Det finns blåbär kvar!

Västeråsgästerna Maria och Stefan ger sig av.
Det är alltid svårt att skiljas när man trivs tillsammans. Men vi ses ju snart hemma i Västerås!

Jag tar en promenad över bergen med Thelma. Det var några dagar sedan nu, så jag känner att det behövs. Promenaderna är så viktiga för mig; både för huvud och kropp.
Det är halt på bergen efter det myckna regnandet. Thelma stannar flera gånger och tittar efter mig. "Varför går du så sakta", ser det ut som hon tänker.

Jag kollar om det finns några blåbär kvar på "mina" ställen. Och ja det finns det allt. Inte så mycket men kanske kan det bli en skål?

Snart kommer det bekanta från Laholm. Min svågers bror Stefan och hans fru Lotta. Vi har känt varandra i många år.
Lotta och jag är lika gamla och våra mödrar var bästa väninnor.
Stefans föräldrar Anna-Britt och Bertil och min mamma Vera och pappa John var också mycket goda vänner, så vi har umgåtts i över 50 år. Det är länge!

Nu står Lennart och steker makrill. Det luktar underbart från köket! Sedan ska jag vila middag så jag fixar att grilla hos Johnson/Folkeson ikväll.
Umgänget på Stocken är intensivt nu. Oh, vad jag gillar det! Sättet vi umgås på här, otvunger, nära och intensivt. Jag skulle inte vilja byta ut det här sättet att vara tillsammans för något annat. Här ska jag sitta och bli gammal, hoppas jag. Samtidigt som jag kollar in vad alla gör.

Streaplers spelar på campingen ikväll. Utsålt sägs det. Kanske lika bra det. Vet inte om jag skulle orkat att dansa en kväll till denna vecka. Det var häftigt senast!
Det klarnar upp från väster, efter intensivt regnande i natt. Hoppas vi kan sitta ute och äta och höra musiken från campingen över vattnet.



Themla hund plockar blåbär själv!