Först tänkte jag rönnbär.
Sedan tänkte jag att det kanske inte är det, trots allt.
Vem vet?
Det jag vet är att jag fotograferade den vackra hösten uppe på Blåsopp på Stocken.
torsdag 21 oktober 2010
Är det rönnbär?
Först tänkte jag rönnbär.
Sedan tänkte jag att det kanske inte är det, trots allt.
Vem vet?
Det jag vet är att jag fotograferade den vackra hösten uppe på Blåsopp på Stocken.
måndag 18 oktober 2010
Undrar hur dyrt det är att trycka boken?
Nu har jag haft första kontakten när det gäller tryckningen av boken om Stocken.
Maken och jag har en gammal arbetskamrat som startade tryckeri.
- Jodå, vi trycker böcker också, svarar han glatt när jag ringer för att kolla.
Nu ska jag försöka uppskatta hur många sidor boken kommer att bli på och därefter ta en ny kontakt. För min del är det inte viktigt att tjäna pengar på boken, utan att det blir + - 0.
Att få tillbaka kostnader som jag lagt ut redan blir svårt, tror jag. Dit räknar jag att jag köpte in en skrivare till datorn som äter färgpatroner, att jag kört ut information och lagt i brevlådorna, skrivit ut mycket för att ha i mina pärmar efter hand som information kommer in, samt kopierat ur böcker osv. Mycket ligger ju på datorn men "mina gubbar"och jag behöver ha husen "i handen" så att säga när vi sitter och resonerar och diskuterar oss framåt.
Det kan nog vara svårt att uppskatta hur många böcker som kommer att säljas. Kanske en upplaga på 400 böcker blir lagom? Köper alla husägare en bok? Köper varje hus mer än en bok?
Häromdagen fick jag följande mail som gladde mig mycket:
"Kan jag förhandsboka boken? Två exemplar, tack."
Att ta betalt innan boken är tryckt genom att låta köpare betala in i förskott tror jag inte på. Det blir nog en för krånglig administration. Bättre då att ha ett förråd med böcker på Stocken där intresserade kan få komma och köpa.
Ambitionen är att boken ska vara klar i maj.
Maken och jag har en gammal arbetskamrat som startade tryckeri.
- Jodå, vi trycker böcker också, svarar han glatt när jag ringer för att kolla.
Nu ska jag försöka uppskatta hur många sidor boken kommer att bli på och därefter ta en ny kontakt. För min del är det inte viktigt att tjäna pengar på boken, utan att det blir + - 0.
Att få tillbaka kostnader som jag lagt ut redan blir svårt, tror jag. Dit räknar jag att jag köpte in en skrivare till datorn som äter färgpatroner, att jag kört ut information och lagt i brevlådorna, skrivit ut mycket för att ha i mina pärmar efter hand som information kommer in, samt kopierat ur böcker osv. Mycket ligger ju på datorn men "mina gubbar"och jag behöver ha husen "i handen" så att säga när vi sitter och resonerar och diskuterar oss framåt.
Det kan nog vara svårt att uppskatta hur många böcker som kommer att säljas. Kanske en upplaga på 400 böcker blir lagom? Köper alla husägare en bok? Köper varje hus mer än en bok?
Häromdagen fick jag följande mail som gladde mig mycket:
"Kan jag förhandsboka boken? Två exemplar, tack."
Att ta betalt innan boken är tryckt genom att låta köpare betala in i förskott tror jag inte på. Det blir nog en för krånglig administration. Bättre då att ha ett förråd med böcker på Stocken där intresserade kan få komma och köpa.
Ambitionen är att boken ska vara klar i maj.
fredag 15 oktober 2010
Vägen till Blåsopp
Det var på sådana här små stigar mellan husen som man la ut alla musselskal. Idag är det asfalt på väg upp till Blåsopp.
Virkade Bohusstjärnor
Min farmor Klara virkade sig igenom hela livet. Även när hon var så gott som blind så satt hon där i sin veranda och virkade. Alltid de så kallade Bohusstjärnorna och alltid i vitt eller benfärgat garn. Hela vårt hus var fullt av farmors virkade dukar.
Min granne här på Stocken har samma typ av virkade Bohusstjärnor i ett fönster. Ni ser det på bilden här nedan.
När jag var hos Ulla Lundström häromdagen fick jag flera dikter med mig hem som funnits i Ullas diktsamlingar. En dikt, Någons sommar, har en rad om virkning.
Ulla diktar fint, det blir en annan dikt med i boken.
Någons sommar
Någon skrattar sig igenom sommaren
någon suckar sig igenom den
någon virkar sig igenom
och fyller fönster med stjärnor
någon gråter tyst
och någon kommer aldrig igenom
Min granne här på Stocken har samma typ av virkade Bohusstjärnor i ett fönster. Ni ser det på bilden här nedan.
När jag var hos Ulla Lundström häromdagen fick jag flera dikter med mig hem som funnits i Ullas diktsamlingar. En dikt, Någons sommar, har en rad om virkning.
Ulla diktar fint, det blir en annan dikt med i boken.
Någons sommar
Någon skrattar sig igenom sommaren
någon suckar sig igenom den
någon virkar sig igenom
och fyller fönster med stjärnor
någon gråter tyst
och någon kommer aldrig igenom
Ulla och spöket Sax
Projektet att dokumentera husen på Stocken och på köpet få med människornas historia har betytt mycket för mig. Det har säkert ni som följer den här bloggen redan förstått, eller hur?
En av de härliga bekantskaper jag gjort är Ulla Lundström, 84 år. Vilken fantastisk kvinna!
Ulla är göteborgska och köpte Hus nr 38½, Blåsopp 3, tillsammans med sin make Göte redan 1965, rätt så tidiga sommargäster på Stocken alltså.
Hus 38½ (ett av de få husen som har halva nummer. Varför?) byggdes 1926 av Karl och Signe Samuelsson. Jag är lite osäker på om Karl var indelt soldat själv, eller om det var en tidigare släkting, men Karl har också knektnamnet Sax och huset går under namnet "Signe Saxs".
Karl hade fraktbåtar och var ägare till "Jason".
I min kommande bok om husen och människorna på Stocken, så kommer ni att få läsa hur Ulla med egna ord berättar hur hon "träffade" Karl Sax på övervåningen en kväll när hon gått och lagt sig. En spökhistoria? Nej, så upplevde inte Ulla det!
Jag har hälsat på Ulla två gånger nu och suttit i hennes hemtrevliga kök på Mors Eklund, där hon bor sedan Göte avlidit 1993 och Ulla sålt huset på Blåsopp. Generöst har Ulla berättat för mig om hur livet var i huset hon älskade så mycket.
I ett kommande inlägg ska ni få ett smakprov på Ullas som lyriker. Vilka dikter om Stocken som Ulla skrivit!
PS.
Sedan 1996 ägs Hus nr 38½ av Ulla Lieden och Åsa Stenberg.
Ulla Lundström, 84 år.
En av de härliga bekantskaper jag gjort är Ulla Lundström, 84 år. Vilken fantastisk kvinna!
Ulla är göteborgska och köpte Hus nr 38½, Blåsopp 3, tillsammans med sin make Göte redan 1965, rätt så tidiga sommargäster på Stocken alltså.
Hus 38½ (ett av de få husen som har halva nummer. Varför?) byggdes 1926 av Karl och Signe Samuelsson. Jag är lite osäker på om Karl var indelt soldat själv, eller om det var en tidigare släkting, men Karl har också knektnamnet Sax och huset går under namnet "Signe Saxs".
Karl hade fraktbåtar och var ägare till "Jason".
I min kommande bok om husen och människorna på Stocken, så kommer ni att få läsa hur Ulla med egna ord berättar hur hon "träffade" Karl Sax på övervåningen en kväll när hon gått och lagt sig. En spökhistoria? Nej, så upplevde inte Ulla det!
Jag har hälsat på Ulla två gånger nu och suttit i hennes hemtrevliga kök på Mors Eklund, där hon bor sedan Göte avlidit 1993 och Ulla sålt huset på Blåsopp. Generöst har Ulla berättat för mig om hur livet var i huset hon älskade så mycket.
I ett kommande inlägg ska ni få ett smakprov på Ullas som lyriker. Vilka dikter om Stocken som Ulla skrivit!
PS.
Sedan 1996 ägs Hus nr 38½ av Ulla Lieden och Åsa Stenberg.
Ulla Lundström, 84 år.
Förr låg skalen på stigarna...
... och nu ligger de vackert i en fin skål.
Häromkvällen träffades vi igen, "mina gubbar" Karl-Hugo, Gösta, Roger, Göran och jag. Denna gång skulle vi bland annat berätta om goda historier från Stocken. Det blev en hel del matnyttigt, bland annat om hur en smed slogs ihjäl här på 1700-talet och hur han spökande på Morlanda kyrkogård. Mer om det i kommande boken!
Vi pratade också om alla musselskal som naturligtvis blev efter att man tagit innehållet att fiska med.
- Skalen slängdes på stigarna på Stocken. Det var lite hårt först, men när man fått trampat sönder dem så blev det riktigt fint att gå på, sa Roger, som inte är så gammal men som kan väldigt mycket om Stocken.
Tur för mig! Hur skulle jag annars få veta något om jag inte haft "mina gubbar"!
Häromkvällen träffades vi igen, "mina gubbar" Karl-Hugo, Gösta, Roger, Göran och jag. Denna gång skulle vi bland annat berätta om goda historier från Stocken. Det blev en hel del matnyttigt, bland annat om hur en smed slogs ihjäl här på 1700-talet och hur han spökande på Morlanda kyrkogård. Mer om det i kommande boken!
Vi pratade också om alla musselskal som naturligtvis blev efter att man tagit innehållet att fiska med.
- Skalen slängdes på stigarna på Stocken. Det var lite hårt först, men när man fått trampat sönder dem så blev det riktigt fint att gå på, sa Roger, som inte är så gammal men som kan väldigt mycket om Stocken.
Tur för mig! Hur skulle jag annars få veta något om jag inte haft "mina gubbar"!
Namnen på gatorna
Tack och lov så fick gatorna på Stocken namn som hade anknytning till samhället när kravet från Orust kommun kom på 1980-talet att fastigheterna skulle få gatuadresser, för att lättare kunna hittas av räddningstjänsten. Det var Stockens vägförening som tog fram namnen, har Jan Tullberg berättat för mig.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
