Här bodde de som var annorlunda

Vi vaknar tidigt idag också. Redan vid sju. Lika tyst som igår, kanske till och med tystare? Ett spegelblankt hav, inte en vindkrusning på ytan. Sjöfågeln simmar sakta framåt och i släptåg har hon fem ungar; fyra lugna och försiktiga och en yster som redan vågar lämna flocken på eget litet äventyr.
Vi tar morgonrundan, Thelma och jag. Den förbi Tofta gård och ned genom Asplunden. Tofta är idag ett mycket uppskattat vandrarhem. Förr i tiden bodde rike Falk här, han som dog barnlös och startade en stiftelse, Falkiska stiftelsen, som fortfarande äger mycket mark runt omkring och nere i samhället. Falk är värt ett eget kapitel här på bloggen, så det får vi ta en annan gång.

Tofta har också varit hem för "de som inte var så krya i huvudet" som en släktning till mig uttryckte det. Jag har inte riktigt fått klart för mig vad som menas med det men jag tror Tofta var en blandning av mentalvård och hem för förståndshandikappade, eller utvecklingsstörda som man sa på den tiden då man gömde undan de som inte var lika oss andra. Hemska tider!
Pappa hade någon släktning som bodde på Tofta och moster berättar hur rädd hon var för att gå till Tofta när hon var liten. Rädd för människorna som kändes främmande. Mycket rädsla här, och på andra platser, har ju sprungit sig ur rädsla för det som var annorlunda.