Tillbaka i naturen!

Vi förflyttar oss 40 mil.
Det känns inte som jag vill först. Västerås tar plats och det gillar jag. Sonen finns ju där också. Jag längtar efter honom redan innan vi lämnat Cityringen.

Efter fyra och en halv timma är vi på Stocken igen. Solen skiner varmt.
Jag trampar på en nymålad tröskel hos syster och svåger och blir alldeles vit på fotsulan.
Systersonen målar en vägg. Det skulle bli grått men det är blått. Systersonens sambo berättar en historia ur verkliga livet.
Det börjar bli kallt och vi flyttar inomhus. Lite mörkare denna kväll än när vi var här för en vecka sedan. Augusti nu, ja det är så det är.

- Vart tog juni och juli vägen? Och vackra maj, frågar maken i bilen på väg från Mälardalen till västkusten.

Inte fasen vet jag.
Vet bara att livet, det är det här som finns runt mig.
Nära och kära.




Lennart läser och njuter!

Den finaste kyrkan av alla!

För några veckor sedan lärde jag mig att laga thailändsk mat i församlingshemmet vid Morlanda kyrka.
Jag stod där i köket och tittade ut på kyrkan och begravningsplatsen. Några meter framför mig vilar min älskade farbror Gunnar och faster Ruth. Båda dog 1993, samma år som min pappa John dog och vårt sladdbarn John föddes. Finns det en mening med det mesta?

På kyrkogården vilar många andra av mina släktingar; mormor Maria, moster Gunhild och morbror Wille, farmor Klara och farfar Johan, faster Maria och farbror Fredrik, farbror Karl-Gustaf, Rune gift med min kusin Ingrid och flera andra. Pappa John och mamma Vera ligger inte här, de fördes till sista vilan i Laholm.

Det är verkligen historisk mark det här. Hur gammal Morlandas medeltida kyrka är vet man inte säkert men kyrkan nämns första gången i historien år 1388.



Ovanför altaret finns Karl XII:s namnchiffer.


Kyrkan ger ett enkelt intryck, inte pråligt och "rikt". Mer som den sparsamma miljö den finns i. Ändå är det så vackert! Kyrkorummet är dekorerat med äldre träsniderier. Kyrkan har restaurerats och byggts till vid olika tillfällen; de för medeltiden typiska små fönstren har gjorts större, korpartiet har byggts om, och 1765 byggde man klocktornet.
Orgeln, byggd 1604 i Köpenhamn, är Sveriges äldsta spelbara orgel. I påskas var maken och jag på en fin konsert i kyrkan. Mer sådant!
Ovanför altaret finns Karl XII:s namnchiffer. Predikstolen och dopfunten med tillhörande baldakiner är dekorerade med träsniderier. Avskilda från de övriga gravarna finns ätten Bildts gravvård, och även konstnären Wilhelm von Wright finns begraven här.

Ett citat är på sin plats:
"Emot de hotande tvärbranta bergmassorna, ur hvilkas djupa remnor barrskogar skymta, bildar denna väl uppodlade dalgång, med sina vänliga lundar, sina rika sädesfält, en skön kontrast, och kan med skäl räknas ibland länets vackraste trakter."

- A. E. Holmberg beskriver Morlanda


Predikstolen är dekorerad med träsniderier.

Värdefulla droppar!

Jag känner mig lite trött.
Och jag gillar inte att ta järntabletter eftersom jag mår illa av dem.
Men jag måste.
Blev av med 4,5 dl blod häromdagen som måste fyllas på i kroppen igen.
Du är väl blodgivare? Om inte, bli det! Så gör du nytta!
Jag var blodgivare när jag var yngre men tappade bort det under måmga år. Förra året hade vi en kampanj på VLT där vi uppmanade västeråsarna att bli blodgivare. Vi föregick med gott exempel och blev blodgivare själva, så det blev en nystart för mig.




Blod grupperas oftast i ABO. Det var den österrikiska biologen Karl Landsteiner som i början på 1900-talet jobbade fram systemet. För det fick Nobelpriset i medicin 1930.
Jag har blodgrupp 0 RhD+, ett blod som kan ges till alla människor. Det har 32% av svenskarna som har det.
Vill du läsa mer om blod och hur man lämnar blod, så kolla på
http://www.geblod.nu

Första besöket i Brodalen

Sommar och lediga vänner och släktingar.
Vi tog häromdagen och for till Brodalen för att titta på Anna-Maria och Jonas fina fritidshus. Trevligt!
Brodalen ligger cirka en timmes bilväg från Stocken. Till närmaste stad Lysekil är det två mil.


Två fina tjejer i mitt liv; guddottern Anna-Maria och dottern Karin.


Jonas och äldsta sonen Hugo.

Mama Mia svängde loss

Själv var jag inte på plats när Backman-Eriksson-Sandberg från Mamma Mia gästade Tofta igår kväll. Synd för det svänger så gott om den där musiken.
Kusin Ulf var som vanligt där och tog en bild till mig.

PS.
Nästa, och sista framträdandet på Tofta för i år, blir Lisa Nilsson på torsdag 5 augusti.

Tack för att ni finns!

En dag i sommar stannade vi till i Edshultshall.
Nere vi hamnen hittade vi en påminnelse om Sjöräddningssällskapet och den fina insats de gör i hela vårt land med sjöräddning runt kusterna och på sjöarna.



Sjöräddningssällskapet som egentligen heter Svenska Sällskapet för Räddning af Skeppsbrutne (SSRS) är en svensk frivilligorganisation grundad på Hotell Rydberg i Stockholm 1907.


Här i urnan på Edshultshall kan man stoppa sitt bidrag till ideella Sjöräddningsällskapet.

Sjöräddningssällskapet är ideell och finansieras av gåvor, donationer, medlemsavgifter och ersättning för beställningsuppdrag. Sällskapet driver 65 sjöräddningsstationer och har över 140 fartyg bemannade med 1 500 frivilliga. Av dem har 300 jour och ska kunna rycka ut inom 15 minuter.

Sjöräddningssällskapet ingår genom ett avtal med Sjöfartsverket som en del i den svenska organiserade sjöräddningen.
Sjöräddningssällskapets verksamhet mot allmänheten består främst av livräddning och avvärjande av omedelbar fara. Senast det blev påtagligt vilken roll Sjöräddningssällskapet spelade var när ovädret drog in över västkusten i mitten av juli och ett 30-tal båtar behövde hjälp.
Till medlemmar erbjuder man även assistans vid till exempel tekniska problem som inte innebär omedelbar risk.



Den station som ligger närmast oss på Stocken är den på Käringön, en av de mest anlitade i landet. Stationen firar 90 år i år och har varit ute på flera uppdrag i sommar. Bland annat här på Stocken 23 juli när en kvinnan drabbades av allergichock på Stocken camping. Mer om det kan du läsa på:
http://www.sjoraddning.se/karingon/

Nu kan vi kissa fint!

Efter flera år utan toalett nere vid badet i Hagen, så finns det nu en riktigt fin toalett att använda för alla de som njuter sommaren vid havet.
Härligt att det blev en toa igen. Förmodar att det är Stockenföreningen som varit i farten igen?


Lennart kollar toan vid Hagen.

I naturen finns friden

I skogen trivs träden - men det är inte så lätt att växa vid en stig, nära berget.


Stocken är inte "bara" hav och öar, båtar och bad.
Stocken är också grönska, skog, ängar, berg och fina stigar att vandra på.
Även om det inte är lika framträdande och kanske inte det som människor kommer hit för i första hand.
Själv har jag funnit friden i skogen och uppe på berget under det senaste halvåret. Jag mår bra i skogen och på berget. Hör hur träden susar. Oftast inte en människa att möta eller se.
Att plocka blåbär är en lisa för själen. Det tar den tid det tar liksom och man är helt själv med sin tankar och sin ro i stunden.
Jag gillar det skarpt!


En äng nära havet.

Nu är trappan klar!

Morgonpromenad som vanligt.
Och nu kunde vi gå i trappan för första gången.
Nordängarna är mycket mer tillgänliga nu för alla.
Bra jobbat Stockenföreningen och Orust kommun!


Karin och Thelma inviger trappan på morgonpromenaden.

I fiskaffären köper man böcker...

På det hela taget har det varit fint väder i sommar.
Regnat lagom, känns det som. Det har ju mest varit sol. Om än inte så varmt i skuggan.
I fiskaffären hos Lasse och hans trevliga personal köper vi något gott.
Men vi kan köpa annat också.
Böcker för regniga dagar. Eller lata stunder. Eller bådadaera.



Fin fisk att köpa...


... eller också en god bok.