Brandkåren, och vi alla, vänder hemåt igen.
Sommarkvällens behagliga ljus bryts av ett intensivt blåljus som studsar mellan de välmålade husväggarna. Inget larmande ljud men alla vet ändå vem det är som far vägen ned till Paln, den stora bryggan vid vägens slut.
Brandkåren.
Jag tycker jag är snabbt ute, trots att det är precis när Bolt och Powell bryter startlinjen.
Jag är nästan ändå sist. Många stockebor är snabbt på benen denna ljuva, men kanske farliga, julikväll.
Falskt larm? Ja, i alla fall vänder brandkårens välutrustade soldater hem igen till Ellös utan något annat än ett konstaterande att larmet gått men att de inget funnit. Brand på någon ö? Brand i någon trädgård? Inget allvarligt i alla fall. Tack och lov!
Och vi alla vandrar hemåt igen. Tacksamt konstaterande att allt är lika lugnt som vanligt. Eller?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar