Ett bra byte!

Vilket trevligt besök jag får!
Mannen som står vid dörren undrar om jag känner igen honom, även om det var länge sedan vi sågs.
Och visst är det något bekant över honom. Inte minst ögon känner jag igen.
Det är Eric Jacobsson, från Barrevik utanför Edshultshall, som knackar på.
Eric vill göra ett byte.
Klart jag säger ja till det.
Jag får hans fina bok "Fyrhistoria kring Kråksundsgap" och han får min bok om Stocken.

I början av 1970-talet reonoverade Eric min pappas hus på Ellös, så redan då träffade jag honom. När jag frågar honom hur gammal han hunnit bli, så svarar han:
- Jag pratar aldrig om min ålder, men jag är född 1925.

Stockenboken via Bohusläningen

I måndags var det en annons i Bohusläningen om att Stockenboken är med på tidningens läsvärdeskort.
Det innebär att de som är prenumeranter på Bohusläningen får köpa boken lite billigare.

På två dagar har det kommit sju beställningar till mig på det viset och det tycker jag naturligtvis är väldigt roligt.

Willy - barnbarn till Gustava

Det knackar på dörren.
Det är en man som heter Willy Stockeryd som bor i Mölndal, men som är väl bekant med Stocken.
Hans farmor var Gustava Johansson, i Hus nr 46 på nuvarande Anders Johans lid 2.

Willy, som är 66 år, bodde som liten på Stocken.
- Farmor tog hand om mig under cirka sex år, berättar Willy.

I min bok om Stocken står det så här om Gustava:
"Gustava skötte försäkringskassan före den allmänna kassan infördes. Gustava var så fördärvad av reumatism men mådde bättre på kvällar och nätter och då såg man henne ofta sittande och snoppande ärtor för att dryga ut pensionen. Konservfabriken på Bohus Malmön kom och hämtade ärtorna. En verksamhet som bedrevs in på 1950-talet."

- Jag minns väl hur krokiga fingrar farmor hade. Reumatismen har sedan gått i arv på flickornas sida i vår släkt, säger Willy.


Willy Stockeryd bodde på Stocken som barn.

Spöklik natt på Stocken

Magdas pappa en känd präst

Häromdagen fick jag ett fint brev.
Det var skrivet av Magda Olsson på Ellös.
Magda är dotter till prästen John Axel Rehnberg som många på Orust känner till. Rehnberg var präst i Morlanda mellan 1923-1953 och han bodde på Dalö prästgård, där också Magda är född.

Magda ville köpa Stockenboken, så jag for in till Ellös.
Väl där visade bland annat Magda vilket strålande arbete hon gjort med att dokumentera alla hennes pappas konfirmationsgrupper. Där fanns också kort bland annat från mim mamma Veras och pappa Johns konfirmationer.


Magda Olsson hemma i sin lägenhet på Ellös.

Det är vackrast när det skymmer

Lite om innehållet i Stockenboken

Jag har fått några frågor från andra delar av landet om min Stockenbok.
Det är människor som inte bor nära Orust eller Uddevalla och som undrar hur boken ser ut och vad den innehåller. De vill väl inte "köpa grisen i säcken", så att säga.

Så här följer några exempel från de 37 kapitel som boken innehåller, om det är fler som undrar.


Ett kapitel om Anna som bodde på Stocken och Hans hennes son som bor där idag.


Herborg och Olava berättar om sina föräldrar och uppväxt på Stocken.


Handlarna på Stocken genom tiderna har ett eget kapitel.


Skolan på Svanvik har en innehållsrikt kapitel som också beskriver skolans framväxt i Sverige i allmänhet och Morlanda/Stocken i synnerhet.


Den fina båten Meta, som Pippi och Christina, seglade med har ett eget kapitel.


Boken avslutas med ett indix över husen på Stocken.

"Snickerns" - ett fint hus

"Snickerns" - hus Nr 32.

"Snickerns" är huset som bär Nr 32 i den gamla husbeteckningen.
Det ligger på Stockeberget 5, ett litet hus där det fortfarande syns att det är ett så kallat enkelhus, även om det är tillbyggt idag.

Huset är i vissa delar så gammalt som från 1700-talet, det syntes när den lokale snickaren Arne Bengtsson renoverade huset 2003.

I det här huset (plus en extra tillbyggnad som inte finns kvar längre) tvingades i slutet av 1920-talet tre familjer tränga ihop sig. På grund av ekonomiska affärer och borgensåtagande vid köp av fiskebåtar tvingades två familjer ifrån sina egna hem och flyttade in här.
De tre familjersom som flyttade ihop var Oskar "Snickern" och Jenny Martinsson, Karl "Knäcken" och Alida Andersson, samt Martin "Hage-Martin" och Anna Kristina Olausson.

Idag ägs "Snickerns" av Ulf-Göran, vars farmor Alida var född i huset, och Gunnel Karlheden.


Gunnel, Emma och Filip utanför huset på Stockeberget 5. Bilden är tagen försommaren 2011.

"Hage-Martin" och "Snickern"

Jag måste bara fortsätta och dela med mig av fotoskatten som jag fick ta del av under arbetet med Stockenboken.
Många bilder kom ju inte med i boken, tyvärr. Ändå är det över 300 bilder i boken.

Här nedan ser ni ett av de kort som inte kom med, men som är väl värt att visa här på bloggen. Det är ju precis så med bloggen, som det är med boken; jag vill visa både dåtid och nutid från vårt fina lilla fiskesamhälle.

På bilden är det fyra generationer.
Det är de två kända männen Martin "Hage-Martin" Olausson och Oskar "Snickern" Martinsson som arbetade som snickare på Stocken och som byggt många av husen här.

Hage-Martin föddes 1850 i Askum och gifte sig med Anna Kristina, född 1848. De fick sonen Oskar 1883, och han gifte sig med Jenny, född 1889.
Oskar och Jenny fick sex barn, varav Hildur (född 1911) var äldst. Det är hon och hennes son Rune som är med på bilden tillsammans med "Hage-Martin" och "Snickern".

Det finns ett hus som fortfarande går under namnet "Snickerns" här på Stocken. Vilket hus det är skriver jag om i nästa blogginlägg.


Fyra generationer 1935. Snickern och Hage Martin tillsammans med Hildur och Rune(1935-2009). Det ser ut som om bilden är tagen utanför Hus nr 32 på dagens adress Stockeberget 5.

Pippin bor bredvid fina villan

Det här är trevliga grannens fågelholk på Gamla vägen 8 på Stocken.

Jag ser den när jag tittar till Göran där han sitter i hammocken en strålande, men mycket tidig, morgon.
Vi kan väl inte sova någon av oss. Göran jobbar, jag promenerar.

Han förklarar att sonen satt upp fågelholken i förhoppning att lilla fågeln skulle flytta in där och bygga sitt bo.
Så blev det inte.
I stället flyttade fågeln in i den naturliga skrevan i björken.

Lite rart, eller hur?

Jag blir glad av sådana här små historier i vardagen. Berättelser om människor som kännder dels för sina egna hus, dels för Stocken som helhet.
Jag är övertygad om att Georg och Jenny, som byggde huset 1934 , ler i sin himmel när de ser Göran sitta där på morgonkvisten.

Georg var född på Stocken 1902 men sökte lyckan i Amerika 1920, precis som många andra. Där arbetade han som snickare och träffade Jenny från Norge och bestämde sig så småningom för att flytta hem till Sverige och Stocken igen.
Georg startade taxirörelse och det var ett spännande, rent av exotiskt inslag, på Stocken. Bland annat körde han mamma Vera och hennes kamrater till arbetet i konservfabriken på Ellös.



Fågelholken till vänster, det naturliga fågelhuset till höger.