För några veckor sedan lärde jag mig att laga thailändsk mat i församlingshemmet vid Morlanda kyrka.
Jag stod där i köket och tittade ut på kyrkan och begravningsplatsen. Några meter framför mig vilar min älskade farbror Gunnar och faster Ruth. Båda dog 1993, samma år som min pappa John dog och vårt sladdbarn John föddes. Finns det en mening med det mesta?
På kyrkogården vilar många andra av mina släktingar; mormor Maria, moster Gunhild och morbror Wille, farmor Klara och farfar Johan, faster Maria och farbror Fredrik, farbror Karl-Gustaf, Rune gift med min kusin Ingrid och flera andra. Pappa John och mamma Vera ligger inte här, de fördes till sista vilan i Laholm.
Det är verkligen historisk mark det här. Hur gammal Morlandas medeltida kyrka är vet man inte säkert men kyrkan nämns första gången i historien år 1388.
Ovanför altaret finns Karl XII:s namnchiffer.
Kyrkan ger ett enkelt intryck, inte pråligt och "rikt". Mer som den sparsamma miljö den finns i. Ändå är det så vackert! Kyrkorummet är dekorerat med äldre träsniderier. Kyrkan har restaurerats och byggts till vid olika tillfällen; de för medeltiden typiska små fönstren har gjorts större, korpartiet har byggts om, och 1765 byggde man klocktornet.
Orgeln, byggd 1604 i Köpenhamn, är Sveriges äldsta spelbara orgel. I påskas var maken och jag på en fin konsert i kyrkan. Mer sådant!
Ovanför altaret finns Karl XII:s namnchiffer. Predikstolen och dopfunten med tillhörande baldakiner är dekorerade med träsniderier. Avskilda från de övriga gravarna finns ätten Bildts gravvård, och även konstnären Wilhelm von Wright finns begraven här.
Ett citat är på sin plats:
"Emot de hotande tvärbranta bergmassorna, ur hvilkas djupa remnor barrskogar skymta, bildar denna väl uppodlade dalgång, med sina vänliga lundar, sina rika sädesfält, en skön kontrast, och kan med skäl räknas ibland länets vackraste trakter."
- A. E. Holmberg beskriver Morlanda
Predikstolen är dekorerad med träsniderier.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar