I natt snöar det

Det är sällan man går på en väg och det inte finns något framför. Inga spår, inga avtryck.
Vi lämnar våra signaturer. Medelstora tassar och medelstora skor.
Snön yr runt i den nordostliga vinden. Frisk kuling.
Snart kommer inte våra spår att synas längre och imorgon ska det regna.

Det lyser i en del fönster men de luras bara.
Egentligen, på allvar, så finns det inga människor där. Bara lampor som tänds och släcks med hjälp av en tidskontroll.
Som om husen lever mer än de gör.

Jag tror husen längtar efter värme, eld i en vedspis, sju människor tätt tillsammans i enkelhuset, små möss som kilar ut och in.
Kärleksakter som inte behöver vara tysta, eftersom man så van att dela allt.

Det var ett tag sedan jag var här nu. Flera veckor. Och min kropp har längtat. Mina tankar också. I natt kryper jag ihop under täcke och varm filt. Räven, som jag såg i morse i gränslandet mellan öppet fält och skogen vid Tofta gård, ligger säkert och kurar i sin lya och känner sig nöjd över att han lurade en hund i morse.

Vi somnar gott, både människa och djur, i natt på Stocken.

Nu kom det ett hus till! Härligt!

Huset på bilden ovan är Hus nr 67.
Häromdagen fick jag ett mail från nye ägaren Maria Bäckander.
Maria skriver bland annat:

"Läser din blogg om alla förberedelser inför boksläppet om Stocken – jättekul idé tycker vi.
Får dåligt samvete för att vi ännu inte svarat på lappen som du skickade ut i brevlådorna.
Vi, Patrik, Maria, Gustav, William och Elias Bäckander bor from 15/7-2010 i huset på Grindvägen 4. Enligt Stig Andersson heter vägen Grindvägen pga att den förr slutade med en grind innan man kom ut i kohagen (dagens p-platser utanför gamla affären och dagens busshållplats)
Eftersom jag (Maria) är uppväxt i Tönsäng på somrarna sedan jag var 7 år och tillbringat mycket tid på Stocken känns det nu riktigt kul att vi kunnat köpa detta hus.

Vi köpte huset av Eva och Göran Olausson – de såg till att den östra huskroppen byggdes 1989 (är lite osäker på årtalet).

Jag vet att huset i folkmun kallas ”Adels hus” detta på grund av att det var Adolf (kallad Adel) och Hedvig (är dock osäker på deras efternamn."

Helt rätt, det var Adolf och Hedvig Bernhardssson som bodde i huset som lär vara flyttat från längre in på Orust. Hedvig var min mammas moster.
Jag kommer ihåg båda två väl. Hedvig skulle min kusin Ulf-Göran och jag alltid gå in och hälsa på. Motvilligt gjorde vi det, men blev dessto gladare när vi fick en slant att köpa godis för i Hugos affär.

Underbara fina landskap! Men var är räven?

Jag gillar kontraster.
Och det har jag i mitt liv.
Inte minst när det gäller kontraster i miljö och natur.
I Västerås bor vi mitt inne i stan, men ändå nära till Mälaren.
På Stocken bor vi mitt i naturen. Där det går att se stjärnorna nästan som om man var ute i mörka skogen. I staden är det så många andra ljuskällor som stjäl koncentration från den klara himmeln.

Häromdagen gick Thelma och jag som vanligt en promenad "över bergen". Där är vi alltid ensamma. Säkert både rådjur och älg men vi ser dem inte. Inte heller, dessvärre, några spår av räven numera. Har han flyttat? Är han skjuten? Jag skulle gärna vilja veta?



Förr repades det mycket ljung i bergen. Ljungen användes till bränsle, framför allt vid brödbak.

Längtar du också efter att ta ett dopp?

Nej, det är inte läge att bada nu.
Även om det ser inbjudande ut.
Vi får väl vänta så där sex månader innan vi kan ta ett dopp vid Hagen igen.
Fint jobb som ideella Föreningen Stocken gör. Det ska de ha all heder av! Bra jobbat!

Samhället du ser där i bakgrunden på bilden nedan är Råön, en gång i tiden ett större samhälle än Stocken.

Vart är ni på väg?

Morgonen är fin. Lite kallare än igår. Inte ett moln på himlen.
Jag går över Nordängarna idag. På vandrarhemmets parkering är det tomt. Annars var det i somras när det var fullt av bilar och människor som åt frukost, packade eller promenerade. Nu är vi ensamma, Thelma och jag.

Ovanför vår huvuden kommer en fin formation av svanar. Vi tittar upp, både hunden och jag. Det är så vackert!

Vi har många svanar som håller till på Stocken. Hundratals ligger de sida vid sida, ofta med rumporna upp i vädret, på jakt efter föda. Den senaste vintern var det också många svanar här, men innan dess bara några enstaka par.
Någon som vet varför det är så mycket svanar här nu för tiden?

Snart ska vi åka hem till Västerås, maken och jag. En intensiv vecka väntar. Viktiga möten och så moderatorjobb på en IFRA-konferens som äger rum hemma i Västerås. Det handlar om tryckeri, distribution och prenumeration, inte mina områden direkt, men angränsande.
Ska bli trevligt!
Det är en del människor jag känner som ska vara med. Resten är nya bekantskaper och sådant inspirerar.

Tillbaka på Stocken är jag om några veckor. Under tiden tänker jag fortsätta uppdatera Stockenbloggen, så fortsätt "titta till mig" här.


"Mina" vackra svanar!

Idag är det en finfin dag!

Vilken underbar dag det är idag på Stocken!
Kändes nästan som vår när vi gick till campingens badplats och blickade ut mot Käringön.

Från att ha blåst mycket är det nu helt lugnt även om det säkert rullar lite ute vid Måseskär fortfarande. Det tar ju ett tag innan havet lägger sig.

Innan jag klivit upp såg jag två fiskebåtar som gav sig ut. Förmodligen för att kolla mom det krupit in några fina humrar nu när det blåst kraftig västlig vind. Hoppas gubbarna har bra fiskelycka!

Nu har jag lite jobb att göra (efter att ha badat hunden och städat huset) innan jag ska ta eftermiddagspromenaden. Kanske tar jag en sväng ned mellan husen också för att se om det finns något att fota för boken.

Havet stormar - men i skogen är det lugnt

Vill man ha lugn och ro från vinden får man kliva in i den lilla skog som finns. Det är inte mycket skog och nu har nästan alla löven fallit till marken också.

När vi la oss i går vid midnatt var det ordentligt tag i vinden. På himlen strålade tusentals stjärnor. Vi ser ofta en stjärnklar himmel här ute på Stocken men så som det var i natt är det sällan man ser. Fantastiskt vackert!

Roligt är det också att lite fler människor än vanligt är här ute. Förmodligen är det höstlovet som gjort att det lyser lite här och var.


Thelma vandrar i skogen.

Det gäller att ta vara på utrymmen

Idag drar jag mig västerut.
Mot underbara Stocken!

Enligt norska YR, min älsklingssajt när det gäller väder, så ska det bli ett riktigt ruskväder idag. Inget regn (som tur är) men det beräknas västlig vind på 18,1 m/s. Då kan jag ligga i sängen och höra hur det "tar i taket". Mysigt!
Det får nog bli en liten brasa också.

Sitta inne hela tiden går naturligtvis inte. Jag ska ta mig ned till Hagen och drömma mig tillbaka till baden i somras. Kolla bilden nedan så ser ni hur väl man kan ta tillvaka utrymme och skydd utmed bergen.

Sjöbodar - som pärlor vid stranden

Det vilar ett lugnt över hamnen på Stocken.
Bilden nedan är tagen för ett tag sedan, så det är säkert ännu lugnare nu än då. Samhället vilar liksom upp sig inför nästa säsong och turistanhopning.

Jag trivs lika bra på Stocken på vintern som på sommaren. Kanske till och med bättre? Man flyter ihop med samhället och allt känns väldigt nära och innerligt. Att vandra runt mellan de tomma husen känns visserligen lite öde, men det är lika vackert en dag i november som mitt i juli.


Sjöbodarna nere vid bryggan "Paln" ramar fint in Stocken. De är karaktäristiska och omgivningen runt sjöbodarna bör naturligtvis få vara ifred. Den genuina miljön måste bevaras!

Hur kan detta fungera?

Nedanför vårt hus ligger några sjöbodar. Av varierande storlek och utseende.
Den märkligaste sjöboden av alla, i alla fall hur den är konstruerad, är den du ser på bilden här nedan.

Hur kan det fungera?
År efter år, allt sedan början av 1900-talet om jag har rätt för mig, så har den här sjöboden legat här på Stocken. Den har klarat stormar och is. Och den bara "jobbar på".

Självklart ska den här sjöboden vara med i min bok!