När känslorna tar överhanden, då går jag ut i naturen.
Oavsett om det är i dur, eller moll.
Det är så lätt att bli överilad. Jag höll på att bli det idag.
Jag var överilad ett tag.
Då finns det inget bättre än att naturen rister tag i dig.
En nordanvind som griper tag, en västlig vind som får mig att kippa efter andan eller en smekning som kommer från ingenstans och tar mig i sin famn.
Här ute lever jag. Oavsett om det är njutning, sorg eller hänryckning.
Här ute är jag allt med det som är runt mig.
Samtidigt som jag är ingenting i det stora hela.
Det passar mig alldeles utmärkt!