Dags att vårstäda stugan!

Nu är det snart dags att åka till Stocken och vårstäda fiskarstugan. Ska bara fylla år först och fira den med maken, syster och svåger i underbara Prag. Syster har gått i pension och har semester hela tiden och bara det är ju värt att fira. Dessutom fyller vi dagarna efter varandra (7:e och 8:e maj) och tycker att det ska bli trevligt att få vara i en av Europas vackraste städer när vi gör det.

På promenaden i morse var jag med om två händelser värda att ta ett kort på. Dels sattes den nya gång- och cykelbron vid Mälaren på plats, dels vårstädades Hotell Hackspett i Vasaparken. Det är huset du ser på min bild här ovan.

Hotell Hackspett är en en kul grej i Västerås. Ett litet hotell uppe i ett träd i Vasaparken där man kan hyra in sig för en natt. Många har gjort det, till och med långväga gäster som hört ryktet om trädhuset långt bort till Japan kommer hit.

Konstnären och byggherren Michael Genberg är spännande person och en välkänd profil i staden. Förutom Hotell Hackspett har han också ett undervattenshotell nere i Mälaren som kallas Utter Inn. Jag fick en övernattning där när jag fyllde 50 år som jag ännu inte nyttjat. Hur skulle jag som är rädd för att bli instängd kunna sova tillsammans med gäddorna?

Michael (som äger stugan på bilden) och jag har en "affär" ihop på Valborgsmässoafton. Vi ska hålla vårtalet på Stora torget, hur nu det ska gå. Ingen av oss har förberett sig speciellt väl och tillsammans har vi alls inte gjort det. Modigt av Citysamverkans vd Maria Fors natt anlita oss!

PS.

Nästa projekt som Michael har på gång är ett hus på månen. Säkert, jag lovar! Läs mer om det på http://www.themoonhouse.com/

Den här vill jag inte träffa på i sommar!

Den amerikanska kammaneten har spridit sig väldigt fort i de svenska vattnen, inte minst på västkusten.

Det lär leva en parasit på maneten också. En liten rödaktig historia. Och den är tydligen både bra och mindre bra. Det mindre bra är att den ser till att det svider på våra kroppar i dagar, det som är bättre är att den förhoppningsvis "snyltar" på kammaneten så att den inte förökar sig lika mycket.

Värst är det för maken. Han älskar att bada långt in på hösten och just i september är kammaneten som mest intensiv.

Här vill jag sitta. NU!

Just nu skulle jag vilja sitta här uppe på berget och titta ut över västerhavet och det fina karga landskapet.

Jag skulle fylla lungorna med all den friska och välgörande luft som finns där ute i havsbandet.

Jag skulle behöva det också. För att stilla mig ett ögonblick och inse att en del av det som man går igång på bara är en liten skitgrej som inte ens en gång är värd att mer än gå in i huvudet, ställa till det två sekunder och sedan rusa ut i det icke viktiga igen.

Undrar vad det är som gör att jag tycker så genuint illa om överenskommelser som negligeras och inget betyder. Är man överens om något så håller man det. Eller? Även om det är en liten och till synes mindre viktig grej.

Jag är övertygad om att det lönar sig i längden också. Att vara en människa som man kan lita på.

Min bestämda uppfattning om det här tror jag kommer från mina föräldrar och de förhållanden som de växte upp under. Man måste kunna lita på folk, helt enkelt. Aldrig hörde jag någonsin att pappa bröt ett löfte. När han dog, nyss fyllda 80 år, så hade han levt hela sitt liv efter att om man kommit överens om något så höll man det.

Jag ska hedra hans minne med att fortsätta vara sådan jag också!

Nu tar alla (nästan) en eftermiddagslur

Det är så tyst i familjen Bäcks hem. Alla, i alla fall nästan alla, tar sig en skön eftermiddagslur.

Thelma hund också. Hon har klivit upp i soffan (utan skydd!) och lagt sig tillrätta på en kudde.

Gör alls ingenting! Thelma är världens finaste hund.

Själv sovar jag inte. Blev så intresserad av sonens naturkunskapsbok att jag vill läsa mer.

Om växthuseffekt, nedsurning, övergödning, mangroveskog och jätteräkor. + en del annat nyttigt och viktigt.

Jag vill flyga med fåglarna till dig!

Nu längtar jag till Stocken!

Skulle egentligen flugit till London imorgon, men det går nog inte med tanke på askmolnet.

Oh, vad jag längtar till Stocken nu!

Jag vill dit, känna lukten från havet, få frid i mitt sinne och lycka i hela mig.

Underbara Stocken!

Allting är inte frid och fröjd

Den som tror att allt på Stocken är frid och fröjd tror naturligtvis fel.
I vilka städer, eller samhällen, finns den optimala grannsämjan till exempel?
I dagens lokala TV4 från Västredaktionen är det ett riktigt infekterat inslag. Två grannar på Stocken (såväl vid boningshusen som nere vid sjöbodarna) har varit i luven på varandra under lång tid. Många människor på Stocken har förfasas över nedskräpningen, den saken är helt klar! Nu skärps läget och Orust kommun får ta sitt ansvar.

Kolla nyhetskanalen.se/lokalt/vast
så förstår du vad jag menar.

Väldigt lågt vatten

Hovfotografen, kusin Ulf-Görans, bild idag visar extremt lågt vattenstånd vid sjöbodarna på Stocken, strax nedanför där jag bor.

Fick ni någon fisk?

Martin till höger håller koll på goda
vännen Kalle när han gör iordning fiskredskapen.


Min käre kusin Ulf-Göran fortsätter att skicka bilder till mig. Det gillar jag!
Denna gång är det en bild från häromdagen då några "goa gubbar" prövade ficklyckan ute på Stocken, närmare bestämt de skulle fiska lax.
Nu blev det inte någon fick, men jag är övertygad om att de hade det bra i alla fall. Frisk luft, vacker miljö och glatt sällskap, vad mer kan man begärna?

PS. Har du någon fin bild från Stocken eller omgivningarna däromkring?
Då tycker jag du ska MMS:a den till mig på 0705-59 99 06,
eller e-posten till elisabet.back@hotmail.com

Underbart!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!

Än är det inte säsong för makrillen i västerhavet. Bilden du ser här ovan tog jag sommaren 2009. Det är Emery som rensar makrill vid sin sjöbod medan Veronica tar sig en funderare.

Men det är högsäsong för de grön-svarta fotbollsspelarna.
Seger mot GAIS ikväll mot Örebro gör att vi somnar mycket glada och nöjda.
På Stocken finns det många GAIS:are!
Härligt!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!

Stöveln lever än!

Får precis ett MMS från käre kusin Ulf-Göran (han sitter med i styrelsen för Föreningen Stocken!). Han är ute och promenerar i det vårfagra Bohuslän och är på min älsklingsplats nere vid badplatsen utmot Käringön.

Oh, vad jag blir avundsjuk!

Jag vill också vara där!

- Hej kära kusin. Vill bara tala om att stöveln lever ännu. Jag är där nu, skriver Ulf-Göran till mig.