Oh, vad jag har längtat hit! Till mitt underbara Stocken.
Igår kväll när jag kom rev nordanvinden tag i mig. Regnet piskade mot rutan och Thelma och jag kröp ihop i soffan och myste. Träffade en gammal bekant i affären på Ellös. Hon sa:
- Trist väder, väldigt tråkigt att det ska vara så här.
- Så farligt är det väl inte, svarade jag.
Nej, för det finns ingen bättre plats på jorden än den här lilla fiskebyn längst ut på västra sidan av Orust. Väder och vind spelar ingen roll! Jag är lyckligt lottad som har ett eget ställe att åka hit till. Den goaste känslan i världen!
I morse vaknade vi och det var alldeles stilla och tyst. Inte ens en gång fiskmåsarna ropade på oss. Vi tog en fin promenad, Thelma och jag. Förbi vandrarhemmet på Tofta och in i Asplunden. Det finns ingen plats där jag känner mig så nära min mamma Vera och moster Gunhild som här. Ofta hörde jag systrarna berätta om hur de uppskattade "majnycklarna" i Asplunden. De kallade gullvivorna så. Majnycklar det låter vackert, tycker jag. Som fina nycklar som man öppnar våren med. När jag går den lilla stigen fram kan jag för mitt inre se Vera och Gunhild gå här hand i hand och plocka hem vackra blommor till sin mamma "Mari", änkan efter fiskaren Stefanus som förliste en kall februaridag utanför Jyllands kust inför ögonen på sin bror. Mamma var bara tonåring då. Livet blev tufft för änkan och hennes fyra barn, förutom mamma och Gunhild också Helge och Gunnar. Egentligen födde hon fem barn, men Magnus var död när han föddes. Doktorn som kom med båt från Lysekil hann inte fram för att rädda livet på honom.
De här berättelserna har satt outplånliga spår i mig, de tar tag i mitt inre och rister om mig varenda gång jag tänker på det. Det blev så tydligt igår när jag var på jobbintervju och skulle berätta om vad jag själv tyckte hade format mig och mitt liv. Då kom de där berättelserna fram igen. Om att kämpa, inte ge sig, göra rätt för sig och tro på att allt är möjligt.
Jag hörde göken också på morgonpromenaden. Han gol från norr. Kanske sommaren blir torr då?
Fint att få ta del av dina tankar, Elisabet! Det känns trösterikt att läsa att du har hört göken (även om din inte kom från öster utan från norr). Här nere i norra Halland har den visst hörts enligt makens utsago, men inte ännu idag fast det är gökottedag:-) Kram!
SvaraRaderaHej AnnKi!
SvaraRaderaTur i alla fall att det inte var en södergök!
Kram tillbaka!
Elisabet