God Jul önskar Stockentomten!

Julafton på Stocken 2010

Morgonpigga jultomtar på Stocken. Anna-Maria med sönerna Gustaf och Hugo.


Julgranen på Stocken. Om sex månader är det midsommarstången som står där...


Vinterlandskap!


Mycket snö!


Julgranskulor i träd.

Vackert vinterlandskap

Snön lyser vit på taken...
Tomten kommer inte riktigt än.
Hoppas det är lika fint vinterväder när det är jul.
Idag är det -6 och en strålande sol.

Det är vackrast när det skymmer...

Vi myser i skymningen.
Hunden var försvunnen ett tag på jakt efter något vilt men hon kom tillbaka.

Jag laddar mina batterier och njuter av att två spännande arbeten väntar mig.
Först drygt tre månader som nyhetschef på Hallands Nyheter i Falkenberg och från maj chefredaktörsskap på Katrineholms-Kuriren.

Här på Stocken har jag haft fina stunder det senaste året och funderat mycket på hur resten av mitt yrkesverksamma liv ska bli.
Nu känner jag att förutsättningarna för att det kommer att bli riktigt bra är stora! Inspirerande och spännande.



Utsikt från sovrumsfönsret kan man aldrig få nog av. Så vackert!

Dags att kasta loss!

Det börjar dra ihop sig. Till nästa kapitel i min livsbok.
Om en vecka ger jag mig ut i stora världen igen och ska pröva på något nytt.
Vid 55 års ålder!
Jag kastar loss och vet inte alls hur färden kommer att bli. Spännande! Och lite nervöst. Men ändå inte så mycket som man kanske skulle kunna tro. Jag är rätt så trygg i förvissningen att erfarenhet, nyfikenhet och möte med spännande människor kommer att hjälpa mig.

Såg nyss Kristian Luuk på tv. Han sa att det för hans del handlar om att göra det han tycker är roligt nu för tiden, så fritt det kan bli från tvång och press. Så känner jag det också. Nu ska jag ha roligt! Mer om det kommer längre fram.

Går och funderar på det fina som två unga härliga, begåvade och fina personer sa häromkvällen. De är i 25-årsåldern och jag som sagt 55 år.
Vi satt på en krog i Västerås och pratade om val i livet, om möjligheter och om det som är svårt. Efter några timmar kom de två fram till:
- Det är ju du, Elisabet, som är den unga av oss. Som vågar, som gör det oväntade. Oh, det är häftigt!

Det där som sades så varmt och fint kommer jag att ta med mig hela livet!

När jag kommer till Falkenberg om en vecka för inhoppet som nyhetschef på Hallands Nyheter så ska alla mina pärmar, papper, bilder osv. från Stocken vara med. Det är naturligtvis inte så kul att vara borta från familjen men jag kommer att få tid på kvällarna efter jobbet att ta mig an boken om husen och människorna på Stocken igen. Det arbetet har legat nere ett tag, så det är bra att det kommer igång igen.

Så har du ännu inte berättat alla fakta om ditt hus på Stocken för mig, så är det alltså hög tid.
I dagsläget gör jag uppskattningen att jag har bra, eller hyfsad kontroll, på cirka hälften av husen. Så det är alltså en hel del kvar!

Julbord hos Petersons på Käringön

Igår var det traditionellt julbord hos Petersons krog på Käringön. Efter två avhopp i sista stund var vi "bara" 15 personer i år. Vi startade med champange "hemma" hos Inger, Anders, Margaretha och Björn i deras sexbäddsvåning på vandrarhemmet. Liknande mest ett hotellt med fantastiskt utsikt över havet.

Vi andra tog Ellös Buss från Stocken. Att vi inte tagit och hyrt in oss i en buss tidigare? Det ska hädanefter blir våran melodi när vi ska på utflykt runt omkring Stocken. Det finns ju nämligen ingen taxi på Orust längre.

Julbordet var som vanligt helt underbart gott! Startskottet går i och med att musselsoppan hälls upp och sedan är det tre timmars ätande, drickande (hemmagjord mumma är mums!) och mycket trevligt umgänge. Hans och Elisabeth från Västerås var med för första gången, men inte sista.

Väl hemma på Stocken igen så fortsatte umgänget.
Så mysigt och trevligt!

Nu börjar vi ladda för nästa julbord. Första advent 2011, alltså. Bokat är det redan för det måste man göra när man går från bordet. Annars kan man inte var säker på att få plats nästa år. 16 platser är reserverade i Bäcks namn till 27 november.
Vill någon hänga på som inte var med i år, så hör av er snabbt till mig och boka också vandrarhemmet på Käringön för det är lika upptaget och bokat som julbordet.

Ett år går fort!



Elisabet, Lennart och Magnus på väg hem på färjan från Käringön.


Käringön i adventsskrud.


Till vänster: Björn, Anders, Elisabet och Hans.
Till höger: Margaretha, Elisabeth, Lennart och Inger.


Till vänster: Veronica, Premilla och Henrik.
Till höger: Magnus, Felix, Petra och Karin.


Mycket god snaps! Innehåller bland annat johannesört, malört och anis.


Henrik och Lennart.


Veronica och Elisabeth med Petersons krog i bakgrunden.

I väntan på sommaren

Idag är det typ "bara" ett halvår kvar innan det är midsommar.
I väntan på midsommarafton 2011 står stången och väntar utmed en husvägg på Henån.
Jag kollade till den när jag var där och handlade idag.

Så misströsta inte i kyla och snö, kära vänner.
Tiden går fort, det ljusnar snart och blir varmt och skönt.
I väntan på det tycker jag att vi njuter av advent, sänder ljus och brasa och myser tillsammans.

"Förrådet av sommardagar smalnar"

Det är slutet av november och jag är äntligen igång med bokarbetet igen. Det har varit så mycket annat att jag inte hunnit med mitt käraste projekt, den att dokumentera husen på Stocken och människorn som har, och som bor, här.

Ute viner vinden och det varnas för köld. Det ska visst bli runt -10 snart.
Jag renskriver några dikter som jag fått låna av Ulla Lundström, en begåvad, klurig och vacker kvinna som jag lärt känna tack vare projektet. Ulla ägde tillsammans med sin man Hus nr 38½.


Läs en av Ullas fina dikter här:

SENSOMMARTANKAR
Njut bladets undersida
i blåsten
njut regndroppars hårdsmatter
i vinden
och njut din litenhet
i stormen
njut brisens bullerfria tryck
på store och fock
njut björnbärsbuskens kvist
med både blomma och frukt
njut blåmanetsmoln med trådar
av hängande regn
förrådet av sommardagar smalnar

Ulla Lundström
Ur diktsamlingen "Kvinna Cylinda", 1978


Den här bilden tog jag i somras vid Lavens lid utanför det som en gång var Konrads affär, hus nr 69.
I bakgrunden skymtar Hus nr 44.
Längst bak i bild ser ni Hus nr 34, "Leontinas", som tidigt serverade mat till sommargästerna och hit gick man också för begravningskaffe.

Socken i vinterskrud

Jodå, det är kallt och blåsigt idag också.
Jag ringer maken och säger att det är 1,5 meters vågor ute vid Måseksär.
- Det är nog bättre på lördag, säger Lennart.

Ingen fara! Även om vädersajterna säger att det är så höga vågor ute vid fyren är det inte lika mycket inne på färjans väg mellan Hälleviksstrand och Käringön.
Fast nog kan det blåsa där också! För tre-fyra år sedan hade vi ett fasligt väder på vägen över. Det var till och med så kusinen som är riktigt sjövan tyckte det var för trångt i färjan och att det blåste mycket. Och då ska det blåsa för att han ska tycka så!

När jag står nere vid campingens badplats i morse såg jag inga vita gäss ut mot Käringön. Jag tror den nordostliga vinden är bra.


Stocken i vinterskrud, morgon den 24 november 2010.

Skatorna gillar pepparkakor

Det är bara -1 ute, men det känns som -15. Minst.
Förmodligen för att det blåser en nordostlig vind på 13 m/sek.
Nordlig vind är värst. Då är det kallt!

Jag blev så inspirerad av grannarna som hängde upp adventsstjärnor och satte ljusstakar i fönstren igår kväll. Här ute i mörkret på Stocken är behovet stort att få lite ljus och därför bestämmer jag mig för att tjuvstarta första advent med några dagar.
När dottern kommer hem från arbetet i Göteborg ikväll ska huset lysa av ljus och fina julstjärnor pryda fönsterkarmarna.
När Arne Bengtsson renoverade vårt hus för sex år sedan så gjorde han det i gammal fin stil med bland annat breda fönsterkarmar. Det ger god plats både för blommor och några fina adventsprynader som jag ska leta upp.



När jag började städa hittade jag gamla pepparkakor från förra året. Burken är fin, så den vill jag använda i år också men pepparkakorna slänger jag ut på gräsmattan. När jag tittar ut nästa gång ser jag hur grannens katt jagar skatorna som försöker ta sig en pepparkaka.
Jag ber katten vänligt men bestämt att sysselsätta sig någon annanstans.
Några fiskmåsar ser jag inte till. Undrar vad de håller hus?
De hundratals svanarna i viken som var här för några veckor sedan är också borta. Jag saknar dem.

Nu ska jag fortsätta leta reda på adventssakerna men snart ska jag ta mig en kopp kaffe och en god pepparka.