Idag är det dags för Tofta

Solen skiner och fåglarna sjunger för oss.
Vi går inte genom campingen idag på morgonpromenaden. Nu är det för många hundar där.
Fullt med folk kom till Stocken camping när det var säsongspremiär igår. Trevligt!
Nu väntar vi bara på att puben öppnar också, så vi kan äta, ta en öl och kanske rent av svänga runt på dansgolvet! Jag ska försöka leta rätt på en bild under dagen, så du kan få se hur det ser ut...

Idag ägnar jag förmiddagen åt kapitlet om Tofta och Falkiska stiftelsen. På torsdag ska Karl-Hugo och jag träffa kyrkoherden i Morlanda församling som enligt statuterna är ordförande i Falkiska stiftelsen. Hoppas han har lust att öppna plånboken lite, så vi får ett välkommet bidrag till tryckningen av Stockenboken.

Läs mer om campingen på http://www.stocken.nu/swedish/index.asp
och om Tofta på http://www.toftagard.se/


Tofta i morgonstund.

Nu påtas det i trädgårdarna

Det fina helgvädret uppmuntrar till arbete i trädgårdarna.
I den mån som husen på Stocken har några trädgårdar vill säga.
Det är mest berg runt husen i alla fall i den äldre delen av samhället.

Personligen tycker jag det är väldigt behändigt när det inte blir så mycket trädgårdsarbete. Jag har visserligen anlagt en liten rabatt, eller vad man nu ska kalla det för utanför huset på Gamla vägen. Lite lökar nedstoppade utan någon egentlig ordning och en vindpinad gran som jag tog som ett skott när vi sålde gården Kockhed i Halleröd på Hisingen, Göteborg för åtta år sedan.

Tack vare bristen på trädgårdar blir det aldrig någon "kamp" här ute på Stocken om vem som har vackrast trädgård.


Eva och Dennis gör fint i trädgården utanför Hus nr 73 på Gamla vägen 9 på Stocken. Det var här som min morbror Helge hade café på 1940-talet.

Dags att fixa med båten

Med lördagens strålande sol och värme kom också flera husägare.
Till exempel våra grannar Egon Johansson och hans son Anders, bosatta i Uddevalla och i Hus nr 9 här på Stocken.
Fint väder att fixa med båten är det också. Snart sjösättning!


Egon och sonen Anders håller på med båten som än så länge står på land.

Ingeborg fattas oss

Det är en underbar dag på Stocken idag. Klarblå himmel och så varmt att man njuter fullt i den sköna vårsolen. Jag satt faktiskt ute och åt lunch. Det var läääänge sedan.

I september var jag hemma hos Ingeborg Gustafsson, 93 år, för att visa några bilder för henne. Vi satt i Ingeborgs kök och mindes tider för länge sedan. Ingeborg var helt klar i huvudet och hon hjälpte mig att identifiera de unga vackra personerna som var på bilderna jag tagit med.
Vi drack kaffe och åt mina nybakade kanelbullar. Ingeborg var klädd i en ljusblå stickad väst och hon var så fin!

Extra mycket betydde det naturligtvis det hon utbrast när jag kom in i hennes kök:

- Vad lik du är Vera!

Ingeborg var född 1917, året efter min mamma Vera. De var mycket nära vänner som unga och det är därför jag fick så bra hjälp av Ingeborg att identifiera ungdomarna på de gamla korten. Några av bilderna tänker jag ha med i min bok om Stocken.

Nu finns inte Ingeborg längre. Hon dog för knappt en månad sedan. I vintras kom hon in på ett hem och sedan ville hon nog inte längre, så som det ofta blir när de gamla får lämna sina hem.

Jag hittade några kort till under vintern som jag hade tänkt visa för Ingeborg. Det går inte längre. Återigen får jag anledning att säga att jag var glad att jag drog igång hus- och människodokumentationen förra året.
Det finns färre och färre som kan berätta om hur det var på Stocken förr i tiden.

Vila i frid, Ingeborg!


Ingeborg var så fin i sin ljusblå stickade väst och vacka grå hår. Pigga ögon och alldeles klar i huvudet berättade hon för mig om ungdomsåren på Stocken.

Årets första blåsippa!

Jag tar en paus i bokarbetet och går på eftermiddagspromenad med Thelma.
Vi tar vägen förbi Tofta och in över Nordängarna, eller Aspelunden som jag brukar kalla det.

Årets första fjäril (citronfjäril, tror jag) flyger förbi och snart ser vi också fina små spröda blåsippor som tittar fram genom fjolårslöven.

Underbart!
(Det gör alls ingenting att Thelma rullar sig i något äckligt och luktar hemskt, eller att jag trampar i gyttja och blir alldeles blöt om fötterna)

Det har mojnat och det blåser inte alls lika mycket längre.
Grannen och jag konstaterar att det är så vårskönt.

Lågt vatten - högt vatten

Jag blev hörsammad i min längtan efter att höra blåsten ta tag i taket.
Idag blåser det än mer än igår.
17 m/s vid Måseskär.

Vi går vanliga vägen i alla fall, Thelma och jag.
Nästan nere vid havet börjar Thelma spana nedåt stigen.
Jag ser ingenting.
Efter ett tag upptäcker jag vad hunden såg betydligt tidigare, eller i alla fall kände lukten av. Det kommer en man gående. Inte speciellt vanligt, för att inte säga att det händer aldrig. Vi hälsar glatt godmorgon på varandra.

Vattenståndet är högt. Det ser ni på mina bilder nedan. Undrar hur mycket som skiljer? En halvmeter?


Så här fint syns stenen när det är stilla väder och lågvatten...



... och så här såg det ut idag när vinden ligger på från väster och det är högt vatten. Naturen är spännande!

Högt vatten som pressar på från väst

Det blåser inte lika mycket nu.
Tar inte tag i taket som tidigare.
Känner mig lite sviken av vinden.

Det var ljust länge. Jag tände stearinljus och märkte ingen skillnad. Solen stannade kvar i fönstret som vetter mot väster.
Ett obarmhärtigt ljus som visar att jag borde tvättat fönstren när jag ändå städade så fint.

Sitter och tänker på att ett år går så fort.
För ett år sedan hade jag ingen aning om vad som komma skulle.
Det har jag inte nu heller.


Högt vattenstånd vid sjöbodarna.

Vinden tar tag i oss!

Äntligen är jag här igen!
Det känns som väldigt längre sedan men det är väl bara runt en månad. Förmiddagen städade jag så dammråttorna sprang över trägolven. Nu hänger trasmattorna på tork, pelagonior pryder de fina fönsterkarmarna som snickare Arne Bengtsson gjorde till oss när huset renoverades för sex år sedan. Den sista stora husrenovering som Arne gjorde innan han gick i pension.

Numera bor inte Arne här ute på Stocken. Han sålde föräldrahemmet på Blåsopp 10, hus nr 62, "Lille Gunhilds" kallat. Idag ägs huset av Anders och Jessica Krook.
Uppifrån Blåsopp 10 har man en fantastisk utsikt, nog den bästa på hela Stocken. I söder syns Käringön och i norr Gullholmen, medan Råön ligger rakt fram.

Stocken visar sig från en solig men aningen blåsig sida idag. Styv kuling, 14 m/sek, piskar in från väster. Vi tar vägen ned till Käringösidan, Thelma och jag.
Det har flutit i land en hel del "bråte" och Thelma snokar runt.
En stor stock ligger på stranden. Hade det varit för 100 år sedan så hade stockeborna tagit hem stocken och eldat med. Det finns de som plockar gamla träbitar idag också. Men då är det för att sätta på väggen, hänga något på eller göra konsthantverk och sälja.

Nu samlar jag en dags kraft innan det är dags att ta tag i husdokumenationen med full kraft. Det blir till att knacka dörr också, så jag får in de sista husuppgifterna. Synd att man ska behöva spilla tid på att gå runt i husen. Den tiden kunde jag lagt på att skriva några kapitel till boken, men så är den när alla inte hörsammar min vädjan om värdefull hjälp.

Tack Falkenberg och grattis Lena!

Det här är Lena Strömberg.
Lena är ny nyhetschef på Hallands Nyheters redaktion i Falkenberg.
Jag kom till Falkenberg 13 december för att sköta jobbet som tf nyhetschef under tiden en ny nyhetschef rekryterades. Jag funderade ett tag på att chocka redaktionen och komma som en Lucia första arbetsdagen, men jag fegade ur.
Efter tre och en halv månad var det dags att ta farväl i fredags. Lite sorgligt kändes det. Jag har fäst mig vid medarbetarna på HN, på alla avdelningar. Jag har blivit så väl mottagen och omhändertagen att det kommer att vara fina minnen som värmer hela livet.

Jag blev väldigt överraskad när medarbetarna kom och sjöng Luciasången i fredags. Jag satt där vid desken och plötsligt hörde jag skönsång. Lucia på första april? Ett skämt? Nej, ett initiativ som gladde väldigt mycket.



Foto: Anders Lindström
Lena Strömberg och jag på Hallands Nyheters centralredaktion i Falkenberg.


Foto: Anders Lindström
Här kommer Lucia på första april! Gissa om jag blev överraskad och MYCKET glad!



Foto: Maria Gredeskog
Jag fick en fin keramikskål och en handduk med fisk på. Fisken har en speciell historia men det tar jag och berättar mera om senare.


Foto: Anders Lindström
Det har varit väldigt givande att sitta på centralredaktionen på HN. Nära redigerarna, fotograferna och webben. Här får jag en orkidée av Roland och redigerarna...


... och då ska Roland naturligtvis ha en kram.


Foto: Anita Nyman
Den här gubben kommer jag att minnas. Vilken mustasch! Vilken bra redigerare! Vilken bra arbetskamrat! Tack Roland!