Hur kan sjöboden stå så här?

Häftigt när sjöbodarna står på stenar på det här viset!
Vilken hantverksskicklighet!
Och förmodligen bästa tänkbara när isen lägger sig.

Två trötta kompisar!

Vad är det för bajs?

Thelma och jag går eftermiddagspromenaden över bergen, förbi dammarna.
Återigen ser vi sådant där bajs.
Någon som vet vem som bajsat?
Jag skulle bra gärna vilja veta vems väg det är som vi korsar!



Det här bajset undrar jag nog mest över. Det ligger ofta på broar eller på stigen. Och det ser ut som det är bär i.


Älgbajs?

Magnus har också filt...

Och så var det en liten fest!

Det går inte att få nog! Jag älskar kalas och trevligt umgänge.
Fisksoppa är ett säkert kort när man är många och det var vi igår.
Stefan och Lotta hade kommit från Laholm och det var så kul att se dem igen.

Bra att ha altanen och fint väder var det också. Vi satt ute till sena natten och avslutade med Sven Ingvars härliga sång om juninatten.
Kan inte bli bättre!



Lennart, Stefan, Lotta, Magnus, Monica, Sven-Åke, Karin, Veronica, Petra, Magnus och Tim har trevligt runt middagsbordet.


Fint att ha en filt att ta på sig framåt natten...

Bara så himla gott!

Lennart steker makrill.
Karin och jag äter och njuter.

Det finns blåbär kvar!

Västeråsgästerna Maria och Stefan ger sig av.
Det är alltid svårt att skiljas när man trivs tillsammans. Men vi ses ju snart hemma i Västerås!

Jag tar en promenad över bergen med Thelma. Det var några dagar sedan nu, så jag känner att det behövs. Promenaderna är så viktiga för mig; både för huvud och kropp.
Det är halt på bergen efter det myckna regnandet. Thelma stannar flera gånger och tittar efter mig. "Varför går du så sakta", ser det ut som hon tänker.

Jag kollar om det finns några blåbär kvar på "mina" ställen. Och ja det finns det allt. Inte så mycket men kanske kan det bli en skål?

Snart kommer det bekanta från Laholm. Min svågers bror Stefan och hans fru Lotta. Vi har känt varandra i många år.
Lotta och jag är lika gamla och våra mödrar var bästa väninnor.
Stefans föräldrar Anna-Britt och Bertil och min mamma Vera och pappa John var också mycket goda vänner, så vi har umgåtts i över 50 år. Det är länge!

Nu står Lennart och steker makrill. Det luktar underbart från köket! Sedan ska jag vila middag så jag fixar att grilla hos Johnson/Folkeson ikväll.
Umgänget på Stocken är intensivt nu. Oh, vad jag gillar det! Sättet vi umgås på här, otvunger, nära och intensivt. Jag skulle inte vilja byta ut det här sättet att vara tillsammans för något annat. Här ska jag sitta och bli gammal, hoppas jag. Samtidigt som jag kollar in vad alla gör.

Streaplers spelar på campingen ikväll. Utsålt sägs det. Kanske lika bra det. Vet inte om jag skulle orkat att dansa en kväll till denna vecka. Det var häftigt senast!
Det klarnar upp från väster, efter intensivt regnande i natt. Hoppas vi kan sitta ute och äta och höra musiken från campingen över vattnet.



Themla hund plockar blåbär själv!

Gullholmen - en riktig pärla!

Gullholmen igen!
Ja, så fick det bli när Maria och Stefan från Västerås hälsade på oss för första gången på Stocken. En alldeles lagom utflykt om man vill visa något tycker speciellt. Då finns det ingenting som Gullholmen, tycker jag.
Jag är stolt över att det finns så fina miljöer så nära och att en del av mina rötter finns här ute på ön. Farmor Klara var ju född på Gullholmen.

Men finast av allt är förstås Stocken! Eller hur?


Maria njuter av solen och Lennart och Stefan kollar sig runt när vi lägger ut med färjan från Gullholmen på väg hem till Stocken igen.


Onödig men lite skojig skylt. Några bilar finns ju inte på Gullholmen.


Fin bild och skylt från svunna tider.

Gösta röjer och gör fint!

Gösta Martinsson är en av de få som bor nere i Stockens samhälle året runt. Vi ser hans och Nancys hus från vårt och det är trevligt när det lyser i fönstren även mörkaste november.
Vi träffar på Gösta när vi är ute på morgonpromenaden. Han gör så fint utanför Svanvik! Det är den gamla skolan på infarten till Stocken och som nu används som samlingslokal. Här firade jag till exempel min 50-årsdag.
Här har röjts och rensats utanför Svanvik så nu ser det riktigt trevligt och öppet ut.
Gösta är ändå inte riktigt nöjd. Han säger att det kommer att bli bra. Vi tycker redan att det mycket bra.




Gösta har varit med om mycket spännande under sin tid på sjön. Det mest dramatiska var nog när han var med ombord när LL 522 Råön sprang läck och förliste den 26 september 1968 i hårt väder på Nordsjön väster om Utsira (en ö med fyr ungefär i höjd med Haugesund norr om Stavanger i Norge).
Besättningen räddades av minsveparen M 51 Hanö, som tjänstgjorde som stödfartyg för de svenska fiskebåtarna i Nordsjön.
Vill du läsa mer om båtarna på Stocken genom tiderna så ska du absolut gå in på Föreningen Stockens hemsida! Där skriver Gösta Martinsson och Jan Tullberg en massa läsvärt om båtarna.
http://www.foreningenstocken.se/

Det här ska jag minnas i november!

Det är många år sedan jag var ute i Lagunen på Hermanö senast. Kan nästan inte minnas när det var.
Men idag fick jag möjligheten att komma dit igen. Tack vare familjen Johnson.
Niclas körde till och med två vändor ut dit med båten, så att vi alla kunde följa med.
Oh, vad här är härligt! När man ligger och njuter så hör man vågorna slå mot klipporna, måsarna gastar och skriker och på ön går också kossor som har bra dagar här ute i västerhavet.

Tack för en finfin dag!



Så här säg det ut när jag tittade upp från min plats! Till vänster där ute ligger Måseskärs fyr.


Foto: Veronica Folkesson
Här har vi slagit läger! Vi njöt i flera timmar.