Hela livet framför sig

Jag sitter länge och tittar på den svart-vita bilden i Morlanda hembygdsbok IV i kapitlet som är skrivet av Olof Olsson.
Bilden är tagen 1935 och föreställer unga män och kvinnor på konservfabriken på Ellös. Kvinnorna har klänning med förkläde och huckle på huvudet. En del av männen har keps.

I nedersta raden som flickor nummer sex och sju från vänster sitter moster Gunhild och min mamma Vera (hon hette egentligen Elvira men kallades alltid för Vera) från Stocken.
Närheten de har till varandra ger en trygghet som syns genom kameraögat. Titta så vackra de är! Mamma sitter rak i ryggen, precis så som hon ville att jag skulle sitta och gå.
- Ta en bok på huvudet och gå omkring, så du får bättre hållning, sa mamma till mig när jag var tonåring och kutryggig.

Det skiljde två år på systrarna. Mamma var äldst, 19 år på bilden, moster två år yngre, alltså 17 år. Systrarna hade två bröder också, Helge och Gunnar, men systrarna betydde oerhört mycket för varandra. När mamma dog, blott 55 år gammal, 1971, blev moster Gunhild utom sig av sorg. Den sorgen och längtan efter sin syster satt i ända tills moster dog 90 år gammal för nu ett drygt år sedan.

Min pappa John är också med på bilden. Han är nummer tre från vänster i näst översta raden. Pappa var född 1913, så han är 22 är på bilden. Jag tror inte att mamma och pappa var ett par då, men jag är lite osäker.
I inledningen till kapitlet om konservindustrin på Ellös finns en bild där man kan se fabriken 1924. På bilden syns också min farmor Klaras och farfar Johans hus tydligt. Huset, som låg nära fabriken, måste ha varit relativt nybyggt då och jag vet att pappa hade ett dokument som visade att timret kostade 700 kronor.

I hembygdsboken står om de tuffa förhållanden som rådde i fabriken.
"Dåtidens kärva arbetsförhållanden kan illustreras av att hallen, där kvinnorna satt och skar sill, värmdes upp av endast en kamin. Det har berättats, att på vintern när silltunnorna togs in oh det var frost, även laken hade blivit is och att det därför var svårt att arbeta med den kalla sillen.
Tidigare förekom mycket övertidsarbete särskilt under ärtsäsongen. De anställdas intressen tillvaratogs så småningom genom att en fackförening bildades 1936."

Jag kan inte se min farbror Gunnar på bilden. Han var en parhäst med pappa under alla år och de följdes åt till arbeten i Göteborg (där föddes min syster), Linköping och Laholm (där jag föddes), allt inom konservindustrin. I fabriken på Ellös hade de bland annat lärt sig grönsaksinläggning, inte minst att hantera gröna ärtor. När pappa dör i februari 1993 tar det bara några månader så är också både farbror Gunnar och faster Ruth (hons var född på Edshultshall) döda. Ja, varför skulle de inte följas åt i döden också, när de varit tillsammans hela livet?

Mamma gifte sig med pappa och Gunhild gifte sig med fiskaren Gustaf Willhelm Andersson från Stocken. Båda blev hemmafruar och hade aldrig något förvärvsarbete efter jobbet på konservfabriken på Ellös. Gunhild vårdade länge sin mamma, min mormor Maria, i föräldrahemmet på Stocken (ett hus som jag ser från vårt) och mamma följde med pappa när han flyttade runt i Sverige för olika jobb. Efter att mamma dött alldeles för tidigt 1971 levde pappa i stort sett ensam, i alla fall gifte han aldrig om sig.