Det luktar brandrök på hela Stocken!

Foto: Karin Bäck


Vi kommer nästan ända hem. Sedan är det stopp i Tönsäng. Bilföraren framför oss kommer och berättar att det är en bil som brinner en bit fram på landsvägen, strax innan Tofta.
Vi får sitta ett tag och vänta innan den intensiva branden är släckt och bilarna släpps på igen. Det är faktiskt rätt många bilar som väntar på att få komma åt båda hållen, så det har nog brunnit ett bra tag.

Karin vill inte sitta i bilen och vänta utan hon tar Thelma och går hemåt, eftersom de ändå ska ha en kvällspromenad.
- Ta en bild när du går förbi, uppmanar jag och känner nyhetspulsen bränna till i mig.
Karin är inte så pigg på det, men en fin bild blir det. Visst har det ett allmänintresse att se hur bilen och släpet ser ut.
Jag mailar Karins bild vidare till Bohusläningen (www.bohuslaningen.se) som skrivit om branden. Ska bli spännande att se hur alert lokaltidningen är? Om de vill ha vår bild?
På bohuslaningen.se säger räddningschefen Markus Larsson att branden tog sig lite i grästet i vägkanten, men att det aldrig var någon fara. Tur för det ligger ett hus nära!

Skönt att ingen person skadades, men det måste varit en hemsk upplevelse för föraren. När vi kliver ur bilen hemma vid huset luktar det intensivt av brandrök, trots att vi är en bra bit från branden nu.
Det är inte så ofta vi ser brand- och polisbilar på Stocken, som tur är.

Kolla vilka artister vi får hit!

Även på Stocken har det hänt en del på senare år, som att vi fått chans att se bra artister på Tofta.
I år blir det Niklas Hjulström, Nanne Grönvall, Kalle Moreus och Bengan Jansson, Backman-Eriksson-Sandberg från Mamma Mia och Lisa Nilsson.
Vid några konserter så kommer det goda vänner till oss som vi ska gå på konserten med, vid något tillfälle ska jag anmäla mig som p-vakt. Det här blir trevligt!

PS. Biljetterna bokar du på www.ticnet.se

Nu är det ett faktum!

Foto: Karin Bäck


Skönt?
Nja.
Varmt?
Nej.
Vindstilla?
Nej.
Härligt?
JA!!!!!!!!!!!

Årets första bad är ett faktum. Hur varmt det är i vattnet? Runt 17 grader, tror jag.
Efter morgonpromenaden tittade dottern och jag till make som badat som vanligt. Då började hans övertalning att jag också skulle hoppa i. Och det gjorde jag således. Härligt! Nu ska vi bada varje dag!

Juninatten skänker oss frid och ljuvliga lukter

Det är en strålande kväll. Börjar det bli lite varmare nu?
Kaprifolen slår ut och jasminen också. Vi blir nästan tagna av all den lukt som strömmar mot, runt och över oss.
Människor flanerar landsvägen ned. Nu hämtar vi kraft i juninatten för att ta med oss under resten av året. Vad är det visan säger: Juninatten att ha som ett täcke i november? Kanske inte riktigt så, men något åt det hället.

Månen har varit klotrund de senaste kvällarna. Letat sig upp över berget vid Slätterna och vi har sett den så fint hemifrån.
Om jag blundar riktigt hårt och intensivt, kan jag då ha med mig denna underbara syn länge? Jag försöker!

Farbror Kalles blommor

Det finns inte så många blommor runt husen på Stocken. En del av oss gör så gott vi kan för att plantera och sköta, men det är inte så lätt med tanke på att vind och saltvatten "bekämpar" det vi sätter. En del växter är härdade och tål mycket, men de flesta växter tycker uppenbarligen inte att det karga landskapet vid västerhavet är ett bra ställe att finnas till på.

Utanför vårt hus växer små vita blommor som blommar nu. Jag vet inte vad de heter, men för mig påminner de om min farbror Karl-Gustaf, som kallades för Kalle. Utanför farmors hus på Ellös växte många sådana här vita blommor och farmor sa alltid "Kalles blommor" så det är väl där jag fått det ifrån.

Kalle bodde i ett landshövdingehus på Vegagatan, var kypare och hovmästare och arbetade på krogarna i Göteborg. Han var också med på flera av de resor som Kungsholm och Gripsholm gjorde till Amerika. Kalle dog på 1960-talet, exakt när vet jag inte men det ska jag fråga min kusin Ingrid för hon vet säkert.

Kalle var en stilig man, lång och mörk med fina drag. Han gifte sig aldrig och fick heller inga barn.
Vad ingen talade om då, men som vi ju ändå förstod på något vis var att Kalle var homosexuell. Han hade en god "vän" som var med honom någon enstaka gång när han kom och hälsade på farmor.
Jag tycker det var väldigt synd, och beklämmande, att Kalle aldrig fick leva ut sin sexualitet. Men långt längre än på 1960-talet så skuggade den stränga religionen ned människors liv här i Bohuslän. Det var skam att vara annorlunda och att vara homosexuell var definitivt inte accepterat.

En mormor i fototagen!

Monica fotograferar barnbarnet Gustaf!

Hugo hissar flaggan!

En kväll att minnas

Tjocka feta fina cigarrer är väl värda att rökas.
Ikväll avslutade jag en god middag med en sådan.
Svågern tog fram fina lådan och vi (han, jag och Jonas) lät oss väl smaka.
Fin aska blev det från cigarren och det är ett gott tecken, sa svågern.





Vi njöt, hela måltiden och en bra stund efteråt. Ja, jag hade en fin ambition som sa att jag skulle ta mig till campingens pub och ta en öl och kolla alla människor. Det blev (som vanligt) ingenting med det. Vi gick hem och kollade VM, maken och jag.

Vem vann hummertinan? Jo, kusinen!

Kusin Thomas Andersson, till vänster, vann hummertinan som Gösta Martinsson till höger gjort. Ett riktigt hantverk!

På midsommarfirandet finns det ett lotteripris som alla vill vinna. Årets hummertina!
Vad är då en hummertina?
Jo, det är ett fiskeredskap som ser ut som en bur och som är det enda tillåtna redksapet för att fånga hummer. När min pappa John och morbror Wille fiskade förr i tiden så använde de garn, men det är alltså inte tillåtet längre. Allt för att skydda hummerbeståndet.

Hummern kryper in i buren genom hål. De humrar som är för små kan krypa ut igen.
- Vet du vad den del av tinan heter där hummern hamnar, säger kusin Thomas. Jo, svältkammaren!

Det var kusin Thomas som drog vinstlotten i år.
Passar bra att han vann, tycker jag, av flera skäl. Dels fiskar han, dels är han född på Stocken.

Midsommarfirande när det är som bäst!

Dansen kring midsommarstången på lekplatsen på Stocken 2010!


Leif äter äggost, en bohusländsk specialitet.


Undrar om vi kommer att vinna?


Nu ska Lennart köpa äggost.


Vilken kombination; Ulf-Göran (vice ordförande i Stockenföreningen) och Magnus.


Lennart pratar med Pranee och Victoria.


Amy, Emelie och Daniel firar midsommar.


Veronica sköter fiskdammen!


Här avgörs det vem som kommer att vinna på lotterierna.


Amy, Emelie, Daniel, Monica, Jonas och Hugo åker på släpet bakom campingens traktor.


Göran "Kålle" och Anders i trevligt samspråk.

Fint midsommarpar!

Jonas och Anna-Maria tycker också om midsommarafton och om varandra!

Vilka fina midsommarbarn!

Bröderna Gustaf och Hugo Sandberg från Örebro gillade att fira midsommar på Stocken!

Nu friskar det i!

Nu har vi tagit en snaps och firat in midsommarafton, Veronica och jag. För det var av henne jag fick de här härliga glasen en midsommarafton för några år sedan. Då fick vi sitta inne (enda gången på sex år) men det behöver vi inte göra nu. Även om det friskar i och det kommer att bli "liten kuling" och 13 m/s. Kanske får vi flytta ned från terassen till lilla trädgården, men det gör inget. Huvudsaken är att det inte regnar och det gör det ju inte.

Nu går vi till lekplatsen och dansar kring midsommarstången som vi reste så fintigår.

En alldeles förträfflig början på midsommarafton!

Vilken underbar midsommardagsmorgon!
Jag tar promenaden över Slätterna och njuter varje steg jag tar. Naturen är klädd i bästa kostymen, göken gal fortfarande och jag möter en trevlig man:
- Hoppas du får en bra midsommar, säger mannen och jag kan naturligtvis inte annat än att önska likaledes.

Det finns mycket tid för tankar när man är ute och promenerar, även om jag tränar på "mindfullness", det vill säga att bara vara där jag är just nu.
Hur kommer det att vara nästa midsommarafton? Det har hänt så mycket för mig under det senaste halvåret att jag inte kan låta bli att fundera. Att ge sig ut i osäkerheten jobbmässigt har gett mycket av lärdom inför framtiden, det finns sådant som bara gjort gott och annat som "skavt".
Jag är alldeles övertygad om att jag kommer att ha stor nytta av all denna erfarenhet framöver vad det än blir som jag tar mig för.

Nu ska vi njuta av midsommarafton. Inte ett moln på himlen. Blåser kanske lite för mycket från väster, men det mojnar nog framåt eftermiddagen. Många människor här i fiskesamhället, glada röster, barnskratt och förväntan i luften.
Finfint!




Den här fina synen mötte mig i morse!

Det var han som fick mig att plocka blommor...

Och vem är han då, han som fick mig att plocka midsommarblomster?
Min käre kusin, Ulf-Göran.



Ulf-Göran sa att det behövdes blommor. Helst blå.
- Kanske man skulle kunna gå ut och repa där ute till midsommarstången, sa Uffe och tittade bort mot grannens hörna.
Betänk då att grannen finns tio meter bort, typ. Inte alls så bra att plocka hans blommor då, eller hur?

Vad gällde?
Jo, jag fck ge mig ut och plocka blommor. Upp över Slätterna.
Vad gör man inte för en kusin med den blicken?

Om en timma är det midsommarafton och jag tycker det ser ut som om det är fullmåne? Det här kan bli något...

Och så ska det resas en liten stång också...

Vilka eldsjälar det finns i Stockenföreningen!

Det kan inte bli bättre än vad det var ikväll på lekplatsen på Stocken.
Entusiaster som bär Stockenföreningen framåt och en strålande kvällsol som fick oss att känna oss sommarfräscha.
Var vi fler än på flera år? Ja, några av de trogna sa att det kom mer människor i år för att hjälpa till att resa midsommarstången. Bra i så fall! Jag var så glad att jag såg till att jag plockade blommor och kom för att vara tillsammans med de andra.

Men främst av allt är det naturligtvis eldsjälarna i Stockenföreningen vi alla andra har att tacka för deras engagemang och energi.
Tack ska ni ha för att ni gör det så fint för oss i en god gemenskap! Imorgon ses vi på lekplatsen kl 13.30 för att dansa, ta lotter och umgås!

Systersonsonen Christoffer har mycket att göra på campingen i dessa tider.
Helt fullt kommer det att bli, tror jag när kvällen är slut.
Trevligt också att restaurangen på campingen nu är öppen dagligen från kl 18. Brukar vara bra mat till hyfsade priser.

Två spänner med blommor!

Tog promenaden från ena campingen till den andra, samma väg som jag gick i morse.
Oj, vad många husvagnar och husbilar som kommit nu. På campingens webb står att alla platser med el är bokade, men att det finns platser kvar på ett extra fält. Verkar som det lockar många det också. Väldigt trevligt att se så mycket folk! Det ska jag komma ihåg om ett halvår när jag går på en ödslig camping på julafton 24 december.

Kom hem med två spänner fulla med blommor till midsommarstången. Det är jag nöjd med. Nu ska jag koppla av med en kall öl innan jag går till lekplatsen och ser midsommarstången resas.

Hur många sorter är det?

Ljuvliga sommarblomster! Nu är det sommarens höjdpunkt. Midsommarafton imorgon!
Jag har redan plockat en blombukett, den som är till festbordet på terassen där vi samlas kl 17 för att äta och umgås. Det är tradition att vi är här hos oss, familjen Bäck, på midsommarafton. På påskafton är vi hos syster Monica och svåger Sve-Åke och på annandag jul myser vi hos systersonen Magnus och Veronica.

Nu ger jag mig ut på blomsterjakt igen. Denna gång för att skaffa "rara små blommor" till Stockenföreningens midsommarstång på lekplatsen. Klockan sju ikväll samlas vi för att göra allt klart inför morgondagen.

Oj, oj, oj, vem är det som snokar i Thelmas skål?

Jag fick besök idag. En fin liten katt som snokade runt. Tur att Thelma inte var hemma! Undrar om hon känner lukten när hon kommer hem igen?

Min syster gillar inte katter. Det gjorde inte farmor heller.
Jag gillade inte helelr katter speciellt mycket förrän vi flyttade till gården. Där hade vi flera stycken och när jag blir gammal och om jag då bor här på Stocken så ska jag ha en katt. Fina djur!


Lilla katten på besök snokar i Thelmas matskål! Aj, aj!

Vilken vacker fågel!

När jag var liten (ja, det är ett tag sedan, jag vet!) så gick DDT-larmet. Många av våra kära fågel- och djursorter höll på att förgiftas av bekämpningsmedlet. En av de hotade arterna var fasanen.
Jag minns fortfarande väldigt starkt den debatt som pågick under under 1960-talen om olika miljögifter.

Därför var det med extra glädje som jag såg en härligt fin och färggrann fasan idag på min morgonpromenad. Titta på bilden, så förstår du vad jag menar.
Fasanen låg strax intill landsvägen i gräset och vaknade till liv när jag kom spatserande. Vaknade gjorde också efter ett litet tag hans mindre färgstarka fru fasan.
Fina fåglar!

Finaste toautsikten i Sverige, eller?

Det här är vad jag har på näthinnan när jag åker från Västerås. En makalös utsikt från toaletten! I Domkyrkan, som du ser i bakgrunden, ligger en kung begravd, nämligen Erik XIV. Det var min gamle arbetskamrat Bo som först gjorde mig uppmärksam på det när han hälsade på mig strax efter att jag flyttat till Västerås för åtta år sedan.
- Vet du varför det är en kungakrona på Domkyrkans spira, frågade Bo.
- Nej, svarade jag.
- Det är beviset för att det ligger en kung begravd i kyrkan. Det är bara kyrkor där kungar är begravda som får ha en krona på spiran.

Västerås Domkyrka är en av endast tre kyrkor i Sverige som har maximala *** stjärnor i Guide Michelin läser jag på Västerås stifts hemsida.
Varför har Domkyrkan tre stjärnor??
Jo, och nu citerar jag hemsidan:

• olika byggnadsepoker framträder så tydligt i kyrkan
• sex altarskåp från sent 1400-tal och tidigt 1500-tal, samtliga i ovanligt gott skick
• Erik XIVs grav i marmor tillsammans med regalierna
• Riksdrotsen Magnus Brahes grav i alabaster och marmor
• triumfkrucifixet i trä från 1300-talet

Nu är jag på Stocken och bevarar mitt fina Västerås i minnet tills jag är där igen.
Välkommen alltså, kära läsare, till Stocken i midsommartid!

PS. Det som också syns i mitt toafönster är dels en liten kopia av Mats Åbergs skulptur "Våga" vars orginalskulptur står i Vasaparken, dels gamla VLT-huset till höger i bild.

En avstickare norrut

Nu när syrenerna blommat ut och göken gal alltmer sällan, så är det dags att göra en liten avstickare till hemstaden Västerås. Men bara för några dagar. Till midsommar är vi tillbaka.
Karin kommer också att vara här i lilla fiskestugan, så tomt blir det inte.

Det Stocken vi lämnar nu är i strålande sol och en hyfsat frisk västlig vind. Igår var det "liten kuling" med 12 m/s, men nu är det nog inte mer än 8 m/s.

Senare idag blir det avtackning i Västerås för en medielärare som jag haft mycket att göra med och på måndag är det flera viktiga möten i Stockholm som väntar. Känns nästan lite ovant att kliva ur shortsen och träskorna och ta på kavaj och finare skor.

Jag har nog några små saker som jag kan uppdatera bloggen med här från Stocken också, så sluta in klicka in dig på Stockenbloggen. Och framför allt; Hör av dig om du har något att berätta eller dela med av.

Hela livet framför sig

Jag sitter länge och tittar på den svart-vita bilden i Morlanda hembygdsbok IV i kapitlet som är skrivet av Olof Olsson.
Bilden är tagen 1935 och föreställer unga män och kvinnor på konservfabriken på Ellös. Kvinnorna har klänning med förkläde och huckle på huvudet. En del av männen har keps.

I nedersta raden som flickor nummer sex och sju från vänster sitter moster Gunhild och min mamma Vera (hon hette egentligen Elvira men kallades alltid för Vera) från Stocken.
Närheten de har till varandra ger en trygghet som syns genom kameraögat. Titta så vackra de är! Mamma sitter rak i ryggen, precis så som hon ville att jag skulle sitta och gå.
- Ta en bok på huvudet och gå omkring, så du får bättre hållning, sa mamma till mig när jag var tonåring och kutryggig.

Det skiljde två år på systrarna. Mamma var äldst, 19 år på bilden, moster två år yngre, alltså 17 år. Systrarna hade två bröder också, Helge och Gunnar, men systrarna betydde oerhört mycket för varandra. När mamma dog, blott 55 år gammal, 1971, blev moster Gunhild utom sig av sorg. Den sorgen och längtan efter sin syster satt i ända tills moster dog 90 år gammal för nu ett drygt år sedan.

Min pappa John är också med på bilden. Han är nummer tre från vänster i näst översta raden. Pappa var född 1913, så han är 22 är på bilden. Jag tror inte att mamma och pappa var ett par då, men jag är lite osäker.
I inledningen till kapitlet om konservindustrin på Ellös finns en bild där man kan se fabriken 1924. På bilden syns också min farmor Klaras och farfar Johans hus tydligt. Huset, som låg nära fabriken, måste ha varit relativt nybyggt då och jag vet att pappa hade ett dokument som visade att timret kostade 700 kronor.

I hembygdsboken står om de tuffa förhållanden som rådde i fabriken.
"Dåtidens kärva arbetsförhållanden kan illustreras av att hallen, där kvinnorna satt och skar sill, värmdes upp av endast en kamin. Det har berättats, att på vintern när silltunnorna togs in oh det var frost, även laken hade blivit is och att det därför var svårt att arbeta med den kalla sillen.
Tidigare förekom mycket övertidsarbete särskilt under ärtsäsongen. De anställdas intressen tillvaratogs så småningom genom att en fackförening bildades 1936."

Jag kan inte se min farbror Gunnar på bilden. Han var en parhäst med pappa under alla år och de följdes åt till arbeten i Göteborg (där föddes min syster), Linköping och Laholm (där jag föddes), allt inom konservindustrin. I fabriken på Ellös hade de bland annat lärt sig grönsaksinläggning, inte minst att hantera gröna ärtor. När pappa dör i februari 1993 tar det bara några månader så är också både farbror Gunnar och faster Ruth (hons var född på Edshultshall) döda. Ja, varför skulle de inte följas åt i döden också, när de varit tillsammans hela livet?

Mamma gifte sig med pappa och Gunhild gifte sig med fiskaren Gustaf Willhelm Andersson från Stocken. Båda blev hemmafruar och hade aldrig något förvärvsarbete efter jobbet på konservfabriken på Ellös. Gunhild vårdade länge sin mamma, min mormor Maria, i föräldrahemmet på Stocken (ett hus som jag ser från vårt) och mamma följde med pappa när han flyttade runt i Sverige för olika jobb. Efter att mamma dött alldeles för tidigt 1971 levde pappa i stort sett ensam, i alla fall gifte han aldrig om sig.