Oväntat och trevligt besök!

Under mina år som redaktionell ledare har jag naturligtvis lärt känna många personer. En av de allra trevligaste bekantskaperna har varit Margaretha Engström, senast chefredaktör på Ystads Allehanda/Trelleborgs Allehanda och innan dess bland annat Nerikes Allehanda.
Med Margaretha har jag kunnat pratat om allt, hon har funnits som stöd i vardagen och vi har haft roligt när det varit fest. Det är viktigt att man har sina förtrogna när man har ett utsatt jobb!

Idag kom Margaretha och hennes man Björn Ottersen (känd för många i mediebranschen efter uppskattade studiebesök i USA och andra länder där vi fått chansen att lära nytt och modernt tack vare Björns ypperliga kontakter) och hälsade på Lennart och mig på Stocken. En trevlig överraskning! Bilen de färdades i var naturligtvis charmiga Morgan, vilken annars i dessa sommartider?

Räddaren i nöden!

Dagens stjärna ger vi till grannen Niclas som fixade vår gräsklippare.
Nu är det så fint här på vår lilla gräsmatta.

Berg är vackert!

Visst, kan man undra hur den svarta stenen hamnade där den ligger?
En jätte som steg upp ur havet och hystade iväg den?

Det tycker jag är en tilltalande tanke!

Vad tror du?

Varning för orm!

Nu har jag sett flera stycken, både levande och döda.
Ormen på bilden till vänster är en saftig historia, överkörd utanför kyrkogården(!) på Mollösund. De jag sett har varit mindre, men dessvärre levande. Igår var jag ett fotsteg ifrån att trampa på en "trevlig" liten huggorm på vägen mellan campingarna här på Stocken.
Utmed landsvägen strax efter busshållplatsen i centrala Stocken, en bit in på en liten gräsväg till en glänta där det står en husvagn, har någon satt upp en skylt "Varning för ormar". De som inte vet bättre tror säkert att det bara är någon som vill skrämmas. Men se upp! Precis här utmed berget sa alltid moster Gunhild att det fanns gott om ormar.

När Thelma och jag är ute och går på berget på lunchpromenaden rasslar det mycket i ljungen, i alla fall de dagar när solen skiner. Idag är det en strålande dag här på Stocken, inte ett moln på den klarblåa himmlen, så nu kommer säkert ormarna fram för att sola sig.

Pratade nyss med en före detta chef och god vän, en som bryr sig. Han gör mig så lugn och trygg i förvissningen att det kommer att vänta spännande jobb på mig. Men att jag måste ha lite tålamod (vilket inte alltid är min starka sida!). Att kasta sig ut i det okända som jag gjort var nödvändigt och det är spännande osäkert, men det är oroligt också när man inte vet hur framtiden kommer att bli.
- Jasså, du är på Stocken. Ja, det finns väl knappast något bättre ställe att vara på nu, eller hur?
Helt rätt. För även om jag börjar känna stor jobblust, och också aningen frustration över att ha varit ledig så länge, så är det en fin årstid att vara ledig på. Och det till på köpet på världens mest underbara plats. Saknar sonen bara, som jag inte sett på flera veckor! Men till helgen ses vi igen!

Maken är iväg till Henån för att handla. En lång lista har han med sig. På den står bland annat pilgrimmsmussla, lax och marulk. Ikväll är det jag som ska stå för maten.

Mollösund är ett fint litet samhälle.
Vi åker dit för att äta en glass och kolla in folk.
Vi vandrar runt också i ett av Bohusläns äldsta fiskesamhällen som fanns redan på 1500-talet.
Lite beroende på hur sillfisket gått har samhället antingen blomstrat eller också har fattigdomen haft ett järngrepp över människor, precis som på Stocken och andra samhällen utmed kusten.
I början av 1900-talet bodde här 1000 människor, men så många är det långt ifrån nu även om Mollösund har en del nybyggda hus och åretruntboende.

När jag var tonåring på 1970-talet åkte vi hit på torsdagskvällarna för allsång och dans på bryggan. Ett verkligt måste! Precis som tältbion.

Mer om Mollösund kan du läsa på www.orust.se/genvägar/omorust



Skriften över ingången till kyrkogården är lika tänkvärd nu som då och minner oss om den stränga schartaunismen som grundlades av Henric Schartau (f.27/9 1757) och som spreds via hans lärljungar.




Lennart och Karin vandrar i en gränd från fiskaffären Larssons fisk.


Husen ligger tätt på Mollösund!



Fortfarande hänger långan på tork för att bli till älskad lutfisk i juletid.

Bättre än så här blir det inte!

Underbart!
Solen skiner, värmer och ger ett lyster som får oss att sitta och njuta av stunden och livet. Precis som det är just nu.
- Bättre än så här blir det inte, säger maken och tänker också på "Berättelse om Herr Roos" av Håkan Nesser. Lennarts älsklingsbok.

Jag njuter av att se Lennart sitta där och njuta. Fint!

Nu skiner solen igen!

Äntligen kommer solen fram igen!
Vi går utmed landsvägen och känner värmen börja komma.
Frånsett att en rapphöna med nykläckta ungar halvt skrämmer slag på oss, Karin och mig, är det lugnt. Tur att Thelma var kopplad så hon inte mumsade upp en liten unge.

Lennart ringer.
Han är nere vid Hagen och tar morgondoppet. Naturligtvis inte en människa där nere, heller. Stocken är nog den lugnaste platsen i hela Bohuslän.
- På gott och ont, som kusinen och jag konstaterade igår.

Nu börjar släkten kliva fram!

Jodå, det låter i skorstenen ännu. Men inte alls lika mycket. Nu är det bara 8 m/s och vinden har gått lite mer åt nordlig, fast fortfarande mest västlig.
Kusin Ulf och kusinfru Gunnel tittade in under eftermiddagen. De var vindpinade och såg friska ut efter att ha stått och skött parkeringen vid veteranutställningen. De gör en god insats för Stockenföreningen! Det borde jag också göra!
- Ta chansen senare i sommar när det är konsert. Vi behöver p-vakter, säger Ulf och jag tror att jag ska göra det.

Maken sitter och tittar på vm-fotboll på nya tv:n där spelarna syns (det gjorde de inte på den lilla gamla). Vi har ondgjort oss över den engelske målvaktens tavla. Kom igen England!

Jag hittade en gammal fin inbunden bondekrönika från Orust och Tjörn när jag dammade tv-bänken. En vacker brun bok jag fick av Folke Almegius när jag var var nybliven chefredaktör på Bohusläningen 1997.
- Här hittar du din anfader, sa Folke. Han hette Jöns Gullbrandsson, född omkring 1600, anklagad för att vara häxa. De allra flesta personer som bott på Orust i flera generationer härstammar från Jöns och hans sex döttrar.

Jag har haft den där boken i 13 år men inte mer än strötittat i den. Nu tar jag mig an den med mer känsla. Och vad hittar jag i boken? Jo, några pappersark med en släktforskning som jag stoppat dit som jag fått av min pappas kusin Lennart. Jag kikar ett tag, eller närmaste bestämt någon timma och hittar sedan, tack vare Lennarts anteckningar och tabeller i Folkes släktkrönika relativt snabbt bevis på att jag härstammar från Jöns Gullbrandssons femte dotter, Malin 1642-1724 som var gift med Olof Rasmusson i Hästekälla.

Oh, vad jag känner att det pirrar av spänning i mig! Nu ska jag fortsätta läsa och komma vidare i min längtan att veta mera om min historia.

Nu blåser det kan man säga!

Oj, oj, oj vad det blåser!
17 m/s västlig vind tar tag i taket och gör vita gäss inne i viken. Det hör inte till vanligheterna. Nu gäller det att båtarna vid sjöbodarna ligger rätt och bra, helst med fören mot vinden.
Vi går den vanliga morgonpromenaden och har alltså vinden i ryggen på väg upp till Tofta och sedan skydd av skogen i Aspelunden på vägen hemåt. Idag har jag dottern med som sällskap och det är roligt att ha någon att prata med. Thelma är ett fint sällskap med hon säger inte så mycket...

Nu tar maken och jag och far iväg till Torp. Vi kan inte ha den lilla gamla tv:n längre. VM-spelarna ser ut som små prickar där nere i Sydafrika.

Dyra med goda!

269 kr/kg.
Ja, det är dyrt med färska räkor.
Men det är gott.
Köpte några havskräftor också. De är bättre än insjökräftor, tycker jag. Men det tycker inte vännerna uppe i Västerås.