Det känns inte som jag vill först. Västerås tar plats och det gillar jag. Sonen finns ju där också. Jag längtar efter honom redan innan vi lämnat Cityringen.
Efter fyra och en halv timma är vi på Stocken igen. Solen skiner varmt.
Jag trampar på en nymålad tröskel hos syster och svåger och blir alldeles vit på fotsulan.
Systersonen målar en vägg. Det skulle bli grått men det är blått. Systersonens sambo berättar en historia ur verkliga livet.
Det börjar bli kallt och vi flyttar inomhus. Lite mörkare denna kväll än när vi var här för en vecka sedan. Augusti nu, ja det är så det är.
- Vart tog juni och juli vägen? Och vackra maj, frågar maken i bilen på väg från Mälardalen till västkusten.
Inte fasen vet jag.
Vet bara att livet, det är det här som finns runt mig.
Nära och kära.
Lennart läser och njuter!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar