Lars Dimming, maken Lennart och Manne Ekman.
Att träffa gamla jobbarkompisar väcker många minnen och känslor.
Som mötet i söndags med Manne Ekman. Vi började arbeta tillsammans på Mölndags-Posten 1973 och hade mycket trevligt när vi tog våra första journaliststeg. Vi var många på Västkusttidningar då; fotograferna Peter Claesson och Bengt Kjellin, reportrarna Anders Arbman och Örjan (vad hette han i efternamn?), Åse Andersson, Pia Carlson med flera. Alla fick vi fin erfarenhet av lokal journalistik och att arbeta hårt och sökte oss så småningom vidare till andra jobb. De flesta av oss på Göteborgs-Posten.
Där lärde jag också känna Lars Dimming som först var på sporten och som sedan bland annat blev min chef på reportageavdelningen.
Och vad har vi då mer gemensamt? Jo, vi är GAIS-are! Därför sågs vi på Ullevi i söndags. För Manne var det första gången på ett år. Nu är han tillbaka efter sin allvarliga operation när stora kroppspulsådern sprack. Härligt att ha Manne tillbaka!
Dimming lever livets glada dagar som pensionär och verkar verkligen trivas.
Kul att ses!
Hej Elisabet!
SvaraRaderaNu blir jag rörd igen. Tack för matchen - och tack för orden. Varje gång vi träffas dyker minnena upp, och de episoder som vi inte dryftar i stunden får sedan familjen ta del av framåt kvällen.
Tack för ännu ett minne - och hälsa Lennart.
Manne
PS: Örjan heter Jonsson. Minns du att Arbman kallade honom för Grus-Jan. Ör = grus. DS
Tack själv, Manne! Det var fint att träffa dig igen och se att du är tillbaka!
SvaraRaderaKram
E
En annan gammal Mölndalspostare har råkat läsa ovanstående. Vet inte om någon minns mig, men jag minns Manne i alla fall. Jag jobbar nu på Sofielunds Folkets Hus i Malmö där jag gör närradio, layout skriver till hemsidan eller vår egen tidning.
SvaraRaderaMonica G