Nu börjar släkten kliva fram!

Jodå, det låter i skorstenen ännu. Men inte alls lika mycket. Nu är det bara 8 m/s och vinden har gått lite mer åt nordlig, fast fortfarande mest västlig.
Kusin Ulf och kusinfru Gunnel tittade in under eftermiddagen. De var vindpinade och såg friska ut efter att ha stått och skött parkeringen vid veteranutställningen. De gör en god insats för Stockenföreningen! Det borde jag också göra!
- Ta chansen senare i sommar när det är konsert. Vi behöver p-vakter, säger Ulf och jag tror att jag ska göra det.

Maken sitter och tittar på vm-fotboll på nya tv:n där spelarna syns (det gjorde de inte på den lilla gamla). Vi har ondgjort oss över den engelske målvaktens tavla. Kom igen England!

Jag hittade en gammal fin inbunden bondekrönika från Orust och Tjörn när jag dammade tv-bänken. En vacker brun bok jag fick av Folke Almegius när jag var var nybliven chefredaktör på Bohusläningen 1997.
- Här hittar du din anfader, sa Folke. Han hette Jöns Gullbrandsson, född omkring 1600, anklagad för att vara häxa. De allra flesta personer som bott på Orust i flera generationer härstammar från Jöns och hans sex döttrar.

Jag har haft den där boken i 13 år men inte mer än strötittat i den. Nu tar jag mig an den med mer känsla. Och vad hittar jag i boken? Jo, några pappersark med en släktforskning som jag stoppat dit som jag fått av min pappas kusin Lennart. Jag kikar ett tag, eller närmaste bestämt någon timma och hittar sedan, tack vare Lennarts anteckningar och tabeller i Folkes släktkrönika relativt snabbt bevis på att jag härstammar från Jöns Gullbrandssons femte dotter, Malin 1642-1724 som var gift med Olof Rasmusson i Hästekälla.

Oh, vad jag känner att det pirrar av spänning i mig! Nu ska jag fortsätta läsa och komma vidare i min längtan att veta mera om min historia.