Julbord hos Petersons på Käringön

Igår var det traditionellt julbord hos Petersons krog på Käringön. Efter två avhopp i sista stund var vi "bara" 15 personer i år. Vi startade med champange "hemma" hos Inger, Anders, Margaretha och Björn i deras sexbäddsvåning på vandrarhemmet. Liknande mest ett hotellt med fantastiskt utsikt över havet.

Vi andra tog Ellös Buss från Stocken. Att vi inte tagit och hyrt in oss i en buss tidigare? Det ska hädanefter blir våran melodi när vi ska på utflykt runt omkring Stocken. Det finns ju nämligen ingen taxi på Orust längre.

Julbordet var som vanligt helt underbart gott! Startskottet går i och med att musselsoppan hälls upp och sedan är det tre timmars ätande, drickande (hemmagjord mumma är mums!) och mycket trevligt umgänge. Hans och Elisabeth från Västerås var med för första gången, men inte sista.

Väl hemma på Stocken igen så fortsatte umgänget.
Så mysigt och trevligt!

Nu börjar vi ladda för nästa julbord. Första advent 2011, alltså. Bokat är det redan för det måste man göra när man går från bordet. Annars kan man inte var säker på att få plats nästa år. 16 platser är reserverade i Bäcks namn till 27 november.
Vill någon hänga på som inte var med i år, så hör av er snabbt till mig och boka också vandrarhemmet på Käringön för det är lika upptaget och bokat som julbordet.

Ett år går fort!



Elisabet, Lennart och Magnus på väg hem på färjan från Käringön.


Käringön i adventsskrud.


Till vänster: Björn, Anders, Elisabet och Hans.
Till höger: Margaretha, Elisabeth, Lennart och Inger.


Till vänster: Veronica, Premilla och Henrik.
Till höger: Magnus, Felix, Petra och Karin.


Mycket god snaps! Innehåller bland annat johannesört, malört och anis.


Henrik och Lennart.


Veronica och Elisabeth med Petersons krog i bakgrunden.

I väntan på sommaren

Idag är det typ "bara" ett halvår kvar innan det är midsommar.
I väntan på midsommarafton 2011 står stången och väntar utmed en husvägg på Henån.
Jag kollade till den när jag var där och handlade idag.

Så misströsta inte i kyla och snö, kära vänner.
Tiden går fort, det ljusnar snart och blir varmt och skönt.
I väntan på det tycker jag att vi njuter av advent, sänder ljus och brasa och myser tillsammans.

"Förrådet av sommardagar smalnar"

Det är slutet av november och jag är äntligen igång med bokarbetet igen. Det har varit så mycket annat att jag inte hunnit med mitt käraste projekt, den att dokumentera husen på Stocken och människorn som har, och som bor, här.

Ute viner vinden och det varnas för köld. Det ska visst bli runt -10 snart.
Jag renskriver några dikter som jag fått låna av Ulla Lundström, en begåvad, klurig och vacker kvinna som jag lärt känna tack vare projektet. Ulla ägde tillsammans med sin man Hus nr 38½.


Läs en av Ullas fina dikter här:

SENSOMMARTANKAR
Njut bladets undersida
i blåsten
njut regndroppars hårdsmatter
i vinden
och njut din litenhet
i stormen
njut brisens bullerfria tryck
på store och fock
njut björnbärsbuskens kvist
med både blomma och frukt
njut blåmanetsmoln med trådar
av hängande regn
förrådet av sommardagar smalnar

Ulla Lundström
Ur diktsamlingen "Kvinna Cylinda", 1978


Den här bilden tog jag i somras vid Lavens lid utanför det som en gång var Konrads affär, hus nr 69.
I bakgrunden skymtar Hus nr 44.
Längst bak i bild ser ni Hus nr 34, "Leontinas", som tidigt serverade mat till sommargästerna och hit gick man också för begravningskaffe.

Socken i vinterskrud

Jodå, det är kallt och blåsigt idag också.
Jag ringer maken och säger att det är 1,5 meters vågor ute vid Måseksär.
- Det är nog bättre på lördag, säger Lennart.

Ingen fara! Även om vädersajterna säger att det är så höga vågor ute vid fyren är det inte lika mycket inne på färjans väg mellan Hälleviksstrand och Käringön.
Fast nog kan det blåsa där också! För tre-fyra år sedan hade vi ett fasligt väder på vägen över. Det var till och med så kusinen som är riktigt sjövan tyckte det var för trångt i färjan och att det blåste mycket. Och då ska det blåsa för att han ska tycka så!

När jag står nere vid campingens badplats i morse såg jag inga vita gäss ut mot Käringön. Jag tror den nordostliga vinden är bra.


Stocken i vinterskrud, morgon den 24 november 2010.

Skatorna gillar pepparkakor

Det är bara -1 ute, men det känns som -15. Minst.
Förmodligen för att det blåser en nordostlig vind på 13 m/sek.
Nordlig vind är värst. Då är det kallt!

Jag blev så inspirerad av grannarna som hängde upp adventsstjärnor och satte ljusstakar i fönstren igår kväll. Här ute i mörkret på Stocken är behovet stort att få lite ljus och därför bestämmer jag mig för att tjuvstarta första advent med några dagar.
När dottern kommer hem från arbetet i Göteborg ikväll ska huset lysa av ljus och fina julstjärnor pryda fönsterkarmarna.
När Arne Bengtsson renoverade vårt hus för sex år sedan så gjorde han det i gammal fin stil med bland annat breda fönsterkarmar. Det ger god plats både för blommor och några fina adventsprynader som jag ska leta upp.



När jag började städa hittade jag gamla pepparkakor från förra året. Burken är fin, så den vill jag använda i år också men pepparkakorna slänger jag ut på gräsmattan. När jag tittar ut nästa gång ser jag hur grannens katt jagar skatorna som försöker ta sig en pepparkaka.
Jag ber katten vänligt men bestämt att sysselsätta sig någon annanstans.
Några fiskmåsar ser jag inte till. Undrar vad de håller hus?
De hundratals svanarna i viken som var här för några veckor sedan är också borta. Jag saknar dem.

Nu ska jag fortsätta leta reda på adventssakerna men snart ska jag ta mig en kopp kaffe och en god pepparka.

Kontrasternas Stocken

Blev lite överraskad när jag vaknade idag. Snön virvlade runt under gatlampan vid Egons hus.
Jag trodde inte snön skulle komma förrän på tisdag? Lite lurigt att lita på väderprognoserna de senaste veckorna.

Just nu sägs det blåsa 10 m/sek, nordostlig vind vid Måseskär. Det kan nog stämma eftersom det knäpper i min spisfläkt.
Vinsstyrka och vindriktning ska enligt prognosen hålla i sig några dagar, det kan till och med blåsa upp lite mer.

Jag är spänd på hur det blir till helgen. Vi får huset fullt av släkt och vänner som traditionsenligt ska äta julbord på Petersons krog på Käringön. En av årets höjdpunkter!
Själv kunde jag inte vara med förra året eftersom jag var i Indien på konferens. Men i år är det dags för mig att ansluta igen. Detta år blir vi 17 personer, inte illa.

Thelma och jag trostade vädret idag och gick över bergen. Lite halt och blött men fint, som vanligt. Jag älskar den rundan!


Isen börjar lägga sig på dammarna uppe på berget!

Skärgården är vacker under vitt täcke

Snön ligger kvar när vi tar morgonpromenaden. Dessutom snöar det fortfarande, trots att alla vädersajter säger att det inte ska göra det.

Frisk kuling och fortfarande en nordlig vind.
Vi måste ut på de snöiga vägarna idag. Hoppas vägen till Göteborg ser bättre ut än landsvägen här ute på Stocken.
För mig väntar middag med döttrarna i Göteborg.
För medlemmarna i Föreningen Stocken är det pubafton på Tofta.


Vi går vägen ned till campingens badplats och kan bara skymta Käringön där ute i väster.

I natt snöar det

Det är sällan man går på en väg och det inte finns något framför. Inga spår, inga avtryck.
Vi lämnar våra signaturer. Medelstora tassar och medelstora skor.
Snön yr runt i den nordostliga vinden. Frisk kuling.
Snart kommer inte våra spår att synas längre och imorgon ska det regna.

Det lyser i en del fönster men de luras bara.
Egentligen, på allvar, så finns det inga människor där. Bara lampor som tänds och släcks med hjälp av en tidskontroll.
Som om husen lever mer än de gör.

Jag tror husen längtar efter värme, eld i en vedspis, sju människor tätt tillsammans i enkelhuset, små möss som kilar ut och in.
Kärleksakter som inte behöver vara tysta, eftersom man så van att dela allt.

Det var ett tag sedan jag var här nu. Flera veckor. Och min kropp har längtat. Mina tankar också. I natt kryper jag ihop under täcke och varm filt. Räven, som jag såg i morse i gränslandet mellan öppet fält och skogen vid Tofta gård, ligger säkert och kurar i sin lya och känner sig nöjd över att han lurade en hund i morse.

Vi somnar gott, både människa och djur, i natt på Stocken.

Nu kom det ett hus till! Härligt!

Huset på bilden ovan är Hus nr 67.
Häromdagen fick jag ett mail från nye ägaren Maria Bäckander.
Maria skriver bland annat:

"Läser din blogg om alla förberedelser inför boksläppet om Stocken – jättekul idé tycker vi.
Får dåligt samvete för att vi ännu inte svarat på lappen som du skickade ut i brevlådorna.
Vi, Patrik, Maria, Gustav, William och Elias Bäckander bor from 15/7-2010 i huset på Grindvägen 4. Enligt Stig Andersson heter vägen Grindvägen pga att den förr slutade med en grind innan man kom ut i kohagen (dagens p-platser utanför gamla affären och dagens busshållplats)
Eftersom jag (Maria) är uppväxt i Tönsäng på somrarna sedan jag var 7 år och tillbringat mycket tid på Stocken känns det nu riktigt kul att vi kunnat köpa detta hus.

Vi köpte huset av Eva och Göran Olausson – de såg till att den östra huskroppen byggdes 1989 (är lite osäker på årtalet).

Jag vet att huset i folkmun kallas ”Adels hus” detta på grund av att det var Adolf (kallad Adel) och Hedvig (är dock osäker på deras efternamn."

Helt rätt, det var Adolf och Hedvig Bernhardssson som bodde i huset som lär vara flyttat från längre in på Orust. Hedvig var min mammas moster.
Jag kommer ihåg båda två väl. Hedvig skulle min kusin Ulf-Göran och jag alltid gå in och hälsa på. Motvilligt gjorde vi det, men blev dessto gladare när vi fick en slant att köpa godis för i Hugos affär.

Underbara fina landskap! Men var är räven?

Jag gillar kontraster.
Och det har jag i mitt liv.
Inte minst när det gäller kontraster i miljö och natur.
I Västerås bor vi mitt inne i stan, men ändå nära till Mälaren.
På Stocken bor vi mitt i naturen. Där det går att se stjärnorna nästan som om man var ute i mörka skogen. I staden är det så många andra ljuskällor som stjäl koncentration från den klara himmeln.

Häromdagen gick Thelma och jag som vanligt en promenad "över bergen". Där är vi alltid ensamma. Säkert både rådjur och älg men vi ser dem inte. Inte heller, dessvärre, några spår av räven numera. Har han flyttat? Är han skjuten? Jag skulle gärna vilja veta?



Förr repades det mycket ljung i bergen. Ljungen användes till bränsle, framför allt vid brödbak.

Längtar du också efter att ta ett dopp?

Nej, det är inte läge att bada nu.
Även om det ser inbjudande ut.
Vi får väl vänta så där sex månader innan vi kan ta ett dopp vid Hagen igen.
Fint jobb som ideella Föreningen Stocken gör. Det ska de ha all heder av! Bra jobbat!

Samhället du ser där i bakgrunden på bilden nedan är Råön, en gång i tiden ett större samhälle än Stocken.

Vart är ni på väg?

Morgonen är fin. Lite kallare än igår. Inte ett moln på himlen.
Jag går över Nordängarna idag. På vandrarhemmets parkering är det tomt. Annars var det i somras när det var fullt av bilar och människor som åt frukost, packade eller promenerade. Nu är vi ensamma, Thelma och jag.

Ovanför vår huvuden kommer en fin formation av svanar. Vi tittar upp, både hunden och jag. Det är så vackert!

Vi har många svanar som håller till på Stocken. Hundratals ligger de sida vid sida, ofta med rumporna upp i vädret, på jakt efter föda. Den senaste vintern var det också många svanar här, men innan dess bara några enstaka par.
Någon som vet varför det är så mycket svanar här nu för tiden?

Snart ska vi åka hem till Västerås, maken och jag. En intensiv vecka väntar. Viktiga möten och så moderatorjobb på en IFRA-konferens som äger rum hemma i Västerås. Det handlar om tryckeri, distribution och prenumeration, inte mina områden direkt, men angränsande.
Ska bli trevligt!
Det är en del människor jag känner som ska vara med. Resten är nya bekantskaper och sådant inspirerar.

Tillbaka på Stocken är jag om några veckor. Under tiden tänker jag fortsätta uppdatera Stockenbloggen, så fortsätt "titta till mig" här.


"Mina" vackra svanar!

Idag är det en finfin dag!

Vilken underbar dag det är idag på Stocken!
Kändes nästan som vår när vi gick till campingens badplats och blickade ut mot Käringön.

Från att ha blåst mycket är det nu helt lugnt även om det säkert rullar lite ute vid Måseskär fortfarande. Det tar ju ett tag innan havet lägger sig.

Innan jag klivit upp såg jag två fiskebåtar som gav sig ut. Förmodligen för att kolla mom det krupit in några fina humrar nu när det blåst kraftig västlig vind. Hoppas gubbarna har bra fiskelycka!

Nu har jag lite jobb att göra (efter att ha badat hunden och städat huset) innan jag ska ta eftermiddagspromenaden. Kanske tar jag en sväng ned mellan husen också för att se om det finns något att fota för boken.

Havet stormar - men i skogen är det lugnt

Vill man ha lugn och ro från vinden får man kliva in i den lilla skog som finns. Det är inte mycket skog och nu har nästan alla löven fallit till marken också.

När vi la oss i går vid midnatt var det ordentligt tag i vinden. På himlen strålade tusentals stjärnor. Vi ser ofta en stjärnklar himmel här ute på Stocken men så som det var i natt är det sällan man ser. Fantastiskt vackert!

Roligt är det också att lite fler människor än vanligt är här ute. Förmodligen är det höstlovet som gjort att det lyser lite här och var.


Thelma vandrar i skogen.

Det gäller att ta vara på utrymmen

Idag drar jag mig västerut.
Mot underbara Stocken!

Enligt norska YR, min älsklingssajt när det gäller väder, så ska det bli ett riktigt ruskväder idag. Inget regn (som tur är) men det beräknas västlig vind på 18,1 m/s. Då kan jag ligga i sängen och höra hur det "tar i taket". Mysigt!
Det får nog bli en liten brasa också.

Sitta inne hela tiden går naturligtvis inte. Jag ska ta mig ned till Hagen och drömma mig tillbaka till baden i somras. Kolla bilden nedan så ser ni hur väl man kan ta tillvaka utrymme och skydd utmed bergen.

Sjöbodar - som pärlor vid stranden

Det vilar ett lugnt över hamnen på Stocken.
Bilden nedan är tagen för ett tag sedan, så det är säkert ännu lugnare nu än då. Samhället vilar liksom upp sig inför nästa säsong och turistanhopning.

Jag trivs lika bra på Stocken på vintern som på sommaren. Kanske till och med bättre? Man flyter ihop med samhället och allt känns väldigt nära och innerligt. Att vandra runt mellan de tomma husen känns visserligen lite öde, men det är lika vackert en dag i november som mitt i juli.


Sjöbodarna nere vid bryggan "Paln" ramar fint in Stocken. De är karaktäristiska och omgivningen runt sjöbodarna bör naturligtvis få vara ifred. Den genuina miljön måste bevaras!

Hur kan detta fungera?

Nedanför vårt hus ligger några sjöbodar. Av varierande storlek och utseende.
Den märkligaste sjöboden av alla, i alla fall hur den är konstruerad, är den du ser på bilden här nedan.

Hur kan det fungera?
År efter år, allt sedan början av 1900-talet om jag har rätt för mig, så har den här sjöboden legat här på Stocken. Den har klarat stormar och is. Och den bara "jobbar på".

Självklart ska den här sjöboden vara med i min bok!