Glad Påsk kära vänner!

Vilken strålande långfredagsmorgon

Vinterns sista isfläck!

Jag har hittat den.
Vinterns sista isfläck.
Nu kan det inte bli fler.
Jag lovar.

Snart är det vår - fast det syns inte än

Rekordlågt vatten?

Nej, det är det förmodligen inte.
Men det har varit lågt vattenstånd på Stocken hela vintern verkar det som.
Kul, för då kan man se hur det ser ut vid bryggorna, det som vattnet normalt brukar dölja.

Småprat i vårsolen

Thelma vilar medan Leif och Lennart står och språkas vid.

 Det är en fin vårsol som skiner över Stocken idag.
Lite kyligt i vinden, så det behövs fortfarande mössa och vantar, men vi hyser gott hopp om att det snart blir fin vårvärme.
Det är till och med lite "bråte" uppe på berget. Om tre veckor brinner "påskefyren".
Härligt! Årets bästa högtid, tycke jag.

Vem är det som ligger där?

Ingen snö - men is

Det är ingen snö alls på Stocken. Bara lite is på sina ställen. Lennart och jag går över berget och ställer oss på Ropeberget och tittar ut över Råön och Gullholmen. Ser konturen av Käringön också.
Det här är frid, både till kropp och själ.
Nu kommer snart våren till västerhavet.
Och vet ni vad? Jo, det börjr faktiskt bli lite "bråte", där uppe på berget där snart "påskefyren" ska värma oss.
Underbara våren, nu är du snart här!

Fåglarnas skafferi

Det var -5 grader i natt och vattenpölarna har en isskorpa.
"Mina" pilfinkar säger med hela sitt kroppsspråk att de längtat efter oss.
Jag hittar några gamla talgbollar bland allt annat som ligger i det som borde vara en bastu.
Får se hur länge talgbollarna får vara i fred för de större fåglarna...
Men jag åker ju snart hem och stannar inte här på vakt.

Morgonpromenaden var underbar!
Inte en människa mer än Magnus och Veronica, som gick samma runda med Abbe, som jag med Thelma.

På vägen hem hittade vi ett överfyllt äppelträd, som inte bryr sig om.
Mer än alla fåglar som kommer att kalasa på det i vinter. Bra!

Moster gillade slånbären

Idag åkte jag till Morlanda kyrkogård och la en liten gravbukett på moster Gunhilds grav.
I mars är det tre år sedan hon dog. Tiden går så fort!

Jag stod där en stund vid hennes grav och tänkte på alla år som hon var en så viktig del i mitt liv. Efter att mamma Vera dog och inte minst sedan vi 2004 köpte huset här på Stocken, med moster som granne. Fina tider, när vi gick upp för stentrappan till henne och tog en "brun".

Moster, och pappa John också för den delen, plockade ofta slånbär på hösten och gjorde likör.
En söt och sliskig historia.
Nu för tiden är det ingen som plockar slånbär. I alla fall ingen som jag känner.
Plockar du slånbär?

Oplockade vackra mörkblå slånbär.