Hur tacksam kan man vara på en skala egentligen?
Om det är tiogradig skala, så är det tio för mig idag. Solen skiner sig igenom ett lätt morgondis. Fåglar hörs överallt och i viken glider svanarna fram.
Thelma är på lika gott humör som jag och letar sorkhål med aldrig sinande iver, trots att hon aldrig fått tag på en endaste liten sork.
Vi tar vägen genom Aspelunden och över Nordängarna. Jag tror jag känner mig som Linné på en resa genom svensk natur där han njöt av den ena lilla fina blomman efter den andra. "De raraste blomster" som han väl sa?
Här står blåsippa och vitsippa hand i hand och jag sätter mig på en stubbe och bara njuter. Underbara, underbara Stocken!
När jag njutit färigt ska jag ge mig ut på husjakt. I natt när jag tog kvällspromenaden med Thelma (efter trevligt umgänge med systerson Magnus och Veronica) såg jag allt hur det lyste i hus vars ägare ännu inte berättat fakta om sitt hus. Fy, fy! Nu är det hög tid att göra det, boken börjar om inte bli klar, så i alla fall ta sig ordentligt framåt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar