I september var jag hemma hos Ingeborg Gustafsson, 93 år, för att visa några bilder för henne. Vi satt i Ingeborgs kök och mindes tider för länge sedan. Ingeborg var helt klar i huvudet och hon hjälpte mig att identifiera de unga vackra personerna som var på bilderna jag tagit med.
Vi drack kaffe och åt mina nybakade kanelbullar. Ingeborg var klädd i en ljusblå stickad väst och hon var så fin!
Extra mycket betydde det naturligtvis det hon utbrast när jag kom in i hennes kök:
- Vad lik du är Vera!
Ingeborg var född 1917, året efter min mamma Vera. De var mycket nära vänner som unga och det är därför jag fick så bra hjälp av Ingeborg att identifiera ungdomarna på de gamla korten. Några av bilderna tänker jag ha med i min bok om Stocken.
Nu finns inte Ingeborg längre. Hon dog för knappt en månad sedan. I vintras kom hon in på ett hem och sedan ville hon nog inte längre, så som det ofta blir när de gamla får lämna sina hem.
Jag hittade några kort till under vintern som jag hade tänkt visa för Ingeborg. Det går inte längre. Återigen får jag anledning att säga att jag var glad att jag drog igång hus- och människodokumentationen förra året.
Det finns färre och färre som kan berätta om hur det var på Stocken förr i tiden.
Vila i frid, Ingeborg!
Ingeborg var så fin i sin ljusblå stickade väst och vacka grå hår. Pigga ögon och alldeles klar i huvudet berättade hon för mig om ungdomsåren på Stocken.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar