Jag får aldrig nog.
Det är lika vackert varje gång.
Himlen äter upp havet, bergen, husen, sjöbodarna.
Eller är det tvärtom?

Elden äger scenen. Sprakar, tar tag och omsluter.
Jag står där vi havets kant och känner mig som en del av det jag ser.

På vägen hem möter jag en influensasjuk Gösta.
- Jag kan inte se mig mätt på det här, säger jag. Det är så vackert.
- Ja, det är det, säger Gösta.

Och så är det som det är.
Varenda gång.

Ikväll ska vi äta upp dig!

Höst här också

Det är höst på Stocken också.
Visserligen finns det inte så mycket träd här ute i kustbandet men de som finns har vackert färgade höstlöv.
Vi "äger" campingen själva idag, Thelma och jag. Frånsett en bil som står utanför en campingvagn. Kanske är det så att det finns någon här ändå? Tyckte det lyste i något fönster när vi på avstånd gick kvällspromenaden med Thelma sent igår.

Men själva campingen är definitivt stängd för i år. På dörren står att de öppnar 9 april 2011 igen. Undrar hur livet är då?

Två hus till!

Det fortsätter att "ramla in hus" till dokumentationen. Två hus har kommit till, ett igår och ett idag. Ett hus byggt 1973 och ett som byggdes betydligt tidigare, nämligen 1911.

Tänk att man kan bli så glad som jag blir när man öppnar mailen och ser att det står "Stockenhus".

Fortsätt, kära stockebor. Jag vill ha mera!

Det finns så många fina miljöer på Stocken!

Tack för alla fina bilder, Hans!

Vilka fantastiska gamla bilder jag har fått låna av Hans Olofsson på Stockeberget 2! De gamla numret på huset är 32½.
Fortfarande har vi ingen aning om varför några av husen i det gamla Stocken har halva nummer.
Kan det inte finnas någon som vet?

Huset byggdes 1910 av Martin "Hage-Martin" Olausson och hans son Oskar "Snickern" Martinsson. Dessa två som har byggt så många av husen på Stocken.

1916 flyttade Anna och Olof Henriksson in i huset och Hans är född här 1930. Totalt föddes här nio barn mellan 1918 och 1937. Sju av syskonen lever fortfarande.
I ett vackert album hade Hans många fina kort bevarande, mest porträtt av människor som bott på Stocken. Väldigt bra för mig att få till boken!



Hans och hans fru Vivi visade mig många gamla fina bilder ur det vackra albumet. OBS! Titta så fin spiskupa det är bakom Hans och Vivi!

Hejdå, lilla hummerhona!

Hummerfisket pågår ju för fullt och det är fullt av några yrkesfiskare och många fritidsfiskare i våra vatten.

När jag var med Martin och Göran häromdagen fick vi ju hyfsat med hummer (hur många är en hemlighet!). Tre fina humrar fick vi slänga i också. Det var honor som hade rom. De får man INTE ta upp.
Jag frågade Martin om kustbevakningen brukar hålla till i farvattnen kring Måseskär för att hålla koll?

- Nej, inte ofta. De vet var man sköter sig någonstans!


Göran och Martin kollar i hummertinan.


Fin hummerhona med gott om rom. Den kastar vi i igen!

Med ro i sinnet

Nu är jag hemma i Västerås. Behöver fixa och dona med lite grejer här i Mälardalen.
Snart är jag på Stocken igen.
Under tiden minns jag den fina turen med Martin Perssons fiskebåt häromdagen. Båten heter samma namn som jag har, men är inte döpt efter mig naturligtvis.

- Mamma hette Elisabeth och min syster heter det också, säger Martin.

Strax innan jag åkte från Stocken fick jag ett trevligt telefonsamtal. Sonya och Uno hade ett fotoalbum de ville visa mig. Vilka härliga bilder! Det blir fint i boken, det kan jag lova.

Väl hemma i Västerås slår jag på datorn och då dyker ett "nytt" hus upp. Oh, vilka bra människor det finns som hjälper mig med dokumenationen. Tack alla ni som redan hört av er och ni som kommer att göra det.


Foto: Göran Torstensson
Oh, vad jag njuter på underbara Stocken!

En av Stockens fina miljöer!

Räven raskar över grannens tomt!

Det är tidigt morgon den första dagen i oktober. Thelma ligger fortfarande och sover.

När jag kollar ut genom fönstret på övervåningen som vetter mot norr så ser jag en stor, fin, fet och vacker i pälsen-räv som vandrar över grannens gräsmatta, den utanför "moster Gunhilds" (det är inte hon som bor där nu men för mig förblir det alltid "Gunhilds").

Micke Räv måste ha gått bakom huset för efter en stund kommer han fram igen uppe på berget. Sedan försvinner han.

Det är väl den där räven som bajsar överallt för att markera. Nu har jag inte bara sett hans bajs utan också honom själv. Coolt!