Dags att skörda

Det blev rätt sent i natt efter Anders 40-årsfest på Hälleviksstrand.
Verkligen trevligt!

Därför blev det lite senare morgonpromenad idag.
Vi, Karin, Thelma och jag, gick som vanligt förbi Tofta och genom Nordängarna och Aspelunden.

Nu är det fina äpplen på träden.
Undrar om och hur folk i äldre tider tog hand om äpplena? Det fanns ju inte så mycket att äta här ute i det fattiga fiskesamhället, så det måste ha smakat gott med lite äpple.

Kusin vitamin!

Idag har vi haft kusinträff på Stocken.
Vi var sju av åtta kusiner på pappas sida som träffades; Margaretha, Jan, Ingrid, Reine, Bo, Monica och jag. Det var bara kusin Carina som saknades.

Flera av kusinerna hade tagit med sina barn och barnbarn så vi var en massa folk. Tur att vädret var så fint, annars hade dte blivit svårt om vi skulle varit inne i vår lilla stuga.

Senaste gången vi sågs var hemma på vår gård Kockhed på Hisingen för cirka 15 år sedan, så det var ett tag sedan.
När några av oss sågs för två år sedan var det på begravningen till Rune. Då väcktes tanken att vi kusiner borde ses lite oftare.


Reine och Bosse i bakersta raden. Jag, Ingrid, Margaretha, Jan och Monica längst fram.


Och här är vi alla som var med på kalaset, utom Lennart som tog bilden.

Idag kändes det

Idag, fredag 19 augusti, var dagen det kändes.
Nu kröp hösten in under huden på oss och där tänker den stanna tills 4 november.
För då är det vinter.
Och då sitter vi där och tittar på hur de stora snöflingorna dansar runt i gatlyktan utanför Egons hus på Stockenvägen.

Det knäpper till i fläkten och då vet vi att det blåser minst 10 sekundmeter.

Ett bra byte!

Vilket trevligt besök jag får!
Mannen som står vid dörren undrar om jag känner igen honom, även om det var länge sedan vi sågs.
Och visst är det något bekant över honom. Inte minst ögon känner jag igen.
Det är Eric Jacobsson, från Barrevik utanför Edshultshall, som knackar på.
Eric vill göra ett byte.
Klart jag säger ja till det.
Jag får hans fina bok "Fyrhistoria kring Kråksundsgap" och han får min bok om Stocken.

I början av 1970-talet reonoverade Eric min pappas hus på Ellös, så redan då träffade jag honom. När jag frågar honom hur gammal han hunnit bli, så svarar han:
- Jag pratar aldrig om min ålder, men jag är född 1925.

Stockenboken via Bohusläningen

I måndags var det en annons i Bohusläningen om att Stockenboken är med på tidningens läsvärdeskort.
Det innebär att de som är prenumeranter på Bohusläningen får köpa boken lite billigare.

På två dagar har det kommit sju beställningar till mig på det viset och det tycker jag naturligtvis är väldigt roligt.

Willy - barnbarn till Gustava

Det knackar på dörren.
Det är en man som heter Willy Stockeryd som bor i Mölndal, men som är väl bekant med Stocken.
Hans farmor var Gustava Johansson, i Hus nr 46 på nuvarande Anders Johans lid 2.

Willy, som är 66 år, bodde som liten på Stocken.
- Farmor tog hand om mig under cirka sex år, berättar Willy.

I min bok om Stocken står det så här om Gustava:
"Gustava skötte försäkringskassan före den allmänna kassan infördes. Gustava var så fördärvad av reumatism men mådde bättre på kvällar och nätter och då såg man henne ofta sittande och snoppande ärtor för att dryga ut pensionen. Konservfabriken på Bohus Malmön kom och hämtade ärtorna. En verksamhet som bedrevs in på 1950-talet."

- Jag minns väl hur krokiga fingrar farmor hade. Reumatismen har sedan gått i arv på flickornas sida i vår släkt, säger Willy.


Willy Stockeryd bodde på Stocken som barn.

Spöklik natt på Stocken

Magdas pappa en känd präst

Häromdagen fick jag ett fint brev.
Det var skrivet av Magda Olsson på Ellös.
Magda är dotter till prästen John Axel Rehnberg som många på Orust känner till. Rehnberg var präst i Morlanda mellan 1923-1953 och han bodde på Dalö prästgård, där också Magda är född.

Magda ville köpa Stockenboken, så jag for in till Ellös.
Väl där visade bland annat Magda vilket strålande arbete hon gjort med att dokumentera alla hennes pappas konfirmationsgrupper. Där fanns också kort bland annat från mim mamma Veras och pappa Johns konfirmationer.


Magda Olsson hemma i sin lägenhet på Ellös.

Det är vackrast när det skymmer

Lite om innehållet i Stockenboken

Jag har fått några frågor från andra delar av landet om min Stockenbok.
Det är människor som inte bor nära Orust eller Uddevalla och som undrar hur boken ser ut och vad den innehåller. De vill väl inte "köpa grisen i säcken", så att säga.

Så här följer några exempel från de 37 kapitel som boken innehåller, om det är fler som undrar.


Ett kapitel om Anna som bodde på Stocken och Hans hennes son som bor där idag.


Herborg och Olava berättar om sina föräldrar och uppväxt på Stocken.


Handlarna på Stocken genom tiderna har ett eget kapitel.


Skolan på Svanvik har en innehållsrikt kapitel som också beskriver skolans framväxt i Sverige i allmänhet och Morlanda/Stocken i synnerhet.


Den fina båten Meta, som Pippi och Christina, seglade med har ett eget kapitel.


Boken avslutas med ett indix över husen på Stocken.

"Snickerns" - ett fint hus

"Snickerns" - hus Nr 32.

"Snickerns" är huset som bär Nr 32 i den gamla husbeteckningen.
Det ligger på Stockeberget 5, ett litet hus där det fortfarande syns att det är ett så kallat enkelhus, även om det är tillbyggt idag.

Huset är i vissa delar så gammalt som från 1700-talet, det syntes när den lokale snickaren Arne Bengtsson renoverade huset 2003.

I det här huset (plus en extra tillbyggnad som inte finns kvar längre) tvingades i slutet av 1920-talet tre familjer tränga ihop sig. På grund av ekonomiska affärer och borgensåtagande vid köp av fiskebåtar tvingades två familjer ifrån sina egna hem och flyttade in här.
De tre familjersom som flyttade ihop var Oskar "Snickern" och Jenny Martinsson, Karl "Knäcken" och Alida Andersson, samt Martin "Hage-Martin" och Anna Kristina Olausson.

Idag ägs "Snickerns" av Ulf-Göran, vars farmor Alida var född i huset, och Gunnel Karlheden.


Gunnel, Emma och Filip utanför huset på Stockeberget 5. Bilden är tagen försommaren 2011.

"Hage-Martin" och "Snickern"

Jag måste bara fortsätta och dela med mig av fotoskatten som jag fick ta del av under arbetet med Stockenboken.
Många bilder kom ju inte med i boken, tyvärr. Ändå är det över 300 bilder i boken.

Här nedan ser ni ett av de kort som inte kom med, men som är väl värt att visa här på bloggen. Det är ju precis så med bloggen, som det är med boken; jag vill visa både dåtid och nutid från vårt fina lilla fiskesamhälle.

På bilden är det fyra generationer.
Det är de två kända männen Martin "Hage-Martin" Olausson och Oskar "Snickern" Martinsson som arbetade som snickare på Stocken och som byggt många av husen här.

Hage-Martin föddes 1850 i Askum och gifte sig med Anna Kristina, född 1848. De fick sonen Oskar 1883, och han gifte sig med Jenny, född 1889.
Oskar och Jenny fick sex barn, varav Hildur (född 1911) var äldst. Det är hon och hennes son Rune som är med på bilden tillsammans med "Hage-Martin" och "Snickern".

Det finns ett hus som fortfarande går under namnet "Snickerns" här på Stocken. Vilket hus det är skriver jag om i nästa blogginlägg.


Fyra generationer 1935. Snickern och Hage Martin tillsammans med Hildur och Rune(1935-2009). Det ser ut som om bilden är tagen utanför Hus nr 32 på dagens adress Stockeberget 5.

Pippin bor bredvid fina villan

Det här är trevliga grannens fågelholk på Gamla vägen 8 på Stocken.

Jag ser den när jag tittar till Göran där han sitter i hammocken en strålande, men mycket tidig, morgon.
Vi kan väl inte sova någon av oss. Göran jobbar, jag promenerar.

Han förklarar att sonen satt upp fågelholken i förhoppning att lilla fågeln skulle flytta in där och bygga sitt bo.
Så blev det inte.
I stället flyttade fågeln in i den naturliga skrevan i björken.

Lite rart, eller hur?

Jag blir glad av sådana här små historier i vardagen. Berättelser om människor som kännder dels för sina egna hus, dels för Stocken som helhet.
Jag är övertygad om att Georg och Jenny, som byggde huset 1934 , ler i sin himmel när de ser Göran sitta där på morgonkvisten.

Georg var född på Stocken 1902 men sökte lyckan i Amerika 1920, precis som många andra. Där arbetade han som snickare och träffade Jenny från Norge och bestämde sig så småningom för att flytta hem till Sverige och Stocken igen.
Georg startade taxirörelse och det var ett spännande, rent av exotiskt inslag, på Stocken. Bland annat körde han mamma Vera och hennes kamrater till arbetet i konservfabriken på Ellös.



Fågelholken till vänster, det naturliga fågelhuset till höger.

Många gillar Stocken i världen!

Nog vet jag att det är rätt många som håller koll på min blogg.
Det tycker jag är väldigt roligt!

Vad jag är lite förvånad över är att det är personer i andra länder som följer en liten blogg, i visserligen ett underbart fiskesamhälle, men ändå.

Så här ser antalet sidvisningar ut sedan jag startade bloggen:

Sverige 25 540
USA 376
Kanada 110
Tyskland 97
Norge 91
Finland 83
Storbritannien 54
Danmark 39
Thailand 30
Schweiz 28

Jag skulle så gärna vilja ha kontakt med er, där ute i världen!
Vilka är ni?
Vilken anknytning har ni till Stocken?
Snälla, hör av er!

Vackraste blommor långa

Nötta trappsteg

Under mina fina år på Stocken har jag upptäckt mer och mer av det som man kanske inte först lockas och charmas av.
Som trappan här ovan till exempel.
Det finns något magiskt med den här gamla stentrappan, tycker jag.
I all sin enkelhet är den stilren och vacker.
Det är det ena.
Det andra är att trappan sätter igång mina fantasier.
Hur gammal är trappan? Vem har gått här?
En förälskad ung kvinna på väg till ett kärleksmöte?
En gammal sliten nästan blind fiskare med bara några veckor kvar att leva?
En kvinna som bar "skithinken" på väg till någon skreva att slänga avträdet i?
Eller kanske kvicka små pojkben på jakt efter en kompis som gömt sig?

Vad väcker trappan för tankar hos dig?
Det skulle jag gärna vilja höra!

Sortera och lämna tillbaka

Nu när boken är klar har jag börjat sortera i allt material som jag samlat på mig.
En del bilder, handlingar och dokument har redan hittat tillbaka till sina ägare, annat återstår att gå igenom. Ni vet hur det är. Man tror att man har väldigt bra koll på allt som finns i högarna men så är det dessvärre inte. Jag borde varit noggrannare när jag lånade bilder och böcker. På en del kort står prydligt och fint vem jag lånat bilderna av, på andra står ingenting.

Men det ska säkert gå bra att få ordning på allt.
I Stockenboken tror jag mig ha ett 300-tal bilder. Det var rätt mycket att hålla reda på! Det var också det som gjorde att tryckningen boken drog iväg kostnadsmässigt. Många av bilderna är ju också färgbilder.

Ändå är det säkert ett 100-tal bilder till som jag scannat in men inte använt.
Som den här bilden till exempel.
Det föreställer Rune Martinsson och hans barn Benny, Annika och Gun.
Familjen Martinsson bodde i det som fortfarande i folkmun kallas för "Helges café" på Gamla vägen.


Bilden på Rune Martinsson och hans barn Benny, Annika och Gun är tagen cirka 1960, tror jag.

Allt är inte klippor och hav

Det blir lätt så att det nästan enbart blir bilder på hav, klippor, båtar, hus, sjöbodar och människor på min Stockenblogg. Så som det gärna blir när man älskar havet och det som ligger nära havet.

Men Stocken är skog också. Inte så mycket som på inlandet av Orust, men ändå.

Häromdagen tog jag den här bilden när Thelma och jag gick på morgonpromenad.
Det är skönt i skogen. Där får vi vara ifred, i alla fall så gott som. Det är inte många turister som hittar hit och det kan ha sina fördelar under de intensiva och folktäta högsommarveckorna.

Snart på stadsbiblioteket!

Jag får nästan nypa mig.
Det ringer en kvinna från Göteborgs stadsbibliotek och säger att de fått förfrågning på min bok om Stocken.
Så nu vill de köpa två exemplar av boken.

Jag är så hedrad!

Bajset gör mig så glad

Förmodligen är det kanske lite perverst.
Men jag blev väldigt glad när jag såg bajs idag.
Det är på samma tydliga ställe som tidigare år. På den träspången när vi gick över Nordängarna, eller Aspelunden som jag brukar kalla det.

Bajset tillhör räven som vandrar runt på Stocken.
Det var förra året som jag noterade bajset första gången. Det låg lite här och där; på broar, stenar eller andra tydliga ställen. Via kompisar lärde jag mig att det är så räven gör. Markerar revir tydligt så att man ska se.

I år har jag inte sett så mycket bajs, men det kan också bero på att jag (dessvärre) inte varit så mycket på Stocken som förra året.

Om det är samma räv som förra året det har jag ju ingen aning om.
Men roligt är det i vilket fall som helst.


Rävbajset på tråspången.

Vi kollar på stora fiskar

Det står flera människor högst upp på hopptornet.
Alla kikar de ned mot vattnet och de tjockläppade multorna som simmar omkring där nere i vattnet.

Det är ju inte världens bästa bild precis som jag visar er här nedan, men om ni kikar riktigt ordentligt så kan ni se att det simmar några stora fiskar där till vänster i skuggan av oss och hopptornet.

Fiskarna var upptill 70 cm långa och de lär visst vara goda att äta, men svåra att få att nappa på bete.

Kul var det i alla fall att se dem!

Nu är det augusti!

Nu är det augusti och solen skiner fortsatt över underbara Stocken.
Varje kväll promenerar vi förbi huset där smeden slogs ihjäl och det gamla posthuset.
På den bestämda rutten går vi förbi det som sägs vara Stockens äldsta hus. Det är huset som ligger bakom det större huset på Källevägen 2, Hus nr 17 ,enligt den gamla husordningen.

Huset lär vara från tidigt 1700-tal.
Här bodde en snickare och hans fyra barn.
Huset användes också som Torsten Bernhardssons snickarbod.


Vacker blomma utanför Stockens äldsta hus.

Vackra motiv från Käringön

Häromveckan när jag var på Gullholmen och hälsade på, så tittade jag in på en konstutställning som jag blev väldigt förtjust i.
Det var tavlor som Anni målat.

Vackra motiv från Käringön bland annat.
Hennes motto är ”Måla med hjärtat då blir det bra".

Jag gjorde mitt bästa för att försöka övertala Annie att komma till Stocken och måla också.
Jag tror att det skulle bli väldigt fina tavlor om Anni kom hit, eftersom det finns så fina motiv här.

Vill du läsa mer om Anni och hennes man fotografen Torbjörn så går du in på
http://www.folkton.se


Annie under utställningen på Gullholmen.