En del har det bra...

Så här kan man också ha det.
Om man heter Lennart, John och Thelma.
Medan jag drar iväg till P4 Västmanland för att vara med i "Spejarna" sover de andra skön middagssömn.
Skönt!

Vårdopp i slottslig miljö!

Vi åkte ut till Strömsholms slott idag, Thelma och jag. Här är så underbart vackert nu! Vitsippor och blåsippor, änder och rovfåglar, hästar som tränar och solen skiner varmt och gott på oss.
Ofast är det Lennart och Thelma som åker hit på dagarna men idag var det min tur. För tur kan man verkligen tala om, när man får chansen att åka hit till ett av de kungliga slotten.
Vill du läsa mer om Strömsholms slott så gör det på http://www.royalcourt.se/

Valborg i Västerås

Det blev inte Stocken för mig denna Valborg, utan istället hemma i Västerås. Var anlitad som vårtalare tillsammans med Västeråskonstnären Michael Genberg (det är han som har hotell både uppe i träd och under vatten och som vill sätta ett hus på månen).

Det blev ett annorlunda tal för att uttrycka sig milt. Vi hade inte förberett oss tillsammans, Michael och jag, utan vi improviserade efter hand.

Michael pratade bland annat om att göra val i livet och jag om vänskap. Under de senast åren, när jag jobbat som en tok, har jag inte riktigt hunnit med att ta vara på mina vänner. Nu när jag har förmånen att få ta det lugnt så har jag reparerat det. Återupptagit vänskap med gamla vänner och också att träffa nya vänner.

Ett är helt klart. Oavsett vad jag kommer att göra framöver, så ska jag ta vara på mina vänner på ett bra sätt.

Bilden ovan föreställer förutom Michael och jag också Citysamverkans vd Maria Foss, en modig kvinna som vågade anlita oss två för vårtalet.

Bilden togs av Lennart Klaar, stiftaren av Vänliga Västerås, som fanns på plats på Stora Torget och bjöd på kaffe.

Dags att vårstäda stugan!

Nu är det snart dags att åka till Stocken och vårstäda fiskarstugan. Ska bara fylla år först och fira den med maken, syster och svåger i underbara Prag. Syster har gått i pension och har semester hela tiden och bara det är ju värt att fira. Dessutom fyller vi dagarna efter varandra (7:e och 8:e maj) och tycker att det ska bli trevligt att få vara i en av Europas vackraste städer när vi gör det.

På promenaden i morse var jag med om två händelser värda att ta ett kort på. Dels sattes den nya gång- och cykelbron vid Mälaren på plats, dels vårstädades Hotell Hackspett i Vasaparken. Det är huset du ser på min bild här ovan.

Hotell Hackspett är en en kul grej i Västerås. Ett litet hotell uppe i ett träd i Vasaparken där man kan hyra in sig för en natt. Många har gjort det, till och med långväga gäster som hört ryktet om trädhuset långt bort till Japan kommer hit.

Konstnären och byggherren Michael Genberg är spännande person och en välkänd profil i staden. Förutom Hotell Hackspett har han också ett undervattenshotell nere i Mälaren som kallas Utter Inn. Jag fick en övernattning där när jag fyllde 50 år som jag ännu inte nyttjat. Hur skulle jag som är rädd för att bli instängd kunna sova tillsammans med gäddorna?

Michael (som äger stugan på bilden) och jag har en "affär" ihop på Valborgsmässoafton. Vi ska hålla vårtalet på Stora torget, hur nu det ska gå. Ingen av oss har förberett sig speciellt väl och tillsammans har vi alls inte gjort det. Modigt av Citysamverkans vd Maria Fors natt anlita oss!

PS.

Nästa projekt som Michael har på gång är ett hus på månen. Säkert, jag lovar! Läs mer om det på http://www.themoonhouse.com/

Och vem är Nicklas Hocker?

På Stocken skiner solen och det är vårvarmt.

Här i Västerås är det just nu i denna stund +5,2 och regn i luften utanför sovrumsfönstret. När vi var ute nyss kändes det som -20. Hur i Herrans namn kan det kännas så kallt?

Maken och jag tar en sväng på stan och går på Systrarna Ericssons, ett av Västerås mest omtycka caféer som startades av just två systrar 1930.

Utanför caféet i Gallerian ska det bli uppträdande. Killen som presenteras heter Nicklas Hocker.

Maken och jag tittar på varandra.

- Vem är han ?????

Jo, killen kom visst sexa i Idol och tjejerna som fotograferar och skriker verkar gilla honom skarpt. Vi känner visserligen inte till Idolkillen, men vi uppskattar att det händer grejer i Västerås, att det är puls i den här stan. Just nu pågår Irstablixten (en av Sveriges största handbollsturneringar) och där ska Nicklas också uppträda ikväll.

Vi sitter och lyssnar lite och det är detta jag tror vi gillar så mycket, maken och jag. Att vi har tillgång till två världar; Stocken och Västerås. En ynnest!

Våga passar på mig också!

Nu har jag gjort den fysiska förflyttningen efter påskfirandet till min hemstad Västerås, Sveriges sjätte största stad som precis som Stocken ligger vi vattnet. Västerås har under de senaste åren ( jag kom hit för snart åtta år sedan) växt mycket utmed Mälaren. Det är fint att promenera där nere, rogivande och vackert. Inte så likt det karga landskapet i Stocken och Bohuslän förståss, men fint på sitt "insjösätt", om man kan säga så.

Varje morgon, nu när jag har tid, så promenerar jag innan frukost. Idag blev det tillsammans med hunden Thelma.

Vi gick som vanligt genom Vasaparken, mitt i centrala Västerås, och kollade in hur blommor börjar sticka upp lite här och var. Västerås har inte kommit riktigt lika långt i våren som Stocken, men så är det också en annan klimatzon så här lite längre upp i Sverige.

Här nedan ser ni Mats Åbergs fina bronsskulptur "Våga" som jag kan titta på hur mycket som helst. Så var det även innan mitt stora beslut att lämna fina VLT (lokaltidningen här i Västerås) där jag arbetat i 7½ år och som jag slutade på i december.
Under bilderna ser ni vad Åberg ville med sin skulptur och då passar det rätt bra in på mitt eget beslut i vintras.

Här är den "sista" hästen i Våga uppe i vattnet igen med gott om frost på huvud och hals. Bilden tog jag i vintas när det fortfarande var mycket snö kvar i Vasaparken.



Så här såg det ut i parken idag, 8 april. Ingen snö mer än en liten hög framför Konstmuséet. Här ser ni tydligt också hur hästen nosar på nattnet längst ut i vänsterkant av bilden, hur han sedan går i, nästan försvinner helt och kommer sedan upp igen.

"Vi tvekar inför stora beslut vi måste ta. Riskerna är stora; vi vet vad vi har men vi vet inte vad vi går till mötes. Vi vankar av och an på trygga stranden men ska över till den andra okända sidan. Kan vi ens ta oss över dit? Floden är kanske för strid, och vad väntar oss där?"