Vår nye ordförande

Föreningen Stocken har fått en ny ordförande.
Ulf-Göran Karlheden efterträder Camilla som har gjort ett strålande arbete under flera år, men som nu undanbett sig omval.

Ulf-Göran är inte vem som helst för skrivaren av denna blogg. Han är min älskade kusin!
Det skiljer bara drygt ett år på oss (jag är äldst) och vi drömmer redan om när vi kommer att få tid att umgås än mer på vårt älskade Stocken. Vi bor ju inte så långt ifrån varandra, Ulf-Göran och Gunnel på Stockeberget och Lennart och jag på Gamla vägen.

Ulf-Göran är född på Stocken som äldste son till Gunhild och Gustaf Vilhelm Andersson, skeppare på flera båtar däribland Sweet Home och Sverige. Lillebror heter Thomas.

Så här ser Föreningen Stockens nyvalda styrelse ut:
Ordförande Ulf-Göran Karlheden, kassör Göran Thorstensson, ledamöter Hans-Ove Martinsson, Irene Fredriksson, Anna Rendahl och Ulf Stenberg.
​Suppleanter är Monica Helgesson och Ragnar Eliasson.

Kontaktuppgifter till styeelsen hittar du på http://www.foreningenstocken.se/.


Ulf-Göran Karlheden, till höger, är ny ordförande i Föreningen Stocken. Den här bilden tog i höstas när föreningens starka män fixade med bryggorna vid Hagen. Till vänster på bilden syns Magnus Johnson.

Mer liv och rörelse förr

Nu är ju äntligen mitt bokarbete om Stocken på G igen. Jag skriver rent anteckningar, kollar med mina källor, läser böcker och dokumentationer, om Stocken och om andra samhällen i Bohuslän.

Det är slående vilket liv och vilken rörelse det var på Stocken förr i tiden. Som när min mamma Vera (född år 1916 i Hus nr 60) var barn och sprang omkring bland husen i början av 1920-talet.

Stocken var ett av de fattigaste samhällena och det var inte vanligt att människor ägde en kamera.
Om du har bilder i dina gamla album från den tiden, så tar jag gärna emot dem! Hör av dig i så fall. Det är svårt att få tag på bilder från äldre tider.

Igår läste jag Tullberg/Martinssons text om båtarna på Stocken. Vill du läsa så gå in på http://www.foreningenstocken.se/
I början av 1900-talet fanns det många båtar, för fiske och fraktfart, såväl på Stocken som i andra samhällen som Käringön, Gullholmen, Ellös, Edshultshall, Mollösund osv.
Kvinnorna på Stocken levde månader i sträck utan att ha sina män hemma. I de barnrika familjerna var det svårt att få pengarna att räcka till under tiden männen var borta på fiske. Många led ont och ibland var det enbart tack vare snälla grannar som det blev mat på bordet.
En del män kom aldrig hem igen. Som min morfar Stefanus (född i Hus 20) som sköljdes överbord en februaridag 1933 utanför Jyllands kust. Inför ögonen på sin bror Hans.

Idag är det betydligt lugnare på Stocken. Det är nästan bara sommartid som det hörs glada barnskrik mellan husen och på ångbåtsbryggan "Paln" är det tomt.
Men jag måste ändå säga; Oh, vad jag längtar dit. Till underbara Stocken. Snart är jag ledig en längre tid (hela april!) och då blir det många stunder på Stocken, det kan jag lova.


Hemma i min hall på Stocken finns två värdefulla ting som jag ärvt efter min pappa John. Dels en sjömanskista som pappas morfar Alfred Nilsson från Gullholmen hade, dels en modell av min farfar Johans kutter Skiöld, som hörde hemma på Ellös.

Bra artister i år också!

Det blir sommarkonserter i trädgården på Tofta i sommar också. Härligt!
Jag kollar på Toftas hemsida http://www.toftagard.se/ och ser följande program:

2/7 Thomas Di Leva
14/7 Sanna Nielsen
21/7 Hoola Bandola Band
28/7 Owe Thörnqvist
4/8 Bo Kaspers Orkester.

Måsarna har börjat skrika

Är det vår i luften?
I alla fall lite?

Ett vårtecken var i alla fall tydligt i helgen. Måsarna skrek på ett annat vis. Jag vaknade på morgonen av ett fastligt väsen utanför husknuten.
- Ja, det gör de vid denna tid på året. De låter annorlunda när det blir vår, sa Martin Persson, som jag mötte på kvällspromenaden.

Och vem vet det bättre än Martin? Han som lever så nära naturen under alla årstider.

Det finns flera sätt att titta på måsar på Stocken. Dels de levande, dels de som smyckar ett av de fina gamla husen nere i samhället.
Hus nr 37 som är ett av de hus som jag än så länge inte vet så mycket om.
Men det ska vi ändra på. Hoppas de som sakans snart hamnar i min brevlåda på Gamla vägen 5. Om inte tänker jag börja knacka dörr i april, så jag får in alla till boken.


Hus nr 37 är ett spännande hus, format efter marken.


Fönstren på hus nr 37 är också lite annorlunda.

Trevligt med nytt folk!

Det här är Göran och hans son Fredrik. Jag stöter ihop med dem när jag är ute och tar en promenad. Turligt nog har jag mitt formulär med mig. Jag sticker det i handen på Göran.
- Jag dokumenterar husen på Stocken. Ett arbete jag började med i höstas och som jag hoppas få klart utan att det dröjer allt för länge. Helst av allt till sommaren, men det är möjligt att det tar ett tag till. Jag är jätteglad om du fyller i fakta om ditt hus, säger jag.

Göteborgaren Göran har köpt fiskhandlare Gerhard Petterssons hus som byggdes i mitten av 1940-talet. Här var tidigare beteshagar för djuren som tillhörde "Torpet". De nya husen byggdes av jämngamla män och kvinnor som gift sig och nu skulle ha något eget att bo i. Här i husen bodde min moster Gunhild och Gustaf Wilhelm i ett annat hus morbror Gunnar och Elly. Dessutom också Valter och Elsa och Bengt och Greta.

Göran och sonen Fredrik har precis varit iväg och köpt en båt.
- Jag tänker renovera huset utanpå, berättar Göran. Jag ska sätta trä på igen som det var en gång.

Trevlig med nya människor här på Stocken!
Välkomna!


Göran och hans som Fredrik utanför "Gerhards hus".

Nu är jag igång igen!

Efter att ha varit i vinteride har Stockenbloggen och dokumentationen av husen och människorna på Stocken gått ut för att möta våren. Härligt!
Jag har varit så fullt upptagen med att arbeta i Falkenberg att det inte blivit någon ork kvar för den kommande boken. Men nu känns det alltså piggt igen och vi tar ett nytt tag.
Tack till Lena och er andra som efterfrågat bloggen. Det är kul att ni vill läsa.

Idag har maken och jag (trots ordentligt ryggont) gått runt och satt upp lappar om att jag vill ha in fler hus i dokumentationen. Dessutom har mina kumpaner Gösta, Karl-Hugo och Roger fått en första hög med hus att korrekturläsa och faktagranska. Tur att jag har "mina" gubbar!

Har du inte hört av dig till mig än, så gör det, snälla! Hämta ett formulär i min brevlåda på Gamla vägen och fyll i fakta om ditt hus.



Lennart hjälper mig att sätta upp på anslagstavlan nere vid gamla Pumphuset.


Så här ser anslaget ut!


En bild som jag tagit vid ett tidigare möte med "mina" gubbar; Roger, Karl-Hugo och Gösta.