Den finaste kyrkan av alla!

För några veckor sedan lärde jag mig att laga thailändsk mat i församlingshemmet vid Morlanda kyrka.
Jag stod där i köket och tittade ut på kyrkan och begravningsplatsen. Några meter framför mig vilar min älskade farbror Gunnar och faster Ruth. Båda dog 1993, samma år som min pappa John dog och vårt sladdbarn John föddes. Finns det en mening med det mesta?

På kyrkogården vilar många andra av mina släktingar; mormor Maria, moster Gunhild och morbror Wille, farmor Klara och farfar Johan, faster Maria och farbror Fredrik, farbror Karl-Gustaf, Rune gift med min kusin Ingrid och flera andra. Pappa John och mamma Vera ligger inte här, de fördes till sista vilan i Laholm.

Det är verkligen historisk mark det här. Hur gammal Morlandas medeltida kyrka är vet man inte säkert men kyrkan nämns första gången i historien år 1388.



Ovanför altaret finns Karl XII:s namnchiffer.


Kyrkan ger ett enkelt intryck, inte pråligt och "rikt". Mer som den sparsamma miljö den finns i. Ändå är det så vackert! Kyrkorummet är dekorerat med äldre träsniderier. Kyrkan har restaurerats och byggts till vid olika tillfällen; de för medeltiden typiska små fönstren har gjorts större, korpartiet har byggts om, och 1765 byggde man klocktornet.
Orgeln, byggd 1604 i Köpenhamn, är Sveriges äldsta spelbara orgel. I påskas var maken och jag på en fin konsert i kyrkan. Mer sådant!
Ovanför altaret finns Karl XII:s namnchiffer. Predikstolen och dopfunten med tillhörande baldakiner är dekorerade med träsniderier. Avskilda från de övriga gravarna finns ätten Bildts gravvård, och även konstnären Wilhelm von Wright finns begraven här.

Ett citat är på sin plats:
"Emot de hotande tvärbranta bergmassorna, ur hvilkas djupa remnor barrskogar skymta, bildar denna väl uppodlade dalgång, med sina vänliga lundar, sina rika sädesfält, en skön kontrast, och kan med skäl räknas ibland länets vackraste trakter."

- A. E. Holmberg beskriver Morlanda


Predikstolen är dekorerad med träsniderier.

Värdefulla droppar!

Jag känner mig lite trött.
Och jag gillar inte att ta järntabletter eftersom jag mår illa av dem.
Men jag måste.
Blev av med 4,5 dl blod häromdagen som måste fyllas på i kroppen igen.
Du är väl blodgivare? Om inte, bli det! Så gör du nytta!
Jag var blodgivare när jag var yngre men tappade bort det under måmga år. Förra året hade vi en kampanj på VLT där vi uppmanade västeråsarna att bli blodgivare. Vi föregick med gott exempel och blev blodgivare själva, så det blev en nystart för mig.




Blod grupperas oftast i ABO. Det var den österrikiska biologen Karl Landsteiner som i början på 1900-talet jobbade fram systemet. För det fick Nobelpriset i medicin 1930.
Jag har blodgrupp 0 RhD+, ett blod som kan ges till alla människor. Det har 32% av svenskarna som har det.
Vill du läsa mer om blod och hur man lämnar blod, så kolla på
http://www.geblod.nu

Första besöket i Brodalen

Sommar och lediga vänner och släktingar.
Vi tog häromdagen och for till Brodalen för att titta på Anna-Maria och Jonas fina fritidshus. Trevligt!
Brodalen ligger cirka en timmes bilväg från Stocken. Till närmaste stad Lysekil är det två mil.


Två fina tjejer i mitt liv; guddottern Anna-Maria och dottern Karin.


Jonas och äldsta sonen Hugo.

Mama Mia svängde loss

Själv var jag inte på plats när Backman-Eriksson-Sandberg från Mamma Mia gästade Tofta igår kväll. Synd för det svänger så gott om den där musiken.
Kusin Ulf var som vanligt där och tog en bild till mig.

PS.
Nästa, och sista framträdandet på Tofta för i år, blir Lisa Nilsson på torsdag 5 augusti.

Tack för att ni finns!

En dag i sommar stannade vi till i Edshultshall.
Nere vi hamnen hittade vi en påminnelse om Sjöräddningssällskapet och den fina insats de gör i hela vårt land med sjöräddning runt kusterna och på sjöarna.



Sjöräddningssällskapet som egentligen heter Svenska Sällskapet för Räddning af Skeppsbrutne (SSRS) är en svensk frivilligorganisation grundad på Hotell Rydberg i Stockholm 1907.


Här i urnan på Edshultshall kan man stoppa sitt bidrag till ideella Sjöräddningsällskapet.

Sjöräddningssällskapet är ideell och finansieras av gåvor, donationer, medlemsavgifter och ersättning för beställningsuppdrag. Sällskapet driver 65 sjöräddningsstationer och har över 140 fartyg bemannade med 1 500 frivilliga. Av dem har 300 jour och ska kunna rycka ut inom 15 minuter.

Sjöräddningssällskapet ingår genom ett avtal med Sjöfartsverket som en del i den svenska organiserade sjöräddningen.
Sjöräddningssällskapets verksamhet mot allmänheten består främst av livräddning och avvärjande av omedelbar fara. Senast det blev påtagligt vilken roll Sjöräddningssällskapet spelade var när ovädret drog in över västkusten i mitten av juli och ett 30-tal båtar behövde hjälp.
Till medlemmar erbjuder man även assistans vid till exempel tekniska problem som inte innebär omedelbar risk.



Den station som ligger närmast oss på Stocken är den på Käringön, en av de mest anlitade i landet. Stationen firar 90 år i år och har varit ute på flera uppdrag i sommar. Bland annat här på Stocken 23 juli när en kvinnan drabbades av allergichock på Stocken camping. Mer om det kan du läsa på:
http://www.sjoraddning.se/karingon/

Nu kan vi kissa fint!

Efter flera år utan toalett nere vid badet i Hagen, så finns det nu en riktigt fin toalett att använda för alla de som njuter sommaren vid havet.
Härligt att det blev en toa igen. Förmodar att det är Stockenföreningen som varit i farten igen?


Lennart kollar toan vid Hagen.

I naturen finns friden

I skogen trivs träden - men det är inte så lätt att växa vid en stig, nära berget.


Stocken är inte "bara" hav och öar, båtar och bad.
Stocken är också grönska, skog, ängar, berg och fina stigar att vandra på.
Även om det inte är lika framträdande och kanske inte det som människor kommer hit för i första hand.
Själv har jag funnit friden i skogen och uppe på berget under det senaste halvåret. Jag mår bra i skogen och på berget. Hör hur träden susar. Oftast inte en människa att möta eller se.
Att plocka blåbär är en lisa för själen. Det tar den tid det tar liksom och man är helt själv med sin tankar och sin ro i stunden.
Jag gillar det skarpt!


En äng nära havet.

Nu är trappan klar!

Morgonpromenad som vanligt.
Och nu kunde vi gå i trappan för första gången.
Nordängarna är mycket mer tillgänliga nu för alla.
Bra jobbat Stockenföreningen och Orust kommun!


Karin och Thelma inviger trappan på morgonpromenaden.

I fiskaffären köper man böcker...

På det hela taget har det varit fint väder i sommar.
Regnat lagom, känns det som. Det har ju mest varit sol. Om än inte så varmt i skuggan.
I fiskaffären hos Lasse och hans trevliga personal köper vi något gott.
Men vi kan köpa annat också.
Böcker för regniga dagar. Eller lata stunder. Eller bådadaera.



Fin fisk att köpa...


... eller också en god bok.

Så fint!

Vad underbart fint vi bor!
Jag är så glad i Stocken, vår fina pärla.
Här ser ni vårt hus till vänster, Mikaels och Raijas i mitten, och Magnus och Veronicas till höger.

Jag plockar upp!

Den här fräcka skylten hittar jag uppe vid "andra campingen", alltså den camping som ligger ovanför vanliga campingen om du tar en promenad bort mot Slätterna.

Lite kul.
Och jag är glad för att jag INTE känner mig träffad.

Världens vackraste ljus!

Om du bjuder hem mig när hösten viner runt knuten och mörkret behöver lysas upp av närvaro, vänskap och stearinljus, så kan det tänkas att jag tar med mig några Mollösundsljus till dig.
För idag har jag provianterat hos Mollösundsljus (tillverkning sedan ett tiotal år), min älsklingsaffär när det gäller stearinljus.
Helena Wallenius (bilden ovan) och hennes man Nisse Simonsson köpte Mollösundsljus 2006 och flyttade sedan verksamheten till Ellös, där de bor, men behöll varumärket Mollösundsljus som var inarbetat och som står för kvalité och orginalitet.

Helena berättar för mig att flera tidningar (Bohusläningen, TT/Ela, mfl.) skrev om ljusen och tillverkningen hemma i garaget på Ellös i höstas och att det därefter tog ordentlig fart på föräljningen. Bra!

Nisse Simonsson är född här på Stocken och hans pappa Ingvar ägde fiskebåtar tillsammans med min morbror Wille. Ingvar lever fortfarande men det fantastiska huset på toppen av berget är sålt.
- Fast vi har sjöboden kvar och Nisse börjar säga att han längtar hem till Stocken igen. Kanske flyttar vi dit, berättar Helena.

Utmärkt, tycker jag, för då har jag ännu närmare till min älsklingsaffär!

PS. Läs mer om ljusen och ägarna på www.mollosundsljus.se

Viktigt besök hos farbror Nils

Monica, farbror Nils och jag.

Min pappa John har varit död i 17 år. Min älskade farbror Gunnar lika länge. John och Gunnar följdes åt i alla år. De arbetade på samma fabriker och umgick mycket också på ledig tid. Så inte var det så konstigt att de också dog med några månaders mellanrum 1993, vilket också Gunnars fru Ruth gjorde.

Pappa hade fler syskon, Maria som dog i början av 1970-talet och Karl-Gustaf som dog i mitten av 1960-talet.

Lillebror till dem alla var Nils, sladdbarnet född 1928 och där det således skiljde 15 år på John och honom.

Nils lever än i sviterna efter en allvarlig hjärtattack för några månader sedan.
Idag åkte min syster Monica, hennes son Anders och jag och hälsade på Nils på pensionärsboendet på Ellös.

Vi hade en trevlig stund tillsammans!


Monica, Nils och Anders.


Monica och Nils hade trevligt tillsammans.

Stigen för resten av mitt liv

Jag tar inte vägen över bergen idag.
Det har regnat hela dagen men eftermiddagen vill något annat.
När solen börjar titta fram är det dags för mig att gå ut. Finna mer ro och frid i naturen.
Jag går förbi campingen, över ängarna, in på stigen, förbi "andra campingen", landsvägen och ned för Slätternabacken.
Det är mycket okänt folk här just nu; de talar främmande tungomål, en del som jag förstår bra, andra där bara enstaka ord klickar till och så vissa språk där allt är obekant.
Men de flesta ser lyckliga ut, det värmer. Semester och ett veckert landskap gör gott. För själen, för relationer och för framtiden.

45 minuter är så välinvesterat. Det ger kraft just nu och längre fram.
På stigen för resten av mitt liv?

Här döptes farmor Klara

Nu har jag hunnit med två besök på Gullholmen i år och jag skulle tro att det blir någon mer gång.
Jag gillar ju att ta med gäster till Gullholmen, en lagom resa om man åker med färjan kl 11.10 och hem igen på eftermiddagen.
Nu senast gick vi också in i Gullholmens kyrka som är öppen hela dagarna, vad jag tror. Det är fint att kyrkor kan vara det.
När jag går här och tittar så tänker jag på att här har farmor Klara döpts och konfirmerats, men inte gift sig. Det tror jag att hon och farfar Johan gjorde i Morlanda kyrka, men helt säker är jag inte.

Så här läser jag på svenska kyrkans hemsida där John Wessberg skrivit:
"1798 fick Gullholmen, efter beslut av kung Gustaf IV Adolf, tillstånd att bilda en egen kapellförsamling. Käringön hade fått motsvarande tillstånd tre år tidigare. Öarna utanför västra Orust hade dessförinnan tillhört Morlanda församling.

Som kapellförsamling fick Gullholmen rätt att bygga en egen kyrka, anställa präst och bygga prästgård. Kyrkans placering började snart diskuteras. På själva Gullholmen fanns ingen plats, så kyrkan byggdes istället på lilla Hermanö, i en dalgång, i skydd för vindarna - en vanlig placering i den bohusländska skärgården.

Genom medverkan av kapten Abraham Gustaf Bildt på Morlanda säteri framförskaffades virke och övrigt material till kyrkbygget. Bildt lär själv ha lett avverkningen av timret i skogarna i Morlanda. Det fördes i land på Gullholmen, vid Rockan. Därifrån bars eller släpades det till byggplatsen. Både kvinnor och män hjälptes åt. Under tiden hade stenfoten färdigställts utan ordentlig samordning med måtten på virket. Detta lär vara orsaken till att själva kyrkobyggnaden blev något mindre än stenfoten. Kyrkan stod färdig på hösten 1799, och lär ha invigts första söndagen i advent detta år."

Lite mer av det Wessberg skrivit:
"Ljuskronan närmast läktaren härstammar från 1800-talets mitt, och benämns "Rosanders böteskrona". Enligt uppgift hade kapellpredikanten Anders Carl Rosander och dennes kollega på Käringön kommit överens om att vid behov tjänstgöra för varandra. En gång uteblev emellertid båda. Rosander fick då böta för mässfall. För böterna köpte församlingen nämnda ljuskrona."

Wessberg igen:
"Åtskilliga av kyrkans övriga inventarier är gåvor av församlingsbor, eller av personer med anknytning till församlingen. De vittnar alla om en stor kärlek till denna byggnad, platsen där Gud låter sig mötas, himmelrikets förgård på jorden."

Vill du läsa mer om fina Gullholmens kyrka så går in på www.svenskakyrkan.se och sök dig fram till Gullholmens kyrka.



"Kyrkans altartavla uppsattes 1828. Olika versioner föreligger om tavlans ursprung, men den är troligen utförd av en holländsk konstnär och hemförd av en skeppare till Gullholmen."



"Predikstolen blev 1949 försedd med målningar föreställande de fyra evangelisterna med deras respektive symboler. Målningarna är utförda av konstnären Gunnar Erik Ström."

Hur kan det vara så här?

Thelma hund är hemma igen. Dottern också.
Efter en mycket trevligt dag med barn, barnbarn, respektive och sonens svärföräldrar i Varberg är vi hemma i stillheten på Stocken igen.
Och ikväll är det stilla. Blåser ingenting, lågt vattenstånd och en måne som tittar fram lite mellan molnen. Några stjärnor ser vi också under kvällspromenaden.

Imorgon blir det annorlunda. Då ska det regna hela dagen och vid sextiden på kvällen ska det blåsa 13,5 m/s och det är ju rätt så mycket. Blir väl en dag inomhus tillsammans med en god bok? Inte så dumt.

Jag har lite svårt att förstå hur det kan skifta väder så radikalt på några timmar.
Nåja, det är mycket som man mår bäst av att inte bry sig så mycket om. Som vädret till exempel.

En ny tidningssäljare!

Det här mina kära bloggläsare är ett historiskt ögonblick!
En ny tidningssäljare har sett dagens ljus på Stocken.
Marcus Johnson går i sina bröders fotspår och säljer nu kvällstidningen GT.
Klart att gudmor Elisabet då köper och ger dricks.
Fint jobbat, Marcus!

PS. Lite extra speciellt är det eftersom jag varit chefredaktör på GT. Nog den trevligaste arbetsplats jag arbetat på.



Här kommer Marcus och säljer sitt första tidningsexemplar till gudmor.


Vad är det nu GT kostar? Med och utan bilaga?

Vad betyder det här då?

Jag blir inte klok på siffrorna som sitter lite här och här på Stocken.
Kan någon ge mig ett svar?
Vad betyder siffrorna?

"Kålle" i fototagen

Ingen har fotograferat artisterna på Tofta så mycket som Göran (fast vi kallar honom mest för "Kålle").


"Kålle" och delar av publiken igår kväll när Kalle Moreus och Bengan Janson var på scen.

Veckans hjältar!

Stockenföreningen fortsätter med sitt viktiga och bra arbete under konserterna på Tofta. P-avgiften är 20 kronor som går till föreningen och så hjälper p-vakterna till efter föreställningen med att plocka i ordning stolar och bord.
Bra jobbat!

Nästa vecka är det konsert med huvudpersonerna i Mama Mia-föreställningen.

PS. Gå in på
http://www.foreningenstocken.se/
så kan du se allt vad föreningen gör och sysslar med!


Visst är han cool min kusin Ulf-Göran? Med på bilden är också Görel och Urban och Ulf-Görans fru Gunnel.


Här är fler av Veckans hjältar! Thomas och Terje, Berit och Lasse.

Fin kväll med Kalle Moreus

Finfin kväll i Toftas trädgård. Igen.
Framför allt efter paus blev det riktigt bra med Kalle Moreus och Bengan Janson.





Arrangören Lennart Mattsson lämnar över en "tackros" till Kalle Moreus.

Jodå, Inger badar!

Är det kallt?
Inte så farligt, bara lite.
Är man på västkusten MÅSTE man bada innan frukost.
För det har Lennart bestämt!
Det fick våra goda vänner, Inger och Anders Svensson, erfara.



Inger fryser och är tveksam till morgondoppet.


Lennart är van, nästan vinterbadare, så han får vara förtrupp, medan Inger och Anders tittar på.


Kanske ska jag våga ändå?!


Kallt, men underbart härligt!

Trevligt folk från Västerås

Jag gick förbi vandrarhemmet på Tofta och tyckte att jag kände igen en man.
Och mycket riktigt, det var Dick Söderholm från Västerås, som semestrade på västkusten.
På eftermiddagen fick vi chans att bjuda på en kopp kaffe och hembakad sockerkaka (ja, det händer att jag bakar). Vi hade en trevlig stund tillsammans!


Siv Lundgren, Mats Aldén, Dick Söderholm och Valborg Berggren på vår terass.

En hjälpande hand

Tur att det finns snälla och händiga grannar! Till exempel när dammsugaren går sönder. Niclas hjäpte mig! Tusen tack!


Foto: Veronica Folkesson
Niclas hjälper mig laga.

Nu bär fina busken bär!

Fick en hallonbuske av älskade guddottern Anna-Maria.
Nu bär den sitt första bär! Fint!!!!!!

Den här gången blev det för mycket....

Envishet är i många stycken en bra egenskap.
Men det kan bli för mycket av den varan också.
Som när dotter Karin är ute och springer. En och en halv timme i strålande sol, till på köpet uppe på Slätterna där det blir som en stekande gryta, blir för mycket.
Det fick Karin erfara igår, trots att hon är fint vältränad och i mycket bra kondition. Hon liknande mest en maratonlöpare som gått i mål där hon låg utanför huset.
Moster Monica, sjuksöterska, kom till undsättning.
Undrar om Karin lärt sig en läxa nu? Knappast troligt. Hon springer säkert lika hårt imorgon igen.


Helt utpumpad föll Karin ihop.


Bra att ha en moster Monica som är sjuksköterska...

När vi lärde oss laga thaimat!

Thaimat är gott!
Men laga det?
Knappast aktuellt, trodde jag.
Innan igår.
För då var jag på matlagningskurs i församlingshemmet vid Morlanda kyrka.
Siriwan Hansson kommer från Thailand, bor på Ellös och håller matlagningskurser med mat från sitt gamla hemland.

Vi hade en mycket trevlig kväll! Lärde oss laga flera rätter och så hade vi roligt tillsamman också.



Siriwan Hansson lärde mig att laga god thaimat!


Läraren Siriwan Hansson lär oss göra fina mönster i gurkan.


Amy är gift med min systerson och en fin vän. Det var Amy som bjöd mig med till matlagningskursen!



Och till sist åt vi vår goda thaimat tillsammans. Annette Sjögren, Stina Persson, Amy Johnson, Siriwan Hansson och Agneta Norberg.