Göken gal länge i år.
Eller också är det bara så att jag råkar höra honom. Varje dag. Så länge det varar. Visst, är det väl så att göken bara gal innan ungarna är kläckta? Sedan tystnar han? För det är väl en han? Eller gal honan också? Jag ska ta reda på det där.
Kanske vet du?
Nu, när jag är här hela tiden, kan jag följa dagarnas variation. Hur det är knopp ena dagen, för att vara utslaget dagen efter.
Snart har syrenerna blommat ut. Men de luktar fortfarande.
I min lilla trädgård blommar sedan idag pionen. En buske som jag satte för två år sedan. Du ser den på bilden ovan. Jag köpte den för att jag mindes farmors pion i "Hagen", den lilla trädgärden nedanför huset där utedasset fanns. Hade jag haft modet hade jag frågat de som köpte pappas föräldrahem om jag fick ta en rot, en jag vågade inte. Kanske var det också rätt att passa ned frågan. Bäst är nog om pionen, som gärna lever över flera generationer, får stå ifred där den en gång planterades?
Min pion är mer rosa än farmors. Hennes var blodröd. Min är också tätare, kanske kan man säga mer modern.
Efter en dag med moln och regn på eftermiddagen klarnar det upp nu ikväll. Solen tittar fram och det luktar ljuvligt. All den längtan jorden och växterna bar inom sig kom fram när regnet smekte livet tillbaka.
Vi ska ta kvällspromenaden nu. Sedan sova.
PS.
Jag läser i en faktatext:
Pionen tillhör ett förhållandevis litet släkte med cirka 30 arter vedartade buskar, halvbuskar och örtartade perenner. Den kom förmodligen till Europa på 1600-talet från Orienten.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar