I natt snöar det

Det är sällan man går på en väg och det inte finns något framför. Inga spår, inga avtryck.
Vi lämnar våra signaturer. Medelstora tassar och medelstora skor.
Snön yr runt i den nordostliga vinden. Frisk kuling.
Snart kommer inte våra spår att synas längre och imorgon ska det regna.

Det lyser i en del fönster men de luras bara.
Egentligen, på allvar, så finns det inga människor där. Bara lampor som tänds och släcks med hjälp av en tidskontroll.
Som om husen lever mer än de gör.

Jag tror husen längtar efter värme, eld i en vedspis, sju människor tätt tillsammans i enkelhuset, små möss som kilar ut och in.
Kärleksakter som inte behöver vara tysta, eftersom man så van att dela allt.

Det var ett tag sedan jag var här nu. Flera veckor. Och min kropp har längtat. Mina tankar också. I natt kryper jag ihop under täcke och varm filt. Räven, som jag såg i morse i gränslandet mellan öppet fält och skogen vid Tofta gård, ligger säkert och kurar i sin lya och känner sig nöjd över att han lurade en hund i morse.

Vi somnar gott, både människa och djur, i natt på Stocken.