Inte en gnutta snö

Förra året var det mycket snö på Stocken i dessa jul- och nyårstider.
Det kan du kolla om du letar dig ett år tillbaka här på min blogg.

I år är det ingen snö alls och när jag för några dagar sedan letade mig upp till Ropeberget såg jag både blommor och nypon på bar buske.

Gräsmattorna, de få som finns på Stocken, var som en grön matta.

Påminner om sommaren

Vackert som ett vykort

Jodå, den här bilden är tagen under julhelgen, den också. Närmare bestämt på julafton.

Så ser det inte ut nu...

Bilden nedan är tagen på julafton vid 15-tiden.
Så ser det inte ut nu.

För nu tar det tag i taket.
Ute vid Måseksär blåser det 18 m/s, styv kuling. Och värre ska det blir. Runt midnatt spås storm och 25 m/s, allt enligt den förnämliga sajten http://www.sjoraddning.se/

Det händer rätt ofta att jag går in där när jag sitter på jobbet i Katrineholm och drömmer mig till västkusten och Stocken. Sluter ögonlocken och tänker på hur det är här.
Speciellt förtjust är jag nog det vinden gör med havet; ibland spelegblankt och i bland ett stormande hav, fyllt av vita vågor.

Bilden nedan tog jag igår på julafton, uppifrån Ropeberget. Det lilla samhället du ser är Råön, där det inte längre bor några bofasta. Den sista som bodde på Råön hette Kristin.

Uppe på Ropeberget stod man och ropade när man ville bli hämtad.
Det är en fantastiskt utkik här uppifrån.

Det blommar på juldagen!

De här fina vinterblommorna hittade jag utanför "Emilias" på Stockenvägen 5. Detta är ett av Stockens äldsta hus, från 1760-talet.
Den förste ägare jag känner till som bodde här var Sven Klasson (född 1743 i Kärra, Stala och död på Stocken 1791) och hans hustru Börta Engelbrektsdotter ( född i Tönsäng 1745 och död 1783 på Stocken).
Min morfar Stefanus föddes här 1879. Det var hans mamma Emilia (1849-1938) som har gett namn år huset.
Idag ägs huset av Bo Adenmark.

Är detta verkligen julafton?

Vi tar en promenad hela gänget genom samhället, till Paln, vidare genom Ormegilja till Hagen.
Det är julafton 2011 men det känns som en vårvinterdag.

Maken är irriterad över att han är förkyld. Annars skulle han bada, säger han.
Vi är benägna att tro honom.
Varje morgon från tidig försommar till sena hösten tar han sitt heliga morgondopp.

Om ni tittar på mitt bokomslag till Stockenboken, som ligger i spalten till höger, så kan ni se samma vy fast idag på julafton, precis när solen går ned.

Jag står där en stund och njuter.
Här är den totala friden mycket nära.
Min alldeles egna lugna stund på jorden.


Solen går ned på julafton 2011 över Galthamnen.

Vi saknar henne mycket

Vi åker och tänder ett ljus på moster Gunhilds grav.
Till våren är det tre år sedan hon dog.
Tiden går fort och vidare, men hon fattas oss fortfarande.
Jag kommer aldrig att glömma hennes blick när hon tittade länge på mig när jag gick ifrån henne sista gången vi sågs.

I graven på Morlanda kyrkogård ligger Gunhild tillsammans med sin älskade Gustaf Wilhelm och sin mamma Maria.
Morfar Stefanus spolades överbord framför ögonen på sin bror utanför Jyllands kust och hittades aldrig.
Havet blev hans grav.

En strålande julafton!

Det är en strålande julaftonsmorgon när vi tar den vanliga promenaden "till Käringön". Vi kallar det så, den sträcka vi går förbi campingen och ned till badplatsen där vi har utsikt västerut mot Käringön.

Temperaturen ligger på +5,3, solen skiner från en i stort sett klarblå himmel och det blåser 7 m/s.

Överallt ser vi spår på att det blåst ordentligt för några veckor sedan. Då när det var mycket högt vatten och över 30 m/s i byarna.

Hade vi vart i "gamla tider", så där för 100 år sedan, hade vi gått och "vrakat", det vill säga plockat bräder och annat som blåst upp på stränderna för att ha att elda med.

Syskonfrid i juletid

Det är så skönt att fira jul på Stocken.
Konstigt att inte fler tycker det.
För det är väldigt tomt och öde runt omkring oss på Gamla vägen.
Det är tur att det blev åreruntboende i moster Gunhilds hus. Jag står på övervåningen i vårt hus och tittar bort mot mosters och njuter av att det lyser så fint i fönstren.

Det är inte så ofta som syskonen John och Karin är tillsammans här. Men nu är de det. De sitter så fridfullt och spelar "Hänga gubbe".

Jag mår bra av att se dem tillsammans, här med oss.

Vad betyder matje?

Vi tar vägen förbi fiskaffären på Henån på väg till Stocken.
Sill till julbordet!

Vi träffar Peter. En trevlig bekantskap. Vi hinner prata om det mer lättsamma och om mer allvarliga ting. Ibland kan det bli så med även de som man inte mött tidigare.

Peter hävdar bland annat att Matjesill kommer från det holländska ordet matje som betyder jungfru.

- Och sillen fiskas ju innan den lek, därav namnet, säger Peter.

Och jag vet faktiskt inte vad jag ska tro. Vad tror du?

Vad jag däremot med säkerhet vet är att det snart är jul.
Och att vi ska fira den på Stocken.

Nu stiger vattnet

SMHI varnar för högt vattenstånd och det syns när vi tar morgonpromenaden på campingen, Thelma och jag.
Vattenståndet lär vara 90 cm högre än vanligt.
Annars är det ett beskedligare väder idag, än igår.
Det blåser "bara" styv kuling och det regnar inte.

Nu ger jag mig av upp till Julmarknaden på Tofta.
Ska bli spännande att se om jag träffar lika många trevliga och inspirerande människor idag. Igår fick jag höra flera berättelser om gamla Stocken och någon erbjöd en film som jag ska få se.

Roligt också att så många läser den här bloggen!
Skriv gärna en kommentar, eller tyck till.

Julmarknad för alla smaker...

I dag inleddes helgens julmarknad på Tofta.
Mycket folk som trotsade det blåsiga och regniga vädret och kom för att köpa varor av allehanda slag, som ni förstår när ni kollar bilderna.

Och jodå, tomten kom. Tyckte jag kände igen hans röst...

I morgon har du chans att hälsa på under julmarknadens andra dag. Öppet 11-15!
(Är du spekulant på min bok om Stocken, så kom innan kl 13. Jag ska vara på barnkalas kl 14!)


På julmarknaden finns något för alla...


På midsommarfirandet säljer han lotter till hummertinan. På julmarknaden är han en riktig tomte.


Mollösundsljus är världens finaste ljus! Ägare är Nisse Simonsson och Helena Wallenius.