av att snön låg så länge.
- Det är fortfarande fruset i marken.

Kiosken öppnar till valborg och det hoppas jag att puben gör också.

Kaffet smakar bäst ute!

Första frukosten ute för i år!
Underbart!
Aldrig smakar kaffet så gott som utomhus, till på köpet i den fina vårsolens glans.
Visst är vinden lite kall, men det är i alla fall +7 och bakom huset är det lä för dagens sydliga vind på 7 m/s.
På bilden ser vi maken Lennart, dottern Karin (som varit ute och sprungit) och systersonen Magnus.

Ser ni hur tätt husen ligger här ute på Stocken?
Huset till vänster bakom vårt (det som ni ser två fönster på) är min syster Monicas och svåger Sven-Åkes och huset till höger är Magnus och Veronicas.
Det hus som ni ser gaveln på, bakom Magnus, är min mammas föräldrahem. Det ägs av familjen Tullberg (samme man som skrivit boken om Stocken som du kan läsa ett avsnitt från till höger). Tullbergs har ägt huset efter att mormor Anna-Maria (kallades för Mari) dog 1947.
På den tiden var husen svåra att sälja här ute vid kusten. Mormors hus stod tomt några år, berättar min syster, innan det blev sålt.
- Jag tror de fick 40 000 kronor för huset, säger Monica.
Idag är det värt flera miljoner.

Vilken tårta!

Trevlig kväll med en mycket god avslutning! Vi firade systerns pension med middag hos familjen Johnson på Ellös.

På bilden ser ni Daniel, David, Amy och Emelie med tårtan som de gjort själva.

Titta så fint grannarna gör!

Grannarna har ett påskris modell större.

En syrenbuske.

Fint blir det!

Fortfarande tomt - men vänta bara!

Promenaden med hunden gick som vanligt genom campingen och vidare lilla stigen ned mot vattnet till Käringön.

Än så länge kan Thelma vara lös. Snart är det slut med det.

För idag, första april, öppnar campingen för säsongen. Lite senare än beräknat, eftersom det varit en sådan kall och snörik vinter.

Det är bra att ha campingen, för hit kan man åka och köpa tidning och också lite småvaror om det fattas något. För någon affär finns sedan flera år inte på Stocken. Därför handlar vi i Ellös.

Viktigt att stödja den lokala handlaren, tycker vi.

Det blev gult!

Nu är påskpyntet klart!

Det blev gult.

Passar bättre än det röda.

Och de traditionella påskhararna är på plats också.

Nu kan vi vänta in släkten! Snart kommer de en efter en.

Ikväll blir det champangekalas hos systersonen Anders i Ellös för att fira kära systers pension.

Trevligt!