Och så ska det resas en liten stång också...

Vilka eldsjälar det finns i Stockenföreningen!

Det kan inte bli bättre än vad det var ikväll på lekplatsen på Stocken.
Entusiaster som bär Stockenföreningen framåt och en strålande kvällsol som fick oss att känna oss sommarfräscha.
Var vi fler än på flera år? Ja, några av de trogna sa att det kom mer människor i år för att hjälpa till att resa midsommarstången. Bra i så fall! Jag var så glad att jag såg till att jag plockade blommor och kom för att vara tillsammans med de andra.

Men främst av allt är det naturligtvis eldsjälarna i Stockenföreningen vi alla andra har att tacka för deras engagemang och energi.
Tack ska ni ha för att ni gör det så fint för oss i en god gemenskap! Imorgon ses vi på lekplatsen kl 13.30 för att dansa, ta lotter och umgås!

Systersonsonen Christoffer har mycket att göra på campingen i dessa tider.
Helt fullt kommer det att bli, tror jag när kvällen är slut.
Trevligt också att restaurangen på campingen nu är öppen dagligen från kl 18. Brukar vara bra mat till hyfsade priser.

Två spänner med blommor!

Tog promenaden från ena campingen till den andra, samma väg som jag gick i morse.
Oj, vad många husvagnar och husbilar som kommit nu. På campingens webb står att alla platser med el är bokade, men att det finns platser kvar på ett extra fält. Verkar som det lockar många det också. Väldigt trevligt att se så mycket folk! Det ska jag komma ihåg om ett halvår när jag går på en ödslig camping på julafton 24 december.

Kom hem med två spänner fulla med blommor till midsommarstången. Det är jag nöjd med. Nu ska jag koppla av med en kall öl innan jag går till lekplatsen och ser midsommarstången resas.

Hur många sorter är det?

Ljuvliga sommarblomster! Nu är det sommarens höjdpunkt. Midsommarafton imorgon!
Jag har redan plockat en blombukett, den som är till festbordet på terassen där vi samlas kl 17 för att äta och umgås. Det är tradition att vi är här hos oss, familjen Bäck, på midsommarafton. På påskafton är vi hos syster Monica och svåger Sve-Åke och på annandag jul myser vi hos systersonen Magnus och Veronica.

Nu ger jag mig ut på blomsterjakt igen. Denna gång för att skaffa "rara små blommor" till Stockenföreningens midsommarstång på lekplatsen. Klockan sju ikväll samlas vi för att göra allt klart inför morgondagen.

Oj, oj, oj, vem är det som snokar i Thelmas skål?

Jag fick besök idag. En fin liten katt som snokade runt. Tur att Thelma inte var hemma! Undrar om hon känner lukten när hon kommer hem igen?

Min syster gillar inte katter. Det gjorde inte farmor heller.
Jag gillade inte helelr katter speciellt mycket förrän vi flyttade till gården. Där hade vi flera stycken och när jag blir gammal och om jag då bor här på Stocken så ska jag ha en katt. Fina djur!


Lilla katten på besök snokar i Thelmas matskål! Aj, aj!

Vilken vacker fågel!

När jag var liten (ja, det är ett tag sedan, jag vet!) så gick DDT-larmet. Många av våra kära fågel- och djursorter höll på att förgiftas av bekämpningsmedlet. En av de hotade arterna var fasanen.
Jag minns fortfarande väldigt starkt den debatt som pågick under under 1960-talen om olika miljögifter.

Därför var det med extra glädje som jag såg en härligt fin och färggrann fasan idag på min morgonpromenad. Titta på bilden, så förstår du vad jag menar.
Fasanen låg strax intill landsvägen i gräset och vaknade till liv när jag kom spatserande. Vaknade gjorde också efter ett litet tag hans mindre färgstarka fru fasan.
Fina fåglar!

Finaste toautsikten i Sverige, eller?

Det här är vad jag har på näthinnan när jag åker från Västerås. En makalös utsikt från toaletten! I Domkyrkan, som du ser i bakgrunden, ligger en kung begravd, nämligen Erik XIV. Det var min gamle arbetskamrat Bo som först gjorde mig uppmärksam på det när han hälsade på mig strax efter att jag flyttat till Västerås för åtta år sedan.
- Vet du varför det är en kungakrona på Domkyrkans spira, frågade Bo.
- Nej, svarade jag.
- Det är beviset för att det ligger en kung begravd i kyrkan. Det är bara kyrkor där kungar är begravda som får ha en krona på spiran.

Västerås Domkyrka är en av endast tre kyrkor i Sverige som har maximala *** stjärnor i Guide Michelin läser jag på Västerås stifts hemsida.
Varför har Domkyrkan tre stjärnor??
Jo, och nu citerar jag hemsidan:

• olika byggnadsepoker framträder så tydligt i kyrkan
• sex altarskåp från sent 1400-tal och tidigt 1500-tal, samtliga i ovanligt gott skick
• Erik XIVs grav i marmor tillsammans med regalierna
• Riksdrotsen Magnus Brahes grav i alabaster och marmor
• triumfkrucifixet i trä från 1300-talet

Nu är jag på Stocken och bevarar mitt fina Västerås i minnet tills jag är där igen.
Välkommen alltså, kära läsare, till Stocken i midsommartid!

PS. Det som också syns i mitt toafönster är dels en liten kopia av Mats Åbergs skulptur "Våga" vars orginalskulptur står i Vasaparken, dels gamla VLT-huset till höger i bild.

En avstickare norrut

Nu när syrenerna blommat ut och göken gal alltmer sällan, så är det dags att göra en liten avstickare till hemstaden Västerås. Men bara för några dagar. Till midsommar är vi tillbaka.
Karin kommer också att vara här i lilla fiskestugan, så tomt blir det inte.

Det Stocken vi lämnar nu är i strålande sol och en hyfsat frisk västlig vind. Igår var det "liten kuling" med 12 m/s, men nu är det nog inte mer än 8 m/s.

Senare idag blir det avtackning i Västerås för en medielärare som jag haft mycket att göra med och på måndag är det flera viktiga möten i Stockholm som väntar. Känns nästan lite ovant att kliva ur shortsen och träskorna och ta på kavaj och finare skor.

Jag har nog några små saker som jag kan uppdatera bloggen med här från Stocken också, så sluta in klicka in dig på Stockenbloggen. Och framför allt; Hör av dig om du har något att berätta eller dela med av.

Hela livet framför sig

Jag sitter länge och tittar på den svart-vita bilden i Morlanda hembygdsbok IV i kapitlet som är skrivet av Olof Olsson.
Bilden är tagen 1935 och föreställer unga män och kvinnor på konservfabriken på Ellös. Kvinnorna har klänning med förkläde och huckle på huvudet. En del av männen har keps.

I nedersta raden som flickor nummer sex och sju från vänster sitter moster Gunhild och min mamma Vera (hon hette egentligen Elvira men kallades alltid för Vera) från Stocken.
Närheten de har till varandra ger en trygghet som syns genom kameraögat. Titta så vackra de är! Mamma sitter rak i ryggen, precis så som hon ville att jag skulle sitta och gå.
- Ta en bok på huvudet och gå omkring, så du får bättre hållning, sa mamma till mig när jag var tonåring och kutryggig.

Det skiljde två år på systrarna. Mamma var äldst, 19 år på bilden, moster två år yngre, alltså 17 år. Systrarna hade två bröder också, Helge och Gunnar, men systrarna betydde oerhört mycket för varandra. När mamma dog, blott 55 år gammal, 1971, blev moster Gunhild utom sig av sorg. Den sorgen och längtan efter sin syster satt i ända tills moster dog 90 år gammal för nu ett drygt år sedan.

Min pappa John är också med på bilden. Han är nummer tre från vänster i näst översta raden. Pappa var född 1913, så han är 22 är på bilden. Jag tror inte att mamma och pappa var ett par då, men jag är lite osäker.
I inledningen till kapitlet om konservindustrin på Ellös finns en bild där man kan se fabriken 1924. På bilden syns också min farmor Klaras och farfar Johans hus tydligt. Huset, som låg nära fabriken, måste ha varit relativt nybyggt då och jag vet att pappa hade ett dokument som visade att timret kostade 700 kronor.

I hembygdsboken står om de tuffa förhållanden som rådde i fabriken.
"Dåtidens kärva arbetsförhållanden kan illustreras av att hallen, där kvinnorna satt och skar sill, värmdes upp av endast en kamin. Det har berättats, att på vintern när silltunnorna togs in oh det var frost, även laken hade blivit is och att det därför var svårt att arbeta med den kalla sillen.
Tidigare förekom mycket övertidsarbete särskilt under ärtsäsongen. De anställdas intressen tillvaratogs så småningom genom att en fackförening bildades 1936."

Jag kan inte se min farbror Gunnar på bilden. Han var en parhäst med pappa under alla år och de följdes åt till arbeten i Göteborg (där föddes min syster), Linköping och Laholm (där jag föddes), allt inom konservindustrin. I fabriken på Ellös hade de bland annat lärt sig grönsaksinläggning, inte minst att hantera gröna ärtor. När pappa dör i februari 1993 tar det bara några månader så är också både farbror Gunnar och faster Ruth (hons var född på Edshultshall) döda. Ja, varför skulle de inte följas åt i döden också, när de varit tillsammans hela livet?

Mamma gifte sig med pappa och Gunhild gifte sig med fiskaren Gustaf Willhelm Andersson från Stocken. Båda blev hemmafruar och hade aldrig något förvärvsarbete efter jobbet på konservfabriken på Ellös. Gunhild vårdade länge sin mamma, min mormor Maria, i föräldrahemmet på Stocken (ett hus som jag ser från vårt) och mamma följde med pappa när han flyttade runt i Sverige för olika jobb. Efter att mamma dött alldeles för tidigt 1971 levde pappa i stort sett ensam, i alla fall gifte han aldrig om sig.