Utan de här skulle det inte bli något!

Jag älskar att det är liv och rörelse på Stocken på sommaren!
Lika mycket som jag kan uppskatta mörker och stillhet en kväll i november.

Tack vare både kända och okända, professionella och idealister, så går utvecklingen framåt i vår lilla fiskeby när det gäller nöjen och utbud av aktiviteter.



Lennart Mattsson, Draget Nöje, arrangerar konserterna på Tofta. Hoppas han aldrig slutar!


"Rolle" och Camilla Ask ska ha en stor hedersmedalj för sitt ideella arbete. Igår under Nanne Grönvalls konsert skötte de parkeringen och gjorde ordning efteråt, allt i sann anda som Stockenföreningen sprider. Bra jobbat!


Personalen erbjöd bland annat en sagolikt god kokt korv i serveringstältet och buffé på vandrarhemmet.

Undra vad de gamla sagt om det här?

Varje gång jag sitter på konsert på Tofta gård på Stocken så kan jag inte låta bli att tänka på vad de som bodde på Tofta förr i tiden hade sagt om de vaknat upp från de dödas rike och sett oss 2010.
Som igår till exempel när Nanne Grönvall rev loss för fulla muggar under säsongens andra konsert.
För under årens lopp har det hänt mycket på Tofta, bland annat var det ålderdomshem under ett antal år. Här fanns också de som "inte var riktigt rediga" som moster sa. Hon berättade att det var med mycket blandade känslor som hon gick till Tofta för att hämta mjölk.
- Jag var rädd för en del av de som bodde där, sa moster.

Nåja. Igår var det trevligt värre när Nanne underhöll oss under några timmar. Vädret var si och så och det regnade på oss en del också. Men när konserten nästan var slut kom den strålande solen tillbaka och vi njöt högsommarvärmen.

PS. Nästa vecka är det dags för konsert med Kalle Moreus.


Nanne Grönvall pratade flera gånger om sin kärlek till maken Peter och deras många år tillsammans.


Scenen ligger vackert i Toftas trädgård.


Regnställ behövdes men inte hela tiden.


Solen gick ned över viken och i den ljuvliga grönskan.

Gullholmen - en pärla av pärlor

Av alla samhällen som är värda att visas för människor som trängtar och längtar efter Bohusläns historia och själ, så är Gullholmen (åtminstone för mig) den som är mest värd att visas av alla.
Här sommararbetade jag i många år, här är min farmor född och här hade min pappa sin älskade morfar Alfred Nilsson, vars sjömanskista står i min hall på Stocken.

Idag åkte vi hi ut för att visa goda vännerna Lena och Roland från Västerås runt bland husen utmed de smala gränderna.

Blir den här bra till middag?

Foto: Carl Ask

Den här dramatiska bilden i all sin enkelhet har jag fått av Carl, en av de grabbar som var ute på sjön när det kraftiga åskvädret drog in över västkusten i måndags. På en sekund vände vinden 180 grader!
Niclas, min systersons pojk som också var med i båten, berättar att det var fint väder när de 15-åriga pojkarna gick ut för att fiska, men så slog det om och började mörkna väster ifrån.

Kraftig blåst, störtregn och blixtar gav grabbarna en upplevelse de sent ska glömma. Och som de säkert lär sig en del av också.
- När det började dugga vände vi och gick hemåt igen men sedan gick det väldigt fort och ovädret var över oss.

Niclas tror att de var ute på havet i cirka 20 minuter innan de till sist såg en sjöbod på land där de tog skydd och satt till undsättningen kom några timmar sedan. Carls pappa hämtade hem dem.

- Det var konstigt för det var ingen vuxen om hjälpte oss, trots att det var flera båtar ute och trots att vi bad om hjälp.

Mycket märkligt och skrämmande, eller hur?

Någon bild under själva åskovädret blev det inte. Då hade grabbarna annat att tänka på...
Tur att det gick som det gick!

Vilket vackert båtdäck!

Mina kusiner betyder mycket för mig.
Vi har ju liksom funnits tillsammans hela våra liv. Jag är äldst, Ulf-Göran något år yngre och Thomas ytterligare något år yngre.
Sedan våra föräldrar nu alla är döda (moster dog sist, förra året) så är det bara vi kvar och då är det liksom än viktigare att vi finns och håller kontakten. Det är lätt att göra eftersom vi har Stocken som en gemensam nämnare.

Imorse, på väg hem från badet, tittade jag till kusinerna. Thomas är gammal båtinredare och har bland annat arbetat på Hallberg Rassey. Nu importerar han teak och lägger de mest underbart vackra teakdäck. Kolla bara här på bilderna från Ulf-Görans fina båt som precis fått nytt teak.

- Både vackert och bra, eftersom man inte halkar på det, säger Uffe belåtet.


Nya teakdäcket.


Trappan ned i båten.


Thomas och Ulf-Göran.

Jag har en hemlig...

Nej, det är inte en hemlig beundrare.
Det är en hemlig korrekturläsare och faktagranskare här på Stocken.
Han stoppade mig på vägen och sa att jag borde ändra en sak jag skrivit tidigare i bloggen.
- Om han får se vad du skrivit så blir han inte glad.

Vi kom överens om att mannen på vägen skulle bli min hemlige faktagranskare när det gäller bloggen. Bra att ha!

En lugn, om än lite blåsig kväll

Det blev ingen åska ikväll.
Bara lite mer blåst än vanligt.
När det viner i skorstenen är det över 10 m/s och det är också precis vad SMHI säger. "Liten kuling" kallar dem det för och just nu lär det vara 11 m/s.

Jag får en hälsning från en nära vän.
Han skriver:
"Ha det gott, tyck om dig själv och älska de dina."

Fint, tycker jag.

Bengt hör av sig!

Blir glad över ett mail ifrån Bengt Reding, kapellmästare för Stockens Jazzband. Han gillde mitt tidigare inlägg här på bloggen om den trevliga kvällen med jazzband och publik i hans trädgård här på Stocken som var i söndags kväll.
Bengt fick inte någon ordning på bilderna jag lagt ut tidigare och undrade om jag kunde skicka dem i ett annat format. Naturligtvis! Kan man hjälpa till, så gör man det, eller hur?

Bengt vill också att vi ska ha en kontakt inför konserten nästa år, så vi kan hjälpas åt att puffa för evenemanget. Visst, kan vi det. Om vi lever och har hälsan.

Jag är jätteglad att bloggen läses och över alla kontakter den ger.
Hör av dig du också! Men tips, bilder, kommentarer eller synpunkter.

Laholmare på Stockenbesök!

Fint besök kom till syster Monica och svåger Sven-Åke idag!
Det var laholmarna Gunno och Ulla som oväntat dök upp på väg hem från Kungshamn lagom till att vi skulle sätta oss vid kaffebordet på Stockenberget (det är där syster/svåger bor).

Vi hade fina timmar och jag fick en bra uppdatering på personer jag känner i "den lilla staden med de många konstverken". Och så en inbjudan till Ryssgatan när jag äntligen tar mig för att åka till hemstaden i södra Halland.
Trevligt att se er, Gunno och Ulla!