God Jul önskar Stockentomten!

Julafton på Stocken 2010

Morgonpigga jultomtar på Stocken. Anna-Maria med sönerna Gustaf och Hugo.


Julgranen på Stocken. Om sex månader är det midsommarstången som står där...


Vinterlandskap!


Mycket snö!


Julgranskulor i träd.

Vackert vinterlandskap

Snön lyser vit på taken...
Tomten kommer inte riktigt än.
Hoppas det är lika fint vinterväder när det är jul.
Idag är det -6 och en strålande sol.

Det är vackrast när det skymmer...

Vi myser i skymningen.
Hunden var försvunnen ett tag på jakt efter något vilt men hon kom tillbaka.

Jag laddar mina batterier och njuter av att två spännande arbeten väntar mig.
Först drygt tre månader som nyhetschef på Hallands Nyheter i Falkenberg och från maj chefredaktörsskap på Katrineholms-Kuriren.

Här på Stocken har jag haft fina stunder det senaste året och funderat mycket på hur resten av mitt yrkesverksamma liv ska bli.
Nu känner jag att förutsättningarna för att det kommer att bli riktigt bra är stora! Inspirerande och spännande.



Utsikt från sovrumsfönsret kan man aldrig få nog av. Så vackert!

Dags att kasta loss!

Det börjar dra ihop sig. Till nästa kapitel i min livsbok.
Om en vecka ger jag mig ut i stora världen igen och ska pröva på något nytt.
Vid 55 års ålder!
Jag kastar loss och vet inte alls hur färden kommer att bli. Spännande! Och lite nervöst. Men ändå inte så mycket som man kanske skulle kunna tro. Jag är rätt så trygg i förvissningen att erfarenhet, nyfikenhet och möte med spännande människor kommer att hjälpa mig.

Såg nyss Kristian Luuk på tv. Han sa att det för hans del handlar om att göra det han tycker är roligt nu för tiden, så fritt det kan bli från tvång och press. Så känner jag det också. Nu ska jag ha roligt! Mer om det kommer längre fram.

Går och funderar på det fina som två unga härliga, begåvade och fina personer sa häromkvällen. De är i 25-årsåldern och jag som sagt 55 år.
Vi satt på en krog i Västerås och pratade om val i livet, om möjligheter och om det som är svårt. Efter några timmar kom de två fram till:
- Det är ju du, Elisabet, som är den unga av oss. Som vågar, som gör det oväntade. Oh, det är häftigt!

Det där som sades så varmt och fint kommer jag att ta med mig hela livet!

När jag kommer till Falkenberg om en vecka för inhoppet som nyhetschef på Hallands Nyheter så ska alla mina pärmar, papper, bilder osv. från Stocken vara med. Det är naturligtvis inte så kul att vara borta från familjen men jag kommer att få tid på kvällarna efter jobbet att ta mig an boken om husen och människorna på Stocken igen. Det arbetet har legat nere ett tag, så det är bra att det kommer igång igen.

Så har du ännu inte berättat alla fakta om ditt hus på Stocken för mig, så är det alltså hög tid.
I dagsläget gör jag uppskattningen att jag har bra, eller hyfsad kontroll, på cirka hälften av husen. Så det är alltså en hel del kvar!

Julbord hos Petersons på Käringön

Igår var det traditionellt julbord hos Petersons krog på Käringön. Efter två avhopp i sista stund var vi "bara" 15 personer i år. Vi startade med champange "hemma" hos Inger, Anders, Margaretha och Björn i deras sexbäddsvåning på vandrarhemmet. Liknande mest ett hotellt med fantastiskt utsikt över havet.

Vi andra tog Ellös Buss från Stocken. Att vi inte tagit och hyrt in oss i en buss tidigare? Det ska hädanefter blir våran melodi när vi ska på utflykt runt omkring Stocken. Det finns ju nämligen ingen taxi på Orust längre.

Julbordet var som vanligt helt underbart gott! Startskottet går i och med att musselsoppan hälls upp och sedan är det tre timmars ätande, drickande (hemmagjord mumma är mums!) och mycket trevligt umgänge. Hans och Elisabeth från Västerås var med för första gången, men inte sista.

Väl hemma på Stocken igen så fortsatte umgänget.
Så mysigt och trevligt!

Nu börjar vi ladda för nästa julbord. Första advent 2011, alltså. Bokat är det redan för det måste man göra när man går från bordet. Annars kan man inte var säker på att få plats nästa år. 16 platser är reserverade i Bäcks namn till 27 november.
Vill någon hänga på som inte var med i år, så hör av er snabbt till mig och boka också vandrarhemmet på Käringön för det är lika upptaget och bokat som julbordet.

Ett år går fort!



Elisabet, Lennart och Magnus på väg hem på färjan från Käringön.


Käringön i adventsskrud.


Till vänster: Björn, Anders, Elisabet och Hans.
Till höger: Margaretha, Elisabeth, Lennart och Inger.


Till vänster: Veronica, Premilla och Henrik.
Till höger: Magnus, Felix, Petra och Karin.


Mycket god snaps! Innehåller bland annat johannesört, malört och anis.


Henrik och Lennart.


Veronica och Elisabeth med Petersons krog i bakgrunden.

I väntan på sommaren

Idag är det typ "bara" ett halvår kvar innan det är midsommar.
I väntan på midsommarafton 2011 står stången och väntar utmed en husvägg på Henån.
Jag kollade till den när jag var där och handlade idag.

Så misströsta inte i kyla och snö, kära vänner.
Tiden går fort, det ljusnar snart och blir varmt och skönt.
I väntan på det tycker jag att vi njuter av advent, sänder ljus och brasa och myser tillsammans.

"Förrådet av sommardagar smalnar"

Det är slutet av november och jag är äntligen igång med bokarbetet igen. Det har varit så mycket annat att jag inte hunnit med mitt käraste projekt, den att dokumentera husen på Stocken och människorn som har, och som bor, här.

Ute viner vinden och det varnas för köld. Det ska visst bli runt -10 snart.
Jag renskriver några dikter som jag fått låna av Ulla Lundström, en begåvad, klurig och vacker kvinna som jag lärt känna tack vare projektet. Ulla ägde tillsammans med sin man Hus nr 38½.


Läs en av Ullas fina dikter här:

SENSOMMARTANKAR
Njut bladets undersida
i blåsten
njut regndroppars hårdsmatter
i vinden
och njut din litenhet
i stormen
njut brisens bullerfria tryck
på store och fock
njut björnbärsbuskens kvist
med både blomma och frukt
njut blåmanetsmoln med trådar
av hängande regn
förrådet av sommardagar smalnar

Ulla Lundström
Ur diktsamlingen "Kvinna Cylinda", 1978


Den här bilden tog jag i somras vid Lavens lid utanför det som en gång var Konrads affär, hus nr 69.
I bakgrunden skymtar Hus nr 44.
Längst bak i bild ser ni Hus nr 34, "Leontinas", som tidigt serverade mat till sommargästerna och hit gick man också för begravningskaffe.

Socken i vinterskrud

Jodå, det är kallt och blåsigt idag också.
Jag ringer maken och säger att det är 1,5 meters vågor ute vid Måseksär.
- Det är nog bättre på lördag, säger Lennart.

Ingen fara! Även om vädersajterna säger att det är så höga vågor ute vid fyren är det inte lika mycket inne på färjans väg mellan Hälleviksstrand och Käringön.
Fast nog kan det blåsa där också! För tre-fyra år sedan hade vi ett fasligt väder på vägen över. Det var till och med så kusinen som är riktigt sjövan tyckte det var för trångt i färjan och att det blåste mycket. Och då ska det blåsa för att han ska tycka så!

När jag står nere vid campingens badplats i morse såg jag inga vita gäss ut mot Käringön. Jag tror den nordostliga vinden är bra.


Stocken i vinterskrud, morgon den 24 november 2010.

Skatorna gillar pepparkakor

Det är bara -1 ute, men det känns som -15. Minst.
Förmodligen för att det blåser en nordostlig vind på 13 m/sek.
Nordlig vind är värst. Då är det kallt!

Jag blev så inspirerad av grannarna som hängde upp adventsstjärnor och satte ljusstakar i fönstren igår kväll. Här ute i mörkret på Stocken är behovet stort att få lite ljus och därför bestämmer jag mig för att tjuvstarta första advent med några dagar.
När dottern kommer hem från arbetet i Göteborg ikväll ska huset lysa av ljus och fina julstjärnor pryda fönsterkarmarna.
När Arne Bengtsson renoverade vårt hus för sex år sedan så gjorde han det i gammal fin stil med bland annat breda fönsterkarmar. Det ger god plats både för blommor och några fina adventsprynader som jag ska leta upp.



När jag började städa hittade jag gamla pepparkakor från förra året. Burken är fin, så den vill jag använda i år också men pepparkakorna slänger jag ut på gräsmattan. När jag tittar ut nästa gång ser jag hur grannens katt jagar skatorna som försöker ta sig en pepparkaka.
Jag ber katten vänligt men bestämt att sysselsätta sig någon annanstans.
Några fiskmåsar ser jag inte till. Undrar vad de håller hus?
De hundratals svanarna i viken som var här för några veckor sedan är också borta. Jag saknar dem.

Nu ska jag fortsätta leta reda på adventssakerna men snart ska jag ta mig en kopp kaffe och en god pepparka.

Kontrasternas Stocken

Blev lite överraskad när jag vaknade idag. Snön virvlade runt under gatlampan vid Egons hus.
Jag trodde inte snön skulle komma förrän på tisdag? Lite lurigt att lita på väderprognoserna de senaste veckorna.

Just nu sägs det blåsa 10 m/sek, nordostlig vind vid Måseskär. Det kan nog stämma eftersom det knäpper i min spisfläkt.
Vinsstyrka och vindriktning ska enligt prognosen hålla i sig några dagar, det kan till och med blåsa upp lite mer.

Jag är spänd på hur det blir till helgen. Vi får huset fullt av släkt och vänner som traditionsenligt ska äta julbord på Petersons krog på Käringön. En av årets höjdpunkter!
Själv kunde jag inte vara med förra året eftersom jag var i Indien på konferens. Men i år är det dags för mig att ansluta igen. Detta år blir vi 17 personer, inte illa.

Thelma och jag trostade vädret idag och gick över bergen. Lite halt och blött men fint, som vanligt. Jag älskar den rundan!


Isen börjar lägga sig på dammarna uppe på berget!

Skärgården är vacker under vitt täcke

Snön ligger kvar när vi tar morgonpromenaden. Dessutom snöar det fortfarande, trots att alla vädersajter säger att det inte ska göra det.

Frisk kuling och fortfarande en nordlig vind.
Vi måste ut på de snöiga vägarna idag. Hoppas vägen till Göteborg ser bättre ut än landsvägen här ute på Stocken.
För mig väntar middag med döttrarna i Göteborg.
För medlemmarna i Föreningen Stocken är det pubafton på Tofta.


Vi går vägen ned till campingens badplats och kan bara skymta Käringön där ute i väster.

I natt snöar det

Det är sällan man går på en väg och det inte finns något framför. Inga spår, inga avtryck.
Vi lämnar våra signaturer. Medelstora tassar och medelstora skor.
Snön yr runt i den nordostliga vinden. Frisk kuling.
Snart kommer inte våra spår att synas längre och imorgon ska det regna.

Det lyser i en del fönster men de luras bara.
Egentligen, på allvar, så finns det inga människor där. Bara lampor som tänds och släcks med hjälp av en tidskontroll.
Som om husen lever mer än de gör.

Jag tror husen längtar efter värme, eld i en vedspis, sju människor tätt tillsammans i enkelhuset, små möss som kilar ut och in.
Kärleksakter som inte behöver vara tysta, eftersom man så van att dela allt.

Det var ett tag sedan jag var här nu. Flera veckor. Och min kropp har längtat. Mina tankar också. I natt kryper jag ihop under täcke och varm filt. Räven, som jag såg i morse i gränslandet mellan öppet fält och skogen vid Tofta gård, ligger säkert och kurar i sin lya och känner sig nöjd över att han lurade en hund i morse.

Vi somnar gott, både människa och djur, i natt på Stocken.

Nu kom det ett hus till! Härligt!

Huset på bilden ovan är Hus nr 67.
Häromdagen fick jag ett mail från nye ägaren Maria Bäckander.
Maria skriver bland annat:

"Läser din blogg om alla förberedelser inför boksläppet om Stocken – jättekul idé tycker vi.
Får dåligt samvete för att vi ännu inte svarat på lappen som du skickade ut i brevlådorna.
Vi, Patrik, Maria, Gustav, William och Elias Bäckander bor from 15/7-2010 i huset på Grindvägen 4. Enligt Stig Andersson heter vägen Grindvägen pga att den förr slutade med en grind innan man kom ut i kohagen (dagens p-platser utanför gamla affären och dagens busshållplats)
Eftersom jag (Maria) är uppväxt i Tönsäng på somrarna sedan jag var 7 år och tillbringat mycket tid på Stocken känns det nu riktigt kul att vi kunnat köpa detta hus.

Vi köpte huset av Eva och Göran Olausson – de såg till att den östra huskroppen byggdes 1989 (är lite osäker på årtalet).

Jag vet att huset i folkmun kallas ”Adels hus” detta på grund av att det var Adolf (kallad Adel) och Hedvig (är dock osäker på deras efternamn."

Helt rätt, det var Adolf och Hedvig Bernhardssson som bodde i huset som lär vara flyttat från längre in på Orust. Hedvig var min mammas moster.
Jag kommer ihåg båda två väl. Hedvig skulle min kusin Ulf-Göran och jag alltid gå in och hälsa på. Motvilligt gjorde vi det, men blev dessto gladare när vi fick en slant att köpa godis för i Hugos affär.

Underbara fina landskap! Men var är räven?

Jag gillar kontraster.
Och det har jag i mitt liv.
Inte minst när det gäller kontraster i miljö och natur.
I Västerås bor vi mitt inne i stan, men ändå nära till Mälaren.
På Stocken bor vi mitt i naturen. Där det går att se stjärnorna nästan som om man var ute i mörka skogen. I staden är det så många andra ljuskällor som stjäl koncentration från den klara himmeln.

Häromdagen gick Thelma och jag som vanligt en promenad "över bergen". Där är vi alltid ensamma. Säkert både rådjur och älg men vi ser dem inte. Inte heller, dessvärre, några spår av räven numera. Har han flyttat? Är han skjuten? Jag skulle gärna vilja veta?



Förr repades det mycket ljung i bergen. Ljungen användes till bränsle, framför allt vid brödbak.

Längtar du också efter att ta ett dopp?

Nej, det är inte läge att bada nu.
Även om det ser inbjudande ut.
Vi får väl vänta så där sex månader innan vi kan ta ett dopp vid Hagen igen.
Fint jobb som ideella Föreningen Stocken gör. Det ska de ha all heder av! Bra jobbat!

Samhället du ser där i bakgrunden på bilden nedan är Råön, en gång i tiden ett större samhälle än Stocken.

Vart är ni på väg?

Morgonen är fin. Lite kallare än igår. Inte ett moln på himlen.
Jag går över Nordängarna idag. På vandrarhemmets parkering är det tomt. Annars var det i somras när det var fullt av bilar och människor som åt frukost, packade eller promenerade. Nu är vi ensamma, Thelma och jag.

Ovanför vår huvuden kommer en fin formation av svanar. Vi tittar upp, både hunden och jag. Det är så vackert!

Vi har många svanar som håller till på Stocken. Hundratals ligger de sida vid sida, ofta med rumporna upp i vädret, på jakt efter föda. Den senaste vintern var det också många svanar här, men innan dess bara några enstaka par.
Någon som vet varför det är så mycket svanar här nu för tiden?

Snart ska vi åka hem till Västerås, maken och jag. En intensiv vecka väntar. Viktiga möten och så moderatorjobb på en IFRA-konferens som äger rum hemma i Västerås. Det handlar om tryckeri, distribution och prenumeration, inte mina områden direkt, men angränsande.
Ska bli trevligt!
Det är en del människor jag känner som ska vara med. Resten är nya bekantskaper och sådant inspirerar.

Tillbaka på Stocken är jag om några veckor. Under tiden tänker jag fortsätta uppdatera Stockenbloggen, så fortsätt "titta till mig" här.


"Mina" vackra svanar!

Idag är det en finfin dag!

Vilken underbar dag det är idag på Stocken!
Kändes nästan som vår när vi gick till campingens badplats och blickade ut mot Käringön.

Från att ha blåst mycket är det nu helt lugnt även om det säkert rullar lite ute vid Måseskär fortfarande. Det tar ju ett tag innan havet lägger sig.

Innan jag klivit upp såg jag två fiskebåtar som gav sig ut. Förmodligen för att kolla mom det krupit in några fina humrar nu när det blåst kraftig västlig vind. Hoppas gubbarna har bra fiskelycka!

Nu har jag lite jobb att göra (efter att ha badat hunden och städat huset) innan jag ska ta eftermiddagspromenaden. Kanske tar jag en sväng ned mellan husen också för att se om det finns något att fota för boken.

Havet stormar - men i skogen är det lugnt

Vill man ha lugn och ro från vinden får man kliva in i den lilla skog som finns. Det är inte mycket skog och nu har nästan alla löven fallit till marken också.

När vi la oss i går vid midnatt var det ordentligt tag i vinden. På himlen strålade tusentals stjärnor. Vi ser ofta en stjärnklar himmel här ute på Stocken men så som det var i natt är det sällan man ser. Fantastiskt vackert!

Roligt är det också att lite fler människor än vanligt är här ute. Förmodligen är det höstlovet som gjort att det lyser lite här och var.


Thelma vandrar i skogen.

Det gäller att ta vara på utrymmen

Idag drar jag mig västerut.
Mot underbara Stocken!

Enligt norska YR, min älsklingssajt när det gäller väder, så ska det bli ett riktigt ruskväder idag. Inget regn (som tur är) men det beräknas västlig vind på 18,1 m/s. Då kan jag ligga i sängen och höra hur det "tar i taket". Mysigt!
Det får nog bli en liten brasa också.

Sitta inne hela tiden går naturligtvis inte. Jag ska ta mig ned till Hagen och drömma mig tillbaka till baden i somras. Kolla bilden nedan så ser ni hur väl man kan ta tillvaka utrymme och skydd utmed bergen.

Sjöbodar - som pärlor vid stranden

Det vilar ett lugnt över hamnen på Stocken.
Bilden nedan är tagen för ett tag sedan, så det är säkert ännu lugnare nu än då. Samhället vilar liksom upp sig inför nästa säsong och turistanhopning.

Jag trivs lika bra på Stocken på vintern som på sommaren. Kanske till och med bättre? Man flyter ihop med samhället och allt känns väldigt nära och innerligt. Att vandra runt mellan de tomma husen känns visserligen lite öde, men det är lika vackert en dag i november som mitt i juli.


Sjöbodarna nere vid bryggan "Paln" ramar fint in Stocken. De är karaktäristiska och omgivningen runt sjöbodarna bör naturligtvis få vara ifred. Den genuina miljön måste bevaras!

Hur kan detta fungera?

Nedanför vårt hus ligger några sjöbodar. Av varierande storlek och utseende.
Den märkligaste sjöboden av alla, i alla fall hur den är konstruerad, är den du ser på bilden här nedan.

Hur kan det fungera?
År efter år, allt sedan början av 1900-talet om jag har rätt för mig, så har den här sjöboden legat här på Stocken. Den har klarat stormar och is. Och den bara "jobbar på".

Självklart ska den här sjöboden vara med i min bok!

Är det konstigt att man längtar till det här?

Här kan man snacka om utsikt, eller hur?

Är det en val?

Jag sitter hemma i Västerås och försöker få någonting gjort. Ska skriva en text om hummer men det går så där. Bara faktarutorna klara än så länge.

Tittar ut genom fönstret och ser "Skrapan", en av stadens fallosymboler, till vänster och Stadshustornet till höger. Vi bor fint i Västerås också. Mitt i stan, hör bilar, bussar, människor och hundar som skäller.

Jag längtar efter stillheten just nu. Den jag finner nere vid campingens badplats ut mot västerhavet. Där jag ser Käringön till vänster och "min val" till höger. I mitt inre bär jag alltid den bilden med mig.

Det kommer att dröja ett tag till innan jag ser "valen" på riktigt igen.

Fint inne i huset

Vilket vackert kök! Fint när gamla intredningar bevaras.



Jag är lyckligt lottad jag, som kan snoka runt inne i husen hos människorna på Stocken...

Nåja, nu ska vi kanske inte överdriva. Men projektet att dokumentera husen har gett mit en fin möjlighet att också komma in i husen. Det är fantastiskt att se ut genom fönstren och upptäcka att det finns andra vyer än de vi har i vårt hus på Gamla vägen.
Det låter kanske lite konstigt, men man får en annorlunda upplevelse varje gång man kommer in i ett nytt hus, hur det kan te sig i miljöerna. Lite svårt att förklara men jag hoppas ni fattar ändå.

Hos min syster Monica och svåger Sven-Åke har jag naturligtvis varit många gånger. De köpte huset på Gamla vägen 1 år 1996. (Du kan se hur huset ser ut i blogginlägget nedan)

Nu har jag fotograferat deras fina järnspis i köket. En spis som än idag värmer och gör gott, inte minst kalla och blåsiga höstdagar.

Har du några fina interiörer från ditt hus?
Då är jag väldigt intresserad för att kanske få med en bild i boken.
Snälla hör av dig!


Detaljstudie av min systers och svågers spis.


Inte helt nytt är detta strykjärn.

Påminner om sommarens fina dagar

Sitter och kollar mina bilder för att få lite ordning på vilka som ska sparas för att användas i boken. Det är rätt många bilder vid det här laget som jag tagit.
Det är svårt att välja!

Jag hittar bland annat fina bilden från i somras på min systers och svågers hus.

Det är Hus nr 54, Gamla vägen 1.

Byggnadsår:
1908 (med ett litet ?-tecken efter)

Renoverat/ombyggt:
1950 och 2008

Tidigare ägare:
Anna och Sigvard Andersson
Ingegerd och Rudolf Holmgren

Nuvarande ägare:
Monica och Sven-Åke Johnson som köpte huset 1996.




Bra torkväder för tvätten!

Alla sorters dörrar!

När man vandrar runt på Stocken upptäcker man mycket.
Som hur olika dörrar kan se ut.
Här nedan har ni några exempel.

Alla dessa fina hus på Stocken!

Här sitter jag i Västerås och tittar på hur det snöar där ute.

Längtar till Stocken och de fina promenaderna bland "mina" hus. Promenader som gör gott för själ och hälsa.

Har haft en hel del annat att göra under den senaste veckan, så det har inte blivit så mycket gjort med husdokumentationen. Det blir nog si och så med Stockenprojektet också veckan som kommer. Det får jag ta igen när jag kommer ned till västkusten om några veckor.

Tänker i alla fall fortsätta att uppdatera den här bloggen. Finns ju hur mycket material som helst i min dator att gräva fram blogginlägg om. Så fortsätt kolla min blogg och hör av er om ni har något på hjärtat.


Det lilla gula huset längst ned till höger på bilden lär vara Stockens äldsta hus. Alltså det som finns bevarat idag. Huset lär bland annat ha varit bostad för en skomkarare, hans hustru och deras fyra barn.
Nu tillhör huset fastigheten till vänster.

Vi har en egen flagga!

Vet du vad det här är?
Ja, det är inte en flagga som tillhör något av de 195 självständiga länderna i världen. Det är i alla fall så många flaggor som jag räknade till när jag kollade.
Den här flagga är istället Orust alldeles egna flagga! Man kan se den lite här och var på Stocken.

Hur den kommit till vet jag inte. Vet du?

PS. Jag har en god vän som är flaggfantast. Han kan de flesta av världens länders flaggor som finns i världen. Men Orust flagga kan han nog inte? Ok, det är ju inte en landsflagga heller, men fin är den.

På väg ut

Den är något alldeles speciellt att se båtarna tuffa ut från bryggorna. Det både låter och ser gott ut.
På bilden är det någon av "Valters pojkar" som ger sig av.

Båten tillhörde en gång min morbror Gustaf Vilhelm, som också var en av ägarna till fiskebåtarna Sverige.