Inte en gnutta snö

Förra året var det mycket snö på Stocken i dessa jul- och nyårstider.
Det kan du kolla om du letar dig ett år tillbaka här på min blogg.

I år är det ingen snö alls och när jag för några dagar sedan letade mig upp till Ropeberget såg jag både blommor och nypon på bar buske.

Gräsmattorna, de få som finns på Stocken, var som en grön matta.

Påminner om sommaren

Vackert som ett vykort

Jodå, den här bilden är tagen under julhelgen, den också. Närmare bestämt på julafton.

Så ser det inte ut nu...

Bilden nedan är tagen på julafton vid 15-tiden.
Så ser det inte ut nu.

För nu tar det tag i taket.
Ute vid Måseksär blåser det 18 m/s, styv kuling. Och värre ska det blir. Runt midnatt spås storm och 25 m/s, allt enligt den förnämliga sajten http://www.sjoraddning.se/

Det händer rätt ofta att jag går in där när jag sitter på jobbet i Katrineholm och drömmer mig till västkusten och Stocken. Sluter ögonlocken och tänker på hur det är här.
Speciellt förtjust är jag nog det vinden gör med havet; ibland spelegblankt och i bland ett stormande hav, fyllt av vita vågor.

Bilden nedan tog jag igår på julafton, uppifrån Ropeberget. Det lilla samhället du ser är Råön, där det inte längre bor några bofasta. Den sista som bodde på Råön hette Kristin.

Uppe på Ropeberget stod man och ropade när man ville bli hämtad.
Det är en fantastiskt utkik här uppifrån.

Det blommar på juldagen!

De här fina vinterblommorna hittade jag utanför "Emilias" på Stockenvägen 5. Detta är ett av Stockens äldsta hus, från 1760-talet.
Den förste ägare jag känner till som bodde här var Sven Klasson (född 1743 i Kärra, Stala och död på Stocken 1791) och hans hustru Börta Engelbrektsdotter ( född i Tönsäng 1745 och död 1783 på Stocken).
Min morfar Stefanus föddes här 1879. Det var hans mamma Emilia (1849-1938) som har gett namn år huset.
Idag ägs huset av Bo Adenmark.

Är detta verkligen julafton?

Vi tar en promenad hela gänget genom samhället, till Paln, vidare genom Ormegilja till Hagen.
Det är julafton 2011 men det känns som en vårvinterdag.

Maken är irriterad över att han är förkyld. Annars skulle han bada, säger han.
Vi är benägna att tro honom.
Varje morgon från tidig försommar till sena hösten tar han sitt heliga morgondopp.

Om ni tittar på mitt bokomslag till Stockenboken, som ligger i spalten till höger, så kan ni se samma vy fast idag på julafton, precis när solen går ned.

Jag står där en stund och njuter.
Här är den totala friden mycket nära.
Min alldeles egna lugna stund på jorden.


Solen går ned på julafton 2011 över Galthamnen.

Vi saknar henne mycket

Vi åker och tänder ett ljus på moster Gunhilds grav.
Till våren är det tre år sedan hon dog.
Tiden går fort och vidare, men hon fattas oss fortfarande.
Jag kommer aldrig att glömma hennes blick när hon tittade länge på mig när jag gick ifrån henne sista gången vi sågs.

I graven på Morlanda kyrkogård ligger Gunhild tillsammans med sin älskade Gustaf Wilhelm och sin mamma Maria.
Morfar Stefanus spolades överbord framför ögonen på sin bror utanför Jyllands kust och hittades aldrig.
Havet blev hans grav.

En strålande julafton!

Det är en strålande julaftonsmorgon när vi tar den vanliga promenaden "till Käringön". Vi kallar det så, den sträcka vi går förbi campingen och ned till badplatsen där vi har utsikt västerut mot Käringön.

Temperaturen ligger på +5,3, solen skiner från en i stort sett klarblå himmel och det blåser 7 m/s.

Överallt ser vi spår på att det blåst ordentligt för några veckor sedan. Då när det var mycket högt vatten och över 30 m/s i byarna.

Hade vi vart i "gamla tider", så där för 100 år sedan, hade vi gått och "vrakat", det vill säga plockat bräder och annat som blåst upp på stränderna för att ha att elda med.

Syskonfrid i juletid

Det är så skönt att fira jul på Stocken.
Konstigt att inte fler tycker det.
För det är väldigt tomt och öde runt omkring oss på Gamla vägen.
Det är tur att det blev åreruntboende i moster Gunhilds hus. Jag står på övervåningen i vårt hus och tittar bort mot mosters och njuter av att det lyser så fint i fönstren.

Det är inte så ofta som syskonen John och Karin är tillsammans här. Men nu är de det. De sitter så fridfullt och spelar "Hänga gubbe".

Jag mår bra av att se dem tillsammans, här med oss.

Vad betyder matje?

Vi tar vägen förbi fiskaffären på Henån på väg till Stocken.
Sill till julbordet!

Vi träffar Peter. En trevlig bekantskap. Vi hinner prata om det mer lättsamma och om mer allvarliga ting. Ibland kan det bli så med även de som man inte mött tidigare.

Peter hävdar bland annat att Matjesill kommer från det holländska ordet matje som betyder jungfru.

- Och sillen fiskas ju innan den lek, därav namnet, säger Peter.

Och jag vet faktiskt inte vad jag ska tro. Vad tror du?

Vad jag däremot med säkerhet vet är att det snart är jul.
Och att vi ska fira den på Stocken.

Nu stiger vattnet

SMHI varnar för högt vattenstånd och det syns när vi tar morgonpromenaden på campingen, Thelma och jag.
Vattenståndet lär vara 90 cm högre än vanligt.
Annars är det ett beskedligare väder idag, än igår.
Det blåser "bara" styv kuling och det regnar inte.

Nu ger jag mig av upp till Julmarknaden på Tofta.
Ska bli spännande att se om jag träffar lika många trevliga och inspirerande människor idag. Igår fick jag höra flera berättelser om gamla Stocken och någon erbjöd en film som jag ska få se.

Roligt också att så många läser den här bloggen!
Skriv gärna en kommentar, eller tyck till.

Julmarknad för alla smaker...

I dag inleddes helgens julmarknad på Tofta.
Mycket folk som trotsade det blåsiga och regniga vädret och kom för att köpa varor av allehanda slag, som ni förstår när ni kollar bilderna.

Och jodå, tomten kom. Tyckte jag kände igen hans röst...

I morgon har du chans att hälsa på under julmarknadens andra dag. Öppet 11-15!
(Är du spekulant på min bok om Stocken, så kom innan kl 13. Jag ska vara på barnkalas kl 14!)


På julmarknaden finns något för alla...


På midsommarfirandet säljer han lotter till hummertinan. På julmarknaden är han en riktig tomte.


Mollösundsljus är världens finaste ljus! Ägare är Nisse Simonsson och Helena Wallenius.

Vi ses till helgen

Nu är det dags för den årliga traditionella julmarknaden på Tofta.
Då finns jag på plats tillsammans med min bok.

Hoppas vi ses!

Nu är det högt vatten!

Så här högt vatten har jag nästan aldrig sett på Stocken förr.
Måste väl minst vara 1,5 meter högre vattenstånd?

Kristian ville ha en Stockenbok

Tre Stockenböcker är sålda denna helg.
En bok kom Kristian Roos och köpte. Kristian bor nere vid Hagen.

En annan bok är på väg till en hemlig person i Halland. Mer kan jag inte säga, eftersom det är en julklapp.

Och den tredje boken köpte härliga Ulla.

Nästa helg syns vi på Julmarknaden på Tofta!


Kristian Roos köpte en bok.

Här är det glada julbordsgänget!

Margaretha, Anders J, Amy, Magnus, Inger, Lennart, Karin, Felix, Nathalie och Lasse.
Sitter gör Veronica och Elisabet. Anders S fotograferade.


Här är gänget som trivdes tillsammans under det traditionsenliga julbordet på Käringön i går.
Vi var 13 till bords, men siffran till trots, så gick det alldeles utmärkt hela middagen igenom.

Vi började som vanligt i den fina lägenheten på vandrarhemmet med champagne. Härligt!
Sedan gick vi de få metrarna till Petersons krog.

Där satt vi sedan i drygt tre timmar innan vi sprang iväg till färjan.
Om det blåste? Ja, ca 15 m/s, så det gick bra.

I dag är det ett "sitta-inom-hus" väder. Men vi tog en sväng med hunden ändå. Spöregn och 20 m/s.

PS. Nästa år blir det andra advent som vi äter julbord på Käringön. 16 platser är bokade!


Lennart och Karin på väg ut till Käringön.


Vädret var strålande fint när vi vandrade runt på Käringön. Här har vi Karin och Amy!


Nathalie, Margaretha, Inger och Magnus under fördrinken.


Anders och Lennart har trevligt tillsammans.




Amy, Magnus och Lennart på balkongen. Förra året var det -20 och is på havet. Denna gång +10 och sol!


Anders, Inger och Margaretha väntar på mat!


På väg hem igen. Lennart, Felix och Karin trivs tillsammans.

Det drar ihop sig

Kändes som väldigt länge sedan när jag kom hit idag.
Det knäpper i köksfläkten, så vi får nog en liten guppig resa till Käringön i morgon.

Där väntar det sedvanliga julbordet på första advent.
Oh, vad jag längtar efter deras musselsoppa, mumma, sill, snaps och allt annat.

I morgon blir vi 13 kring bordet, så det är ju lite spännande...

Fina ord som värmer!

Hej Elisabet
Häromkvällen läste jag din bok. Vilket arbete och omsorg du lagt ner på att skildra din härliga plats på jorden!
Det är en rik källa av kunskap att gräva ur. Det är viktigt att sådana lokal berättelser blir nedtecknade för eftervärlden och jag kan kan tänka mig att boken uppskattats av de boende på Stocken, både av sådana som bott där länge liksom nyinflyttade.
För mig utgör den en viktig pusselbit i min förståelse för kustens villkor och historia.
Mycket spännande läsning som jag säkert kommer att få anledning
att återvända till!

Tack för trevlig läsning!
Hälsningar Ida som ikväll ska till Marstrand för intervjuer

Ida de Wit Sandström
Doktorand och koordinator för projektet Framtidskuster som delfinansieras av
Interreg IV A, EU:s regionala utvecklingsfond.

PS. Vill ni kolla vilket projekt det är som ovan nämnda Ida är med i så gå in på
www.framtidskuster.org

Trevligt mail

Jag blir väldigt glad över ett mail som kommer till mig.
Det står:
"Orusts Släktforskare har i samband med Öppet-hus-lördagar på biblioteket i Henån någon aktivitet typ föreläsning/bildvisning. Eftersom vi tycker din bok är så trevlig och skulle passa in utmärkt, undrar vi om du skulle ha lust och möjlighet att komma en lördag och berätta om Stocken och människor som levt där.
M v h
Elisabeth Karlsson

Vi kommer fram till att det blir lördagen den 25 februari som jag ska vara med.
Trevligt!
Då får jag också chans att göra ett bildspel, eller något sådant som jag kan visa.
Det saknas något liknande i mitt material om Stocken.

Den allra vackraste berget!

Dags att sova nu?

Det blommor fortfarande.
I november.
Skönt att slippa snön, eller hur?

I väntan på blommor

Blåst och regn

Det har knäppt i spiskupan hela natten.
Ni som brukar läsa min blogg vet att det innebär att det blåser minst 10 m/sek.
Det har regnat också.
Så vi väntade med att gå ut på morgonpromenaden, hunden och jag.
När vi väl kom ut blåste det fortfarande, men inte så farligt, och det duggregnade bara.

Kallt är det inte. +10,7 just nu.

Vilken fin morgon!

Efter tio(!) timmars sömn möter jag en underbar förmiddag på promenaden med Thelma.


Thelma och jag går som vanligt ned till campingens badplats. Längst där borta i horisonten skymtar Käringön

Jag möter Ingrid Lernstedt, som bor i Hur nr 27 på Stockenvägen 4.
Huset som fortfarande går under benämningen "Henrikes", efter Henrik Samuelsson som byggde huset 1880.
1953 köpte Anders och Margret Jonsson huset och så långt in som på 1960-talet fanns "Margrets stuvbod" som både sålde tyg och leksaker.
1967 köpte Ragnar och Ingrid Lernstedt huset.

- Vilket underbart väder, säger Ingrid, och jag kan inte annat än hålla med.

Vi ser att den "grå" kommer en bit bort, utan koppel, så jag och Thelma går en liten omväg.
"Den grå" heter Snurra, och bor granne med "Henrikes" på Stockenvägen 6, och Thelma är inte bästa vänner.

Vem är det som smyger omkring?

Jag ser en skugga i backen i Holta.
Vem är det?
Vad vill han?

Kan det vara Otto?

Stjärnorna lyser från en klarblå himmel och det kommer nog att bli kallt i natt.
Betydligt kallare än de +8 som det är nu.

Det är lite märkligt i kväll. Det är tänt i hus där det inte är tänt så ofta.
Jag säger till Lennart när vi tar kvällspromenaden med Thelma:
- Jag tror de har möte i kväll, de som inte brukar vara här så ofta.

Båt i vattnet

Dramatiskt var det på Stocken nyligen.
En bil hamnade i vattnet och fick dras upp av räddningstjänsten.
Kolla här på Radio Västs hemsida, så får ni se.
http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=125&artikel=4763749

Om ni har några bilder som ni vill att jag publicerar här på Stockenbloggen, så skulle jag bara bli glad.
Maila dem till mig:
elisabet.back@hotmail.com

Så blir det lättare för mig att uppdatera bloggen. Kan nämligen vara lite svårt när man inte är på plats.
Till helgen kommer jag till Stocken. Det ska bli så skönt att få lite avkoppling.

Stockenboken på väg till forskare!

Min älskade Stockenbok tar sig nya vägar ut i Sverige.
Häromdagen fick jag följande mail som gjorde mig väldigt glad.

Hej Elisabet
Läste en intressant blänkare i LaholmsTidning om din kartläggning av historier och livsöden i Stocken på Orust. Jag arbetar som doktorand i ett forskningsprojekt om kustkultur och är intresserad av att få läsa din bok.
Den finns (ännu) inte att få tag i på universitetsbiblioteket här i Lund, men du vet kanske var den säljs? Eller har du rent av själv exemplar till försäljning?
Bästa hälsningar,
Ida de Wit Sandström
Doktorand och koordinator för projektet Framtidskuster som delfinansieras av Interreg IV A, EU:s regionala utvecklingsfond.


Nu är boken på väg till Ida!

Från det ena till det andra

Det är en stor förmån att få njuta av det vackra Sverige.
Igår västkusten, idag Mälardalen.

Karga klippor, vatten och magiskt ljus när solen går ned i väster.
Öppna fält, bördiga åkrar, en horisont där trädet stoltserar mot klarblå hösthimmel.

Bohuslän och Södermanland. Mina hem.

Men det hjälps inte.
Det är på de kala klipporna jag vill att mina fotavtryck ska göra spår.
Det är på det spegelblanka havet som tankarna leker över ytan.

Vackert röd och väldigt god!

Lena, en trogen läsare av min blogg, hör av sig och konstaterar helt rätt att det är när hummern är röd som den smakar ljuvligt.

Jag har en bild på hur hummern såg ut när den var kokt, så här kan du låta dina smaklökar vattnas!
Underbart god var den!

750 gram vägde den här läckerbiten!
Kolla in högerklon!

Kyrkan köper också böcker

Idag var jag och lämnade böcker i församlingshemmet i Tegneby.

Ingemar Ekström, kyrkoherden, hörde av sig och det är klart att jag gärna levererar Stockenboken.

I helgen sålde jag också ytterligare två böcker på plats hemma i huset.

Nu finns det inte så många böcker kvar!
Jag har ett 70-tal själv och så finns det väl några ute på olika ställen.
Det här kommer förmodligen innebära att boken tar slut under våren/försommaren skulle jag tro.

Kan det bli vackrare än så här?

Blommar ni inte lite sent?

Ni var så goda så...

De här två rackarna finns inte längre till.
Istället ligger de i våra magar.

Efter en på gränsen till det omöjliga stressig vecka, så kom jag till friden på underbara Stocken.

Jag gick ut med hunden och Lennart gick och köpte två fina humrar.

Kan livet bli mer underbart än så?

Stockenboken har stöd från ovan...

Stockenboken har nu välsingnelse ovan ifrån.
Eller rättare sagt i alla fall av Hans-Erik Nordin, biskop i Strängnäs.

Jag träffade honom i mitt arbete som chefredaktör i Katrineholm och passade då på att sätta Stockenboken i hans hand.
Passar bra eftersom biskopen också är fritidsboende på Orust, närmare bestämt i Kungsviken.

Ska bli spännande att höra vad han tycker om boken.


Foto: Torgun Frisk
Här bläddrar biskop Hans-Erik Nordin i Stockenboken.

Vill sitta på den här bänken och bara vara...

Jag kan inte se mig mätt på denna fantastiska bänk!
Jag stannar alltid till när jag kilar förbi.

Det är det som är så bra med hur det är på Stocken till skillnad från en del andra orter i Bohuslän.
Här stänger inte människor in sina tomter med staket och annat som skiljer oss åt.
(Ja, några kanske gör det men tack och lov är de få!)

Här fortsätter de flesta av oss i den andra som Anders Falk satte förutsättningarna för. I ett samhället som Stocken måste man kunna gå över varandras tomter för att komma fram.

Ser ni så läckert bänken är anpassad efter nivåskillnaden? Med travade stenar ovanpå varandra.
Bänken tillhör familjen Tullberg på Stockeberget 1.
Grunden som ni ser bakom bänken är precis som den var när huset byggdes av min morfar Stefanus och min mormar Maria.

Är det inte höst nu?

Mörkt tidigt.
Dimman ligger tätt.
Visst, det är varmt, men ändå.
Borde det inte vara en höst nu som sätter spår i växterna?

Inte om man tittar till svåger Sven-Åkes blommor på Stockeberget.
För de tror att det fortfarande är juli.

Frank minns Amandus Pettersson

Jag har fått kontakt med en man som heter Frank Johansson och som bor i Bålsta bor utanför Stockholm.
Frank hade sökt på Stocken och hittat min blogg. Han blev intresserad av Stockenboken och ville köpa ett exemplar.

Så här skrev Frank till mig:

"Jag sökte på Stocken och kom till din blogg. Anledningen till min sökning är att jag släktforskat kring familjerna Årman och Pettersson från Stocken.
Min mamma hette Nancy Årman f.1918. Hennes föräldrar var Alma Carlsson (Årman) och Ludvig Severin Årman. Min mammas morfar var Amandus Pettersson, 1858-1951, fiskare, kommunalpolitiker, mm. (han finns fotograferad på ett vykort där han står och betraktar sin fiskebod).



Mammas moster hette Berta Porsland och var sjuksköterska. Bodde på Stocken. En av mina morbröder, Mats Årman bodde som pensionär på Stocken (i moster Bertas hus tror jag) en annan morbror, Nils Årman flyttade tillbaks till Stocken när han blev pensionär.
Du efterlyste gamla foton. Jag har en del och även material kring "vardagsöden" som jag kan dela med mig av om du är intresserad."

Jag skickade naturligtvis boken till Frank och fick följande mail tillbaka:

"Tack för boken, den kom med posten idag och jag har sträckläst den.
Jag besökte Stocken vid ett antal tillfällen, som barn, tillsammans med min mamma och kommer bl.a ihåg möte med min mammas morfar, Amandus Pettersson, han var då c:a 90 år och jag kanske nio år.
När jag läste din bok fick jag ett antal "flashbacks" och minnen som jag totalt glömt bort kom plötsligt tillbaks som en svallvåg.
Jag ska nu läsa boken en gång till i kväll!"

Campingen stänger snart

Det är bara en vecka kvar innan Stocken camping stänger för i år.
Och jag som tycker att det var inte länge sedan alls som jag satt och signerade mina böcker utanför campingen i midsommartid.

Nu blir det snart tyst och lugnt igen på campingen och inte liv och rörelse som det är under sommaren.
Enda fördelen med det är väl att Thelma och jag kan promenera fritt och gå "vintervägen" ned till utsikten mot Käringön.

Om tre månader är det dags för traditionsenligt julbord på Käringön.
Jag har betalt in anmälningsavgiften och i år blir vi 13 kring bordet. Spännande!


Ägarna till Stocken camping, Freddy och Anita, har varit till stor hjälp för mig när det gäller att sälja Boken om Stocken. Campingen och Orust fisk har varit de som sålt flest böcker, vilket jag är oerhört tacksam för. Om inte försäljningen hade gått så bra, hade jag gått back många tusen kronor. Jag betalade ju tryckningen själv.

Tack härliga styrelsen för en rolig Höstfest!

Idag lyfter vi alla på hatten!
För att Föreningen Stockens styrelse och några till ordnade ett så trevligt kalas för oss på Svanvik.
Där satt flera av oss i samma lokaler som våra föräldrar gått i skola och förde sammanhållningen i fiskesamhället vidare.
Det kan inte bli mycket bättre.
På plats var också nya Stockenälskare som har fritidshus i samhället och då känns det än bättre.
Alla har en plats på Stocken!



Här sitter vi vid borden och äter underbart goda räkor. Vid vårt bord var vi överens om att det nog var de godaste räkor vi ätit i år. Enligt uppgift kom de från Grundsund.


Göran Torstensson är kassör i Föreningen Stocken. Han är också en duktig fotograf. Här ska han börja fotografera för att lägga ut på föreningen hemsida.


Här är det finaste bordet! Här sitter de som såg till att vi andra fick en sådan bra Höstfest, nämligen styrelsen och deras närmaste. Längst till höger ser ni föreningens ordförande Ulf-Göran Karlheden.

Nu är det slutbadat

Jag tog mig till Hagen för att fotografera när Stockenföreningens duktiga gubbs tog upp bryggorna, men de var redan klara när jag kom ned.

Det var bara trappan till det djupa badet och bryggorna på det grunda som låg i vintervila.
Nu är det slutbadat för i år.
Fast Lennart säger att han ska bada nästa gång vi kommer också.
Vi får väl se hur det blir med det.

Nu laddar vi för kvällens stora begivenhet; Höstfesten på Svanvik!
Det är nästan fullsatt, 78 personer har anmält sig. Lokalen tar 80 pers.

Frukost på altanen

Vi äter frukost ute!
Solen värmer och vi tror nästan att sommaren är kvar.

Härligt!

Grannar trivs ihop!

Det är trevligt med både gammalt och nytt på Stocken.
Som när jag träffade Jan Fridh och Göran Olsson för ett tag sedan när jag var promenad.

Jan bor min morbror Gunnars hus på Husegärdet 1. Gunnar och Elly byggde huset 1948 och Jan köpte det av barnen Ove, Berit, Håkan och Glenn 1993.

Göran köpte sitt och barnen Fredriks och Charlottes hus på Husegärdet 5 så sent som 2010.