Jag börjar känna mig som gamla moster.
Och hade någon hört mig, så låter jag nog som henne också. När jag pratar för mig själv.
- Oh, vad roligt det är när det kommer någon i husen!
Tittar ut och ser att en granne kommit. Nu är det ljus i det huset sent ikväll när jag går ut med Thelma.
Än ikväll behövs inte några tända lampor inomhus. Vi går ju mot den allra ljusaste tiden på året. Snart midsommar och juninatten är låååång.
Solen tittar fram ikväll, det är + 17,6 men vinden tilltar. Morgondagen blir så där och jag tror vi får vänta till helgen innan det vänder.
Pratar med maken och känner hur mycket jag längtar efter honom. Några dagar i ensamhet räcker. På fredag kommer en dotter och kanske på lördag maken. Kan man tro att sonen kommer också? Nja, Västerås är bäst för honom.
Tur att jag har Thelma! Det är mitt bästa sällskap när jag testar på att vara själv, fundera över framtiden och se om ett projekt leder någonvart.
onsdag 9 juni 2010
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar