Det finns inte så många blommor runt husen på Stocken. En del av oss gör så gott vi kan för att plantera och sköta, men det är inte så lätt med tanke på att vind och saltvatten "bekämpar" det vi sätter. En del växter är härdade och tål mycket, men de flesta växter tycker uppenbarligen inte att det karga landskapet vid västerhavet är ett bra ställe att finnas till på.
Utanför vårt hus växer små vita blommor som blommar nu. Jag vet inte vad de heter, men för mig påminner de om min farbror Karl-Gustaf, som kallades för Kalle. Utanför farmors hus på Ellös växte många sådana här vita blommor och farmor sa alltid "Kalles blommor" så det är väl där jag fått det ifrån.
Kalle bodde i ett landshövdingehus på Vegagatan, var kypare och hovmästare och arbetade på krogarna i Göteborg. Han var också med på flera av de resor som Kungsholm och Gripsholm gjorde till Amerika. Kalle dog på 1960-talet, exakt när vet jag inte men det ska jag fråga min kusin Ingrid för hon vet säkert.
Kalle var en stilig man, lång och mörk med fina drag. Han gifte sig aldrig och fick heller inga barn.
Vad ingen talade om då, men som vi ju ändå förstod på något vis var att Kalle var homosexuell. Han hade en god "vän" som var med honom någon enstaka gång när han kom och hälsade på farmor.
Jag tycker det var väldigt synd, och beklämmande, att Kalle aldrig fick leva ut sin sexualitet. Men långt längre än på 1960-talet så skuggade den stränga religionen ned människors liv här i Bohuslän. Det var skam att vara annorlunda och att vara homosexuell var definitivt inte accepterat.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar