Nu vet jag mer om mitt eget hus!

Det huset som jag nästan haft sämst koll på är mitt eget, Hus nr 19, Gamla vägen 5.
När vi köpte huset 2004 så stod det i annonsen att huset var byggt 1929.
- Inte en chans, sa gubbarna som jag jobbat med dokumentaionen med. Det måste vara mycket äldre.
Framför allt var det Roger Andersson, vår "siffer-Nisse" som var väldigt tydlig på den punkten. Och eftersom Roger är en fena på det där med historia och kunskap om Stocken så visste vi naturligtvis att han hade rätt.

Sagt och gjort, jag har ringt Ingrid Dahlén som bor i Växjö och som vi köpte huset av. Hon är barnbarn till Albin (1873-1950)och Matilda Johansson (d. 1956)som bott i huset, och dotter till Elin (1916-2000), min mammas bästa vän.

- Huset är förmodligen från 1700-talet. I alla fall vet vi att det bodde släktingar till mig där i början av 1800-talet, säger Ingrid.

Ingrid lovar att skicka mig en bild på Albin och Matilda framför huset.

Vilken känsla! Jag har fått förmånen och lyckan att vårda och älska ett av Stockens äldsta hus.

Svensk skola i allmänhet och Svanvik i synnerhet

Jag är uppe med tuppen.
Sitter vid matbordet och skriver på kapitlet om skolan på Svanvik. Tittar ibland ut över Västerås stad från mina fönster, ser Stadshustornet, Skrapan och Mälaren i en flik ovanför gamla fängelset, som nu är bostäder.
Men det känns som jag är på Stocken också.
Stocken finns liksom alltid inom mig och det har blivit mer och mer så sedan resan med boken började. Mer kunskap om det lilla fiskesamhället där mina förfäder levt ger min en inre ro.

Idag skriver jag som sagt på kapitlet om skolan på Svanvik. Det blir ett rätt långt kapitel, eftersom det innehåller en berättelse om hur den svenska skolan växer fram. Det är svårt att gå ifrån den hela historiebeskrivningen, eftersom det förklarar mycket varför det blev som det blev på Stocken med skolgången.

Jag har fått några fina bilder till låns också, vilket jag är oerhört tacksam för. Ett av dem ser du nederst.

Betyg har jag också fått låna och jag kommer att välja ett betyg från 8 juli 1904 som ska publiceras i boken. Det är Hedvig Maria Johanssons betyg som lärarinnan Anna Johanssons gett. Hedvig var född den 28 januari 1891 och inskriven i skolan på Svanvik 13 augusti 1900.

Jag har fått låna Hedvigs betyg av "Maritha i Galthamnen". Hon kallas så därför att hon äger sina morföräldrars hus, Hus nr 23, i Galthamnen på Stocken. Det är Hedvig Johansson som är Martihas mormor.



Klass I-II, år 1943. Bakre raden; Lärarinnan Maria Simonsson, Villiam Olofsson, Göte Martinsson, Morgan Skoglund och Stig Andersson.
Nedre raden; Sture Henriksson, Sylvia Bredin, Olava Samuelsson, Rigmor Simonsson, Inga Stina Eriksson och Albert Pettersson.

Från testamente till vandrarhem

Vilken tur att jag är ledig! Jag behöver varenda minut jag kan få för att göra så mycket jag kan innan jag jag åker till Katrineholm.

Idag är det dags för kapitlet om Tofta gård, Anders Falk, testamentet, vandrarhemmet och en intervju med prästen Ingemar Ekström, som i egenskap av kyrkoherde i Morlanda församling enligt stiftelsens statuer är ordföranden i Falkiska donationens direktion.

Att det skulle vara så mycket att göra med en 158 år gammal stiftelse det hade Ingemar Ekström inte räknat med när han fick jobbet som kyrkoherde här för fem år sedan. Men så är det också ett historist arv och testamente han vådrar och sköter.


Nej, det är inte Hans Johansson till vänster som är prästen, fast man kanske skulle kunna tro det på gesten. Det är Ingemar Ekström till höger som är kyrkoherde.
Hans är tillsammans med Mia Laurell arrendator av Tofta gård där de bedriver vandrarhem. Här diskuterar Hans aktuella frågor med kyrkoherde Ingemar Ekström.

Fin bild på John

Hemma i Västerås igen efter mycket bra dagar på Stocken. Jag är lyckligt lottad som har det bästa av två världar.
Och från och med måndag så är det tre världar. Då börjar jag jobbet i Katrineholm. Därför är det så viktigt att jag håller tempo i bokarbetet.

Just nu sitter jag och sorterar de bilder som Göran scannat in till mig (maken kollar stormatchen Barcelona- Madrid).
Det blir olika mappar; människor på Stocken, handlarna på Stocken, Friholts, fest, skolan på Svanvik osv.

En av de bilder jag fått är den på John Karlsson. John kallades i folkmun på Stocken för "sked-John" (skit-John), det vad det enda namn jag hörde som liten.
Jag uppfattade det som ett öknamn för att han var smutsig av sig, men har under arbetet med boken fått en annan uppfattning. John var ingen byfåne, utan en man som många minns med värme. Han hade alltid någon som satt i hans kök på Stockenvägen 6 och pratade, gärna om gamla tider.
Att han kallades för "sked-John" berodde på att han visserligen var smutsig, men av en helt annan orsak än jag trodde. John arbetade på Gullholmen som riktigt ung och var stolt över att han hade ett arbete.
För att riktigt visa att han hade ett jobb, så behöll han arbetskläderna på när han åkte hem till Stocken på kvällarna, så att alla skulle se. Därav namnet!
John bodde i Hus nr 1! Sedan 2004 är det Bennet och Susanne Törner som bor i huset.

Den fina bilden på John har en självklar plats i Stockenboken!


Fin bild på John Simonsson.


Här är Johns hus på Stockenvägen 6.

Lugnt men ändå inte

Idag är det stilla och tyst på Stocken igen.
Alla har åkt hem.
Utom Lennart och jag och några till.

Lugnt i husen och i samhället, men jag har kunnat fortsätta i fin takt med boken.
Höjdpunkten idag vad nog när dels Gösta Martinsson kom och rapporterade från sin "hemläxa". Han hade fått fram mycket matnyttigt om flera hus där vi saknade uppgifter, dels när Göran Torstensson kom med många inscannade bilder, drygt 50 stycken bilder.


Det här är en fin bild på Gösta, eller hur? Bilen är kyrkoherde Tanges och den gillade många.

Grells bor i "Georgses" hus

- Jag ser dig hela tiden fram och tillbaka med ett papper i handen, sa Nancy till mig.
Och det kan nog stämma. Helgen har varit intensiv. Det gäller att passa på när det är mycket folk här ute som man kan prata med.
Till exempel tog jag en bild på 4/5-delar av familjen Grell på Gamla vägen 8.
Grells bor i "Georgses" hus.
Georg Johansson föddes 1902 i vårt Hur nr 19 på Gamla vägen 5.
Han kom hem till Stocken igen efter att ha varit i Amerika. Där hade han tjäntat pengar så han kunde bygga huset 1934 och så startade han taxirörelse på Stocken. Det kommer jag att skriva om i boken och då passar det bra att ha en aktuell bild på ägarna till Hur nr 71.

Ett problem är att jag inte har något bild på Georg.
Har du????????????????


Familjen Grell består av mamma Marie, pappa Göran, och barnen Tilda, Lisa och Viktor (han saknas på bilden).

Vilken givande dag!

Annadag påsk blev en i alla avseenden väldigt bra dag!
Det började med tre "hus" i min brevlåda i morse. Alltså tre hus som jag inte fått något gensvar från ägarna på tidigare, men nu låg de där så fint! Tusen tack!

Dessutom kom Anders Krook från Blåsopp 7 och knackade på. Han hade med sig bilder från när hans hus, Hus nr 62, renoverades på 1970-talet. Det blir fint att ha med i Stockenboken!

Jag är också så himla glad för att alla är så positiva över projektet och att många säger att de ska köpa boken.
Fortfarande har jag dock problemet att jag inte vet hur många böcker jag ska trycka. Vi har bestämt 500 exemplar, men det finns de som tycker att det verkar för lite. Samtidigt handlar det ju för min del om att jag måste ligga ute med pengarna och jag har ju inte någon skattkista att ösa ur.


Anders och Jessica Krook tillsammans med barnen Hampus, Olivia och Alex. Adressen är Hus nr 62 på Blåsopp 7, ett av de hus som har den bästa utsikten. Bakom familjen ser ni Råön till vänster och Gullholmen till höger.

Fint väder denna påsk!

Påskhelgen har bjudit på helt sagolikt vårväder, ja nästan sommar!
Folk fixar i trädgårdarna, går runt och flanerar, småpratar.



Gunnel, Emma och Filip tar igen sig i solskenet.

Strax innan elden bryter ut!

Så här såg det ut klockan 21.25 igår kväll.
Martin tänder påskefyren år 2011 och det finns en publik, som blir fler och fler.
Själv stannade jag och resten av familjerna Bäck, Johnson och Sandberg på balkongen. Där såg vi utmärkt.


PS. Jag hade några springare ute för att fotografera uppe vid brasan, men det hoppas jag kunna återkomma till.

Snart ska den eldas upp!

Ja, inte Hugo alltså. Gossen som är med på pappa Jonas Sandbergs bild här ovan.
För det är så här den ser ut 2011 års påskefyr. Den kommer säkert att brinna utmärkt när Martin tänder den strax innan halv tio i kväll.

Innan dess ska vi ha hunnit äta en god påskmiddag för 20 personer uppe hos kära syster Monica och svårger Sven-Åke.

Trevlig kväll till er alla!

Mycket trevligt folk här nu

Det är så MYCKET folk här på Stocken i påsk.
Var har alla dessa människor hållit hus i vinter?
Vet dem inte hur fint här är under det mörkare halvåret också?
Nåja, det är trevligt att så många är här nu.

Ikväll är det dags för Martin Persson att tända påskefyren uppe på "Fyrobert" (jag tror mig minnas att någon kallat berget så).
Igår kväll när vi träffades kom vi fram till att strax innan halvtio på kvällen kan det nog vara dags. Påsken är så sen i år, så det blir inte mörk förrän då.


Jessica Didriksson och sonen Kalle, som är döpt efter sin morfar Bengt Karlsson som var född på Stocken.

Tack för allt bra jobb ni gör!

I min jakt på viktiga företeelser och personer att berätta om har turen idag kommit till Föreningen Stocken.
Vilket bra jobb dessa människor gör! De som sitter i styrelsen alltså.
Vi andra i föreningen gör inte så mycket mer än betalar vår medlemsavgift (det gör du väl?) och köper lite lotter osv. på midsommarfest och julmarknad.
Fast det kan vi ändra på. Alla är välkomna att hjälpa till, kanske som p-vakter under konserter eller på städdagar.

Idag hade Föreningen Stocken styrelsemöte hos nyvalde ordföranden Ulf-Göran Karlheden (min kusin) upp på Stockeberget. Då passade jag på att ta ett kort till Stockenboken.

Tur att det finns människor som vill göra så stor nytta som styrelsen i Stockenföreningen gör! Tusen tack!

Här läser du mer om Föreningen Stocken, till exempel vem du tar kontakt med om du vill hjälpa till i föreningen:
http://www.foreningenstocken.se/


Från vänster Ulf Stenberg, vice ordförande, Ragnar Eliasson, suppleant, Anna Rendahl, sekreterare, Göran Torstensson, kassör, Iréne Fredriksson, ledamot, och Ulf-Göran Karlheden, ordförande. På bilden saknas ledamöterna Monica Helgesson och Hans-Ove Martinsson.

Vilken fantastisk morgon!

Hur tacksam kan man vara på en skala egentligen?

Om det är tiogradig skala, så är det tio för mig idag. Solen skiner sig igenom ett lätt morgondis. Fåglar hörs överallt och i viken glider svanarna fram.

Thelma är på lika gott humör som jag och letar sorkhål med aldrig sinande iver, trots att hon aldrig fått tag på en endaste liten sork.

Vi tar vägen genom Aspelunden och över Nordängarna. Jag tror jag känner mig som Linné på en resa genom svensk natur där han njöt av den ena lilla fina blomman efter den andra. "De raraste blomster" som han väl sa?

Här står blåsippa och vitsippa hand i hand och jag sätter mig på en stubbe och bara njuter. Underbara, underbara Stocken!

När jag njutit färigt ska jag ge mig ut på husjakt. I natt när jag tog kvällspromenaden med Thelma (efter trevligt umgänge med systerson Magnus och Veronica) såg jag allt hur det lyste i hus vars ägare ännu inte berättat fakta om sitt hus. Fy, fy! Nu är det hög tid att göra det, boken börjar om inte bli klar, så i alla fall ta sig ordentligt framåt.

Första kapitlet hos tryckeriet!

Oh, vilken glädje jag har idag!
Jag har fått en offert från ett tryckeri Grafisk Support Dahlberg AB i Göteborg, sagt ja, så nu kör vi!
Det första kapitlet är redan inlämnat till Jimmy som ska hjälpa mig med layouten. Det är faktiskt riktigt mycket pyssel med att få allt att bli så bra som möjligt. Det är många bilder, både svartvita gamla och nytagna färgbilder som ska med.

En del av boken kommer att innehålla en förteckning över alla hus med faktauppgifter som gatuadress, husnummer, tomtbeteckning, byggnadsår, tid för renovering/ombyggnad och ägare. Denna del av boken ska kunna fungera som uppslagsbok och förhoppningvis leva långa tider för de som är intresserade av husens historia.

Dessutom kommer boken att innehålla olika kapitel som berättar människornas och samhällets historia.

Första kapitlet, som jag skickade in idag, handlade om det hummerfiske som jag var med Martin Persson och Göran Torstensson på i september.
Nu senare ikväll ska kapitlet om sjöbodarna mailas iväg.

Det är så roligt det här och jag ska verkligen försöka bli färdig till sommaren.


Martin och Göran på hummerfiske.

Nu är vi riktigt i farten!

Denna vecka har gubbarna och jag träffats två kvällar. Vi börjar se slutet i arbetet med att dokumentera husen. Vilken tur att jag har deras hjälp. Tillsammans klarar Gösta, Karl-Hugo och Roger faktagranskningen galant.
Till på köpet får jag många roliga historier till livs. En del går inte att trycka av olika skäl, men en del matnyttigt till boken kommer fram under våra möten.
Mycket trevligt!


Gösta, Karl-Hugo och Roger kollar gamla bilder.

Vilken underbar morgon!

När vi gick och la oss i natt (klockan var över midnatt!) så var det disigt och regn.
När vi vaknade nu på morgonen så sken solen från en klarblå himmel, fåglarna sjöng och det blåste inte den minsta lilla vind.
Vi satt ute och åt frukost, matade gråsparvarna som sätter bo under takpannorna och njöt av fulla muggar.

Nu ska här påskstädas inför hemresan imorgon.
Men först ska jag också hinna med ett besök hos kyrkoherden i Morlanda församling och prata om Falkiska donationen och så ska det fotograferas på campingen. Allt för boken!
Lennart ska röja ute och inne och städa bilen (vi ska byta bil nu!), packa kartonger som jag ska ha med till Katrineholm.


Lennart firar våren med frukost ute!

Precis i kanten av havet

Man kan inte komma närmare havet än så här.
Utsikten är fin över Guleskär där jag sitter i Ola och Erni Friholts vardagsrum och tittar på gamla kort och hör berättelser från förr. Ola är född i huset där han mamma Anna och pappa Percival Johansson drev affär under många år.
Mer om det kommer garanterat i Stockenboken!


Ola Friholt tittar på gamla fina kort som han låter mig låna till boken.



Erni och Ola på bryggan utanför huset. Till vänster skymtar husen på Råön.

Dagens kapitel: Sjöbodar

Idag ska jag sätta tänderna i godbiten sjöbodar.
Dessa små karaktäristiska byggnader vid strandkanten får ett eget kapitel i Stockenbocken. Inte så mycket text, tänkte jag, men en del bilder.

Idag är det också dags för intervjuer med stockenbor. Återkommer med mer om det senare idag.

I år ska vi också dansa!

Ja, jag vet att jag lovade.
Så här kommer den. Bilden som visar hur trevligt det är att umgås med alla goa vänner på Stocken.


Bilden tagen på Stocken camping sommaren 2010. Karin till vänster ser lagom intresserad ut när jag och Veronica dansar.

Kan man få en brun?

I huset till höger på bilden nedan var jag inne idag.
Det är huset som min moster Gunhild och hennes man Gustav Vilhelm Andersson byggde 1947.
Jag har inte varit inne där på cirka tre år. För två år sedan dog moster, 90 år gammal. Då hade hon varit sjuk ett tag. Länge hade hon klarat sig själv, bott hemma ensam och skötte sig själv. Lagade mat, städade och titta gärna på ishockey på tv. Det gillade hon!
De nya ägarna till Gunhilds har renoverat så fint! Inne i huset kan man känna igen planlösningen, men exteriört är det förändrat.

När vi kom till Stocken på fredagskvällen gick vi gärna en sväng till Gunhild.
Då bjöd hon på en "brun".
Vad det är kan ni fundera på.

I huset till vänster om mosters bodde min morbror Gunnar Andersson och hans fru Elly. Det byggdes också i slutet av 1940-talet, precis som huset längst ned. Där bodde Valter och Elsa Simonsson. I huset till vänster i bild bodde Bengt och Greta Karlsson. Adressen är Husegärdet. Innan husen byggdes gick det djur och betade här som tillhörde Torpet som låg under Tofta gård.

Båten i förgrunden är den träbåt som jag skrev om tidigare idag, som Emerys håller på och slipar och som ska lackas så att den är klar för ytterligare en sommar.

Vilken gåva!

Det knackade precis på dörren.

Det var Marita i Galthamnen som kom med en hel hög bilder. Från skolan i Svanvik och från brunnen. Underbart!

Jag träffade Marita utanför hennes fina hus igår. Hennes mamma Elsa och min mamma Vera var båda födda 1916. Nu har jag fått många bilder som jag kryper upp i sängen med.
Oh, vad jag ser fram emot att titta på dem!
Det här är en skatt för min bok.
Tack Marita!


Det här är Hus nr 23, Maritas hus.

Vill du köpa min båt?

Är ute och snokar runt i husen för bokens skull.
På vägen hem går jag förbi Emery Simonsson som slipar sin gamla träbåt. Precis som han gör varje år.
- Att du orkar, säger jag.
- Det är inte så jobbigt, säger Emery och skrattar gott. Han skrattar med ett lika fint leende som hans pappa Valter hade.
- Hur gammal är båten, frågar jag.
- Vet inte, blir svaret. Pappa köpte den inne på Torp för 10-15 år sedan. När den är byggd vet jag inte, men någonstans på Orust är det. Den användes till att ta upp ryssjor med. Det fanns ett långt däck därbak, där pappa kunde ligga raklång.

- Ni har så många båtar, konstaterar jag och tänker på Emery och hans två bröder. Behöver ni alla?
- Nej, den här har vi mest när vi går ut med barnbarnen och badar. Vill du köpa den? Det går nästan inte att köpa en sådan här båt längre, säger Emery när han tittar ömt på sin båt.

Maken och jag skulle aldrig klara en sådan här lång och stor båt, det är helt klart.
Det räcker gott att gå ned till Hagen och ta morgondoppet. Maken håller med när jag ringer och "hotar" med att jag nästan köpt en båt.


Emery slipar sin fina gamla träbåt.

Idag är det dags för Tofta

Solen skiner och fåglarna sjunger för oss.
Vi går inte genom campingen idag på morgonpromenaden. Nu är det för många hundar där.
Fullt med folk kom till Stocken camping när det var säsongspremiär igår. Trevligt!
Nu väntar vi bara på att puben öppnar också, så vi kan äta, ta en öl och kanske rent av svänga runt på dansgolvet! Jag ska försöka leta rätt på en bild under dagen, så du kan få se hur det ser ut...

Idag ägnar jag förmiddagen åt kapitlet om Tofta och Falkiska stiftelsen. På torsdag ska Karl-Hugo och jag träffa kyrkoherden i Morlanda församling som enligt statuterna är ordförande i Falkiska stiftelsen. Hoppas han har lust att öppna plånboken lite, så vi får ett välkommet bidrag till tryckningen av Stockenboken.

Läs mer om campingen på http://www.stocken.nu/swedish/index.asp
och om Tofta på http://www.toftagard.se/


Tofta i morgonstund.

Nu påtas det i trädgårdarna

Det fina helgvädret uppmuntrar till arbete i trädgårdarna.
I den mån som husen på Stocken har några trädgårdar vill säga.
Det är mest berg runt husen i alla fall i den äldre delen av samhället.

Personligen tycker jag det är väldigt behändigt när det inte blir så mycket trädgårdsarbete. Jag har visserligen anlagt en liten rabatt, eller vad man nu ska kalla det för utanför huset på Gamla vägen. Lite lökar nedstoppade utan någon egentlig ordning och en vindpinad gran som jag tog som ett skott när vi sålde gården Kockhed i Halleröd på Hisingen, Göteborg för åtta år sedan.

Tack vare bristen på trädgårdar blir det aldrig någon "kamp" här ute på Stocken om vem som har vackrast trädgård.


Eva och Dennis gör fint i trädgården utanför Hus nr 73 på Gamla vägen 9 på Stocken. Det var här som min morbror Helge hade café på 1940-talet.

Dags att fixa med båten

Med lördagens strålande sol och värme kom också flera husägare.
Till exempel våra grannar Egon Johansson och hans son Anders, bosatta i Uddevalla och i Hus nr 9 här på Stocken.
Fint väder att fixa med båten är det också. Snart sjösättning!


Egon och sonen Anders håller på med båten som än så länge står på land.

Ingeborg fattas oss

Det är en underbar dag på Stocken idag. Klarblå himmel och så varmt att man njuter fullt i den sköna vårsolen. Jag satt faktiskt ute och åt lunch. Det var läääänge sedan.

I september var jag hemma hos Ingeborg Gustafsson, 93 år, för att visa några bilder för henne. Vi satt i Ingeborgs kök och mindes tider för länge sedan. Ingeborg var helt klar i huvudet och hon hjälpte mig att identifiera de unga vackra personerna som var på bilderna jag tagit med.
Vi drack kaffe och åt mina nybakade kanelbullar. Ingeborg var klädd i en ljusblå stickad väst och hon var så fin!

Extra mycket betydde det naturligtvis det hon utbrast när jag kom in i hennes kök:

- Vad lik du är Vera!

Ingeborg var född 1917, året efter min mamma Vera. De var mycket nära vänner som unga och det är därför jag fick så bra hjälp av Ingeborg att identifiera ungdomarna på de gamla korten. Några av bilderna tänker jag ha med i min bok om Stocken.

Nu finns inte Ingeborg längre. Hon dog för knappt en månad sedan. I vintras kom hon in på ett hem och sedan ville hon nog inte längre, så som det ofta blir när de gamla får lämna sina hem.

Jag hittade några kort till under vintern som jag hade tänkt visa för Ingeborg. Det går inte längre. Återigen får jag anledning att säga att jag var glad att jag drog igång hus- och människodokumentationen förra året.
Det finns färre och färre som kan berätta om hur det var på Stocken förr i tiden.

Vila i frid, Ingeborg!


Ingeborg var så fin i sin ljusblå stickade väst och vacka grå hår. Pigga ögon och alldeles klar i huvudet berättade hon för mig om ungdomsåren på Stocken.

Årets första blåsippa!

Jag tar en paus i bokarbetet och går på eftermiddagspromenad med Thelma.
Vi tar vägen förbi Tofta och in över Nordängarna, eller Aspelunden som jag brukar kalla det.

Årets första fjäril (citronfjäril, tror jag) flyger förbi och snart ser vi också fina små spröda blåsippor som tittar fram genom fjolårslöven.

Underbart!
(Det gör alls ingenting att Thelma rullar sig i något äckligt och luktar hemskt, eller att jag trampar i gyttja och blir alldeles blöt om fötterna)

Det har mojnat och det blåser inte alls lika mycket längre.
Grannen och jag konstaterar att det är så vårskönt.

Lågt vatten - högt vatten

Jag blev hörsammad i min längtan efter att höra blåsten ta tag i taket.
Idag blåser det än mer än igår.
17 m/s vid Måseskär.

Vi går vanliga vägen i alla fall, Thelma och jag.
Nästan nere vid havet börjar Thelma spana nedåt stigen.
Jag ser ingenting.
Efter ett tag upptäcker jag vad hunden såg betydligt tidigare, eller i alla fall kände lukten av. Det kommer en man gående. Inte speciellt vanligt, för att inte säga att det händer aldrig. Vi hälsar glatt godmorgon på varandra.

Vattenståndet är högt. Det ser ni på mina bilder nedan. Undrar hur mycket som skiljer? En halvmeter?


Så här fint syns stenen när det är stilla väder och lågvatten...



... och så här såg det ut idag när vinden ligger på från väster och det är högt vatten. Naturen är spännande!

Högt vatten som pressar på från väst

Det blåser inte lika mycket nu.
Tar inte tag i taket som tidigare.
Känner mig lite sviken av vinden.

Det var ljust länge. Jag tände stearinljus och märkte ingen skillnad. Solen stannade kvar i fönstret som vetter mot väster.
Ett obarmhärtigt ljus som visar att jag borde tvättat fönstren när jag ändå städade så fint.

Sitter och tänker på att ett år går så fort.
För ett år sedan hade jag ingen aning om vad som komma skulle.
Det har jag inte nu heller.


Högt vattenstånd vid sjöbodarna.

Vinden tar tag i oss!

Äntligen är jag här igen!
Det känns som väldigt längre sedan men det är väl bara runt en månad. Förmiddagen städade jag så dammråttorna sprang över trägolven. Nu hänger trasmattorna på tork, pelagonior pryder de fina fönsterkarmarna som snickare Arne Bengtsson gjorde till oss när huset renoverades för sex år sedan. Den sista stora husrenovering som Arne gjorde innan han gick i pension.

Numera bor inte Arne här ute på Stocken. Han sålde föräldrahemmet på Blåsopp 10, hus nr 62, "Lille Gunhilds" kallat. Idag ägs huset av Anders och Jessica Krook.
Uppifrån Blåsopp 10 har man en fantastisk utsikt, nog den bästa på hela Stocken. I söder syns Käringön och i norr Gullholmen, medan Råön ligger rakt fram.

Stocken visar sig från en solig men aningen blåsig sida idag. Styv kuling, 14 m/sek, piskar in från väster. Vi tar vägen ned till Käringösidan, Thelma och jag.
Det har flutit i land en hel del "bråte" och Thelma snokar runt.
En stor stock ligger på stranden. Hade det varit för 100 år sedan så hade stockeborna tagit hem stocken och eldat med. Det finns de som plockar gamla träbitar idag också. Men då är det för att sätta på väggen, hänga något på eller göra konsthantverk och sälja.

Nu samlar jag en dags kraft innan det är dags att ta tag i husdokumenationen med full kraft. Det blir till att knacka dörr också, så jag får in de sista husuppgifterna. Synd att man ska behöva spilla tid på att gå runt i husen. Den tiden kunde jag lagt på att skriva några kapitel till boken, men så är den när alla inte hörsammar min vädjan om värdefull hjälp.

Tack Falkenberg och grattis Lena!

Det här är Lena Strömberg.
Lena är ny nyhetschef på Hallands Nyheters redaktion i Falkenberg.
Jag kom till Falkenberg 13 december för att sköta jobbet som tf nyhetschef under tiden en ny nyhetschef rekryterades. Jag funderade ett tag på att chocka redaktionen och komma som en Lucia första arbetsdagen, men jag fegade ur.
Efter tre och en halv månad var det dags att ta farväl i fredags. Lite sorgligt kändes det. Jag har fäst mig vid medarbetarna på HN, på alla avdelningar. Jag har blivit så väl mottagen och omhändertagen att det kommer att vara fina minnen som värmer hela livet.

Jag blev väldigt överraskad när medarbetarna kom och sjöng Luciasången i fredags. Jag satt där vid desken och plötsligt hörde jag skönsång. Lucia på första april? Ett skämt? Nej, ett initiativ som gladde väldigt mycket.



Foto: Anders Lindström
Lena Strömberg och jag på Hallands Nyheters centralredaktion i Falkenberg.


Foto: Anders Lindström
Här kommer Lucia på första april! Gissa om jag blev överraskad och MYCKET glad!



Foto: Maria Gredeskog
Jag fick en fin keramikskål och en handduk med fisk på. Fisken har en speciell historia men det tar jag och berättar mera om senare.


Foto: Anders Lindström
Det har varit väldigt givande att sitta på centralredaktionen på HN. Nära redigerarna, fotograferna och webben. Här får jag en orkidée av Roland och redigerarna...


... och då ska Roland naturligtvis ha en kram.


Foto: Anita Nyman
Den här gubben kommer jag att minnas. Vilken mustasch! Vilken bra redigerare! Vilken bra arbetskamrat! Tack Roland!