Nog vet jag att det är rätt många som håller koll på min blogg.
Det tycker jag är väldigt roligt!
Vad jag är lite förvånad över är att det är personer i andra länder som följer en liten blogg, i visserligen ett underbart fiskesamhälle, men ändå.
Så här ser antalet sidvisningar ut sedan jag startade bloggen:
Sverige 25 540
USA 376
Kanada 110
Tyskland 97
Norge 91
Finland 83
Storbritannien 54
Danmark 39
Thailand 30
Schweiz 28
Jag skulle så gärna vilja ha kontakt med er, där ute i världen!
Vilka är ni?
Vilken anknytning har ni till Stocken?
Snälla, hör av er!
fredag 5 augusti 2011
Nötta trappsteg
Under mina fina år på Stocken har jag upptäckt mer och mer av det som man kanske inte först lockas och charmas av.
Som trappan här ovan till exempel.
Det finns något magiskt med den här gamla stentrappan, tycker jag.
I all sin enkelhet är den stilren och vacker.
Det är det ena.
Det andra är att trappan sätter igång mina fantasier.
Hur gammal är trappan? Vem har gått här?
En förälskad ung kvinna på väg till ett kärleksmöte?
En gammal sliten nästan blind fiskare med bara några veckor kvar att leva?
En kvinna som bar "skithinken" på väg till någon skreva att slänga avträdet i?
Eller kanske kvicka små pojkben på jakt efter en kompis som gömt sig?
Vad väcker trappan för tankar hos dig?
Det skulle jag gärna vilja höra!
torsdag 4 augusti 2011
Sortera och lämna tillbaka
Nu när boken är klar har jag börjat sortera i allt material som jag samlat på mig.
En del bilder, handlingar och dokument har redan hittat tillbaka till sina ägare, annat återstår att gå igenom. Ni vet hur det är. Man tror att man har väldigt bra koll på allt som finns i högarna men så är det dessvärre inte. Jag borde varit noggrannare när jag lånade bilder och böcker. På en del kort står prydligt och fint vem jag lånat bilderna av, på andra står ingenting.
Men det ska säkert gå bra att få ordning på allt.
I Stockenboken tror jag mig ha ett 300-tal bilder. Det var rätt mycket att hålla reda på! Det var också det som gjorde att tryckningen boken drog iväg kostnadsmässigt. Många av bilderna är ju också färgbilder.
Ändå är det säkert ett 100-tal bilder till som jag scannat in men inte använt.
Som den här bilden till exempel.
Det föreställer Rune Martinsson och hans barn Benny, Annika och Gun.
Familjen Martinsson bodde i det som fortfarande i folkmun kallas för "Helges café" på Gamla vägen.
Bilden på Rune Martinsson och hans barn Benny, Annika och Gun är tagen cirka 1960, tror jag.
En del bilder, handlingar och dokument har redan hittat tillbaka till sina ägare, annat återstår att gå igenom. Ni vet hur det är. Man tror att man har väldigt bra koll på allt som finns i högarna men så är det dessvärre inte. Jag borde varit noggrannare när jag lånade bilder och böcker. På en del kort står prydligt och fint vem jag lånat bilderna av, på andra står ingenting.
Men det ska säkert gå bra att få ordning på allt.
I Stockenboken tror jag mig ha ett 300-tal bilder. Det var rätt mycket att hålla reda på! Det var också det som gjorde att tryckningen boken drog iväg kostnadsmässigt. Många av bilderna är ju också färgbilder.
Ändå är det säkert ett 100-tal bilder till som jag scannat in men inte använt.
Som den här bilden till exempel.
Det föreställer Rune Martinsson och hans barn Benny, Annika och Gun.
Familjen Martinsson bodde i det som fortfarande i folkmun kallas för "Helges café" på Gamla vägen.
Bilden på Rune Martinsson och hans barn Benny, Annika och Gun är tagen cirka 1960, tror jag.
onsdag 3 augusti 2011
Allt är inte klippor och hav
Det blir lätt så att det nästan enbart blir bilder på hav, klippor, båtar, hus, sjöbodar och människor på min Stockenblogg. Så som det gärna blir när man älskar havet och det som ligger nära havet.
Men Stocken är skog också. Inte så mycket som på inlandet av Orust, men ändå.
Häromdagen tog jag den här bilden när Thelma och jag gick på morgonpromenad.
Det är skönt i skogen. Där får vi vara ifred, i alla fall så gott som. Det är inte många turister som hittar hit och det kan ha sina fördelar under de intensiva och folktäta högsommarveckorna.
Men Stocken är skog också. Inte så mycket som på inlandet av Orust, men ändå.
Häromdagen tog jag den här bilden när Thelma och jag gick på morgonpromenad.
Det är skönt i skogen. Där får vi vara ifred, i alla fall så gott som. Det är inte många turister som hittar hit och det kan ha sina fördelar under de intensiva och folktäta högsommarveckorna.
Snart på stadsbiblioteket!
Jag får nästan nypa mig.
Det ringer en kvinna från Göteborgs stadsbibliotek och säger att de fått förfrågning på min bok om Stocken.
Så nu vill de köpa två exemplar av boken.
Jag är så hedrad!
Det ringer en kvinna från Göteborgs stadsbibliotek och säger att de fått förfrågning på min bok om Stocken.
Så nu vill de köpa två exemplar av boken.
Jag är så hedrad!
måndag 1 augusti 2011
Bajset gör mig så glad
Förmodligen är det kanske lite perverst.
Men jag blev väldigt glad när jag såg bajs idag.
Det är på samma tydliga ställe som tidigare år. På den träspången när vi gick över Nordängarna, eller Aspelunden som jag brukar kalla det.
Bajset tillhör räven som vandrar runt på Stocken.
Det var förra året som jag noterade bajset första gången. Det låg lite här och där; på broar, stenar eller andra tydliga ställen. Via kompisar lärde jag mig att det är så räven gör. Markerar revir tydligt så att man ska se.
I år har jag inte sett så mycket bajs, men det kan också bero på att jag (dessvärre) inte varit så mycket på Stocken som förra året.
Om det är samma räv som förra året det har jag ju ingen aning om.
Men roligt är det i vilket fall som helst.
Rävbajset på tråspången.
Men jag blev väldigt glad när jag såg bajs idag.
Det är på samma tydliga ställe som tidigare år. På den träspången när vi gick över Nordängarna, eller Aspelunden som jag brukar kalla det.
Bajset tillhör räven som vandrar runt på Stocken.
Det var förra året som jag noterade bajset första gången. Det låg lite här och där; på broar, stenar eller andra tydliga ställen. Via kompisar lärde jag mig att det är så räven gör. Markerar revir tydligt så att man ska se.
I år har jag inte sett så mycket bajs, men det kan också bero på att jag (dessvärre) inte varit så mycket på Stocken som förra året.
Om det är samma räv som förra året det har jag ju ingen aning om.
Men roligt är det i vilket fall som helst.
Rävbajset på tråspången.
Vi kollar på stora fiskar
Det står flera människor högst upp på hopptornet.
Alla kikar de ned mot vattnet och de tjockläppade multorna som simmar omkring där nere i vattnet.
Det är ju inte världens bästa bild precis som jag visar er här nedan, men om ni kikar riktigt ordentligt så kan ni se att det simmar några stora fiskar där till vänster i skuggan av oss och hopptornet.
Fiskarna var upptill 70 cm långa och de lär visst vara goda att äta, men svåra att få att nappa på bete.
Kul var det i alla fall att se dem!
Alla kikar de ned mot vattnet och de tjockläppade multorna som simmar omkring där nere i vattnet.
Det är ju inte världens bästa bild precis som jag visar er här nedan, men om ni kikar riktigt ordentligt så kan ni se att det simmar några stora fiskar där till vänster i skuggan av oss och hopptornet.
Fiskarna var upptill 70 cm långa och de lär visst vara goda att äta, men svåra att få att nappa på bete.
Kul var det i alla fall att se dem!
Nu är det augusti!
Nu är det augusti och solen skiner fortsatt över underbara Stocken.
Varje kväll promenerar vi förbi huset där smeden slogs ihjäl och det gamla posthuset.
På den bestämda rutten går vi förbi det som sägs vara Stockens äldsta hus. Det är huset som ligger bakom det större huset på Källevägen 2, Hus nr 17 ,enligt den gamla husordningen.
Huset lär vara från tidigt 1700-tal.
Här bodde en snickare och hans fyra barn.
Huset användes också som Torsten Bernhardssons snickarbod.
Vacker blomma utanför Stockens äldsta hus.
Varje kväll promenerar vi förbi huset där smeden slogs ihjäl och det gamla posthuset.
På den bestämda rutten går vi förbi det som sägs vara Stockens äldsta hus. Det är huset som ligger bakom det större huset på Källevägen 2, Hus nr 17 ,enligt den gamla husordningen.
Huset lär vara från tidigt 1700-tal.
Här bodde en snickare och hans fyra barn.
Huset användes också som Torsten Bernhardssons snickarbod.
Vacker blomma utanför Stockens äldsta hus.
Vackra motiv från Käringön
Häromveckan när jag var på Gullholmen och hälsade på, så tittade jag in på en konstutställning som jag blev väldigt förtjust i.
Det var tavlor som Anni målat.
Vackra motiv från Käringön bland annat.
Hennes motto är ”Måla med hjärtat då blir det bra".
Jag gjorde mitt bästa för att försöka övertala Annie att komma till Stocken och måla också.
Jag tror att det skulle bli väldigt fina tavlor om Anni kom hit, eftersom det finns så fina motiv här.
Vill du läsa mer om Anni och hennes man fotografen Torbjörn så går du in på
http://www.folkton.se
Annie under utställningen på Gullholmen.
Det var tavlor som Anni målat.
Vackra motiv från Käringön bland annat.
Hennes motto är ”Måla med hjärtat då blir det bra".
Jag gjorde mitt bästa för att försöka övertala Annie att komma till Stocken och måla också.
Jag tror att det skulle bli väldigt fina tavlor om Anni kom hit, eftersom det finns så fina motiv här.
Vill du läsa mer om Anni och hennes man fotografen Torbjörn så går du in på
http://www.folkton.se
Annie under utställningen på Gullholmen.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
