På vägen hem går jag förbi Emery Simonsson som slipar sin gamla träbåt. Precis som han gör varje år.
- Att du orkar, säger jag.
- Det är inte så jobbigt, säger Emery och skrattar gott. Han skrattar med ett lika fint leende som hans pappa Valter hade.
- Hur gammal är båten, frågar jag.
- Vet inte, blir svaret. Pappa köpte den inne på Torp för 10-15 år sedan. När den är byggd vet jag inte, men någonstans på Orust är det. Den användes till att ta upp ryssjor med. Det fanns ett långt däck därbak, där pappa kunde ligga raklång.
- Ni har så många båtar, konstaterar jag och tänker på Emery och hans två bröder. Behöver ni alla?
- Nej, den här har vi mest när vi går ut med barnbarnen och badar. Vill du köpa den? Det går nästan inte att köpa en sådan här båt längre, säger Emery när han tittar ömt på sin båt.
Maken och jag skulle aldrig klara en sådan här lång och stor båt, det är helt klart.
Det räcker gott att gå ned till Hagen och ta morgondoppet. Maken håller med när jag ringer och "hotar" med att jag nästan köpt en båt.
Emery slipar sin fina gamla träbåt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar