Solen skiner från en klarblå himmel och det gör inget alls att vinden är lite kall.
Jag njuter ändå.
Nästan inga människor här och jag tar mig friheten att vandra de små stigarna mellan husen.
På Stocken har det sedan urminnes tider varit fritt att gå över varandras tomter och också över den mark som Falkiska donationen äger.
Annars kan det till och med vara svårt att ta sig fram, om man inte får gå över bergen, mellan husen.
Det är också det som är charmen med Stocken, tycker jag. Att man inte bygger stängsel mellan varandra. Vill man bo enskilt, utan den här gamla rätten, får man bo någon annanstans, helt enkelt.
När jag går runt ikväll på Stocken så slår det mig återigen hur annorlunda samhället ser ut beroende på vilken vinkel u har. Man känner nästan inte igen sig. Utsikten är en annan och det är nästan som ett nytt samhälle.
Så spännande! Jag tröttnar aldrig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar