Våga passar på mig också!

Nu har jag gjort den fysiska förflyttningen efter påskfirandet till min hemstad Västerås, Sveriges sjätte största stad som precis som Stocken ligger vi vattnet. Västerås har under de senaste åren ( jag kom hit för snart åtta år sedan) växt mycket utmed Mälaren. Det är fint att promenera där nere, rogivande och vackert. Inte så likt det karga landskapet i Stocken och Bohuslän förståss, men fint på sitt "insjösätt", om man kan säga så.

Varje morgon, nu när jag har tid, så promenerar jag innan frukost. Idag blev det tillsammans med hunden Thelma.

Vi gick som vanligt genom Vasaparken, mitt i centrala Västerås, och kollade in hur blommor börjar sticka upp lite här och var. Västerås har inte kommit riktigt lika långt i våren som Stocken, men så är det också en annan klimatzon så här lite längre upp i Sverige.

Här nedan ser ni Mats Åbergs fina bronsskulptur "Våga" som jag kan titta på hur mycket som helst. Så var det även innan mitt stora beslut att lämna fina VLT (lokaltidningen här i Västerås) där jag arbetat i 7½ år och som jag slutade på i december.
Under bilderna ser ni vad Åberg ville med sin skulptur och då passar det rätt bra in på mitt eget beslut i vintras.

Här är den "sista" hästen i Våga uppe i vattnet igen med gott om frost på huvud och hals. Bilden tog jag i vintas när det fortfarande var mycket snö kvar i Vasaparken.



Så här såg det ut i parken idag, 8 april. Ingen snö mer än en liten hög framför Konstmuséet. Här ser ni tydligt också hur hästen nosar på nattnet längst ut i vänsterkant av bilden, hur han sedan går i, nästan försvinner helt och kommer sedan upp igen.

"Vi tvekar inför stora beslut vi måste ta. Riskerna är stora; vi vet vad vi har men vi vet inte vad vi går till mötes. Vi vankar av och an på trygga stranden men ska över till den andra okända sidan. Kan vi ens ta oss över dit? Floden är kanske för strid, och vad väntar oss där?"